virkesmarknad
I Mellanskogs område steg timmerpriserna med ca 20 kr/m3to vid årskiftet. I övrigt förväntas inga större prislisteförändringar i landet under våren, vare sig på timmer eller massaved.
Suget efter timmer har varit högt under hösten och intresset fortsätter under våren. Den sedvanliga prisavmattningen under våren är i år inte lika tydlig som vanligt och på vissa håll i landet förlängs höstpremierna att gälla även under våren.
Hur klarar sig då sågverken med en prisnivå på timret som de själva ofta betecknar som allt för hög?
Lönsamma sågar
Jo, vi noterar i senaste tio-i-topp-listan att de lönsammaste sågarna som vanligt ligger i områden där råvarupriset är högre än genomsnittet. Nu senast toppas ligan av Smålandssågar. Även om råvarupriset naturligtvis är en viktig kostnadsparameter för industrin är det uppenbarligen annat som i slutänden avgör framgången. En slutsats kan vara att i en extra tuff konkurrens i ett hett område tvingas man helt enkelt arbeta hårdare med ständiga effektiviseringar och förbättringar. Timmerpriset är troligen bara ”för högt” för de mer ineffektiva och olönsamma industrierna. Om vi vill att svensk trävaruindustri ska utvecklas och förbli internationellt konkurrenskraftig bör vi inse att det är de duktiga och lönsamma sågverken som kan betala för råvaran som sätter det rätta marknadspriset. De bästa lägger alltså ribban. Övriga kommer att få anpassa sig i den fortsatta strukturomvandlingen oavsett vad de tycker om råvarupriset.Rekordhög avverkning
Sågverken i landet drar fram stora volymer från skogsägarna och det huggs friskare än någonsin i de svenska skogarna. Prognosen för 2003 pekar mot rekordhöga 86,5 milj m3sk jämfört med 83,5 milj m3sk året innan och enligt Skogsstyrelsens bedömning har vi nått nivån för vad som är långsiktigt hållbart. Timmersuget från sågverken visar inga tecken på att avta kommande säsong. Likaså massaindustrin går för fullt och slog produktionsrekord 2003 med 11,8 milj ton massa och 11,1 milj ton papper. Dock väntar de förstås in i det sista med att skruva upp sin ömt vårdade massavedsprisnivå om de inte känner att de får en rejäl utbudseffekt av det. Det som eventuellt kan trycka massavedspriset en bit uppåt i Sydsverige är råvarukonkurrens från massabruk i Tyskland. Priset på avsalumassa har dessutom sedan 2002 stadigt stigit från kring 450 USD/ton till 560 USD/ton och ytterligare höjning är aviserad.Svårgreppbar prisbild
För såväl timmer som massaved är trenden att prisbilden blir allt svårare att greppa för den genomsnittlige skogsägaren. Sveaskog t.ex. talar om hur viktigt det är med en flexibel virkesmarknad, vilket i klartext innebär ett betydligt större ansvar för den enskilde skogs-ägaren att överblicka, sätta sig in i och spela på virkesmarknaden. I en väl fungerande marknad ska samtliga aktörer vara välinformerade säger den ekonomiska teorin. Ett modeord idag är ”genomlyst”. Marknad och priser sägs bli mer genomlysta. Frågan är om inte utvecklingen snarare går i motsatt riktning. Allt fler virkesköpare väljer att inte ha någon officiell prislista. Dessutom blir det på många håll allt svårare för den enskilde skogsägaren att utifrån sågverkens grundprislistor avgöra vad de i slutänden kan och är villiga att betala.Hålla huvudet kallt
I den virvlande dansen på virkesmarknaden kan det vara lätt att som skogsägare tappa helikopterperspektivet på skogsägandets ekonomi. Det gäller att hålla huvudet kallt när virkesintressenterna är heta. Utnyttja gärna en god virkesmarknad, men glöm inte bort strategin. Fokusera på det totala värdet. Se t.ex. till att välja rätt bestånd vid avverkning. Det bör vara lönsamheten och bärkraften över ett antal år och resultatet på sista raden efter skatteeffekter som är viktigast. Är mina virkesuttag långsiktigt uthålliga eller tär jag för hårt på kapitalet? Eller är det tvärtom så att jag omsätter och förräntar mitt skogskapital på för låg nivå? Skogen förtjänar att dess värde utnyttjas på bästa sätt.Intresse för gödsling ökar
Hårdare konkurrens om importvolymerna, ökade naturvårdsavsättningar och allmänt ökad konkurrens om den inhemska råvaran p.g.a. ökad industrikapacitet har lett till att intresset för gödsling ökar bland bolagen. Det bedöms som ett sätt att tackla en befarad virkesbrist. Exempelvis planerar Holmen att gödsla 50 000 ha och även Sveaskog verkar vara på gång. De politiska förutsättningarna för aktivare gödsling är dock dåliga i dagens naturvårdsklimat, framför allt i Sydsverige där gödsling i princip är bannlyst. Här har Skogsvårdsorganisationen en chans att konkret visa att man utöver återväxt och röjning, visar ett genuint intresse för produktionsmålet genom att ge förutsättningar för utveckling av även andra produktionsgynnande åtgärder.
Text: Mikael Zachrisson
Foto: Hans-Jöran Hildingsson
Till toppen
Vidare i SkogsVärden 