debatt

Vedråvaran ÄR för billig!

– enighet kring skogsägarnas ersättningsnivåer

	– En fungerande marknad är vad som krävs för att bryta upp den ”blöta filt” som ligger över branschen, hävdade tidigare riksbankschefen Lars Wohlin som själv forskat kring ekonomiska mekanismer inom skogssektorn.

Tillsammans med förre riksbankschefen Lars Wohlin samlades delar av "Sveriges skogselit" på World Trade Center i Stockholm. Med programledaren Siewert Öholm redde de ut mekanismerna kring de låga ersättningsnivåerna för vedråvaran.

En av slutsatserna: Vi har låga virkespriser i Sverige för att skogsindustrierna har en monopolistisk ställning och inte vill betala mer.

Forskare, skogsägare, sågverks- och miljöföreträdare, skogsvårdsstyrelserepresentanter, entreprenörer och andra skogligt intresserade var på plats den 15 januari. Bland talarna och debattörerna fanns representanter från alla läger. Men de som sätter priserna, dvs. pappers- och massaindustrin, var dåligt representerade.

Låg betalningsvilja

Istället blev det en mycket intressant genomlysning av både de låga prisernas effekt på skogsägarnas möjlighet att sköta sin skog och de låga prisernas orsaker. En av de viktigaste faktorerna till de låga priserna stod nog klar för de flesta inblandade:

Skogsindustriernas ställning är än så länge ohotad i Sverige och man sätter de inköpspriser man själv anser är rimliga.

Här talas det om industrins "betalningsvilja" istället för deras "betalningsförmåga" som är vanligt när det gäller t.ex. sågverken. I Norge och Finland däremot är ersättningen för vedråvaran betydligt högre, trots att det ofta är samma företag som köper.

Ökade råvarupriser på sikt

	Konsulten och forskaren Kenneth Libäck, tidigare SLU: –Vi förslummar skogsbruket genom de låga ersättningsnivåerna till skogsägarna. I Finland och Norge är virkespriserna minst 25 % högre. – Södra Sverige bör få en förändrad prisstruktur. Det är fel att betala lika mycket oavsett var virket ligger, ansåg Björn Lothigius, VD på Såbi.

Kennet Libäck, tidigare forskare på SLU, idag fristående konsult i företaget Ilion AB berättade om megatrender som på längre sikt kommer att ha inverkan på virkespriserna även i Sverige.

Han finner att det sedan flera år råder fallande priser på avsalumassa med 1,5% per år. I kontrast till detta så ökar de flesta andra råvarupriserna på grund av utvecklingen i Asien. Världsekonomins centrum kommer att vridas från Europa och USA till Asien där Kina och Indien blir giganterna. Libäck räknar med att efterfrågan på vedråvara p.g.a. ökat energibehov kommer leda till stigande pris runt 2010.

– En omvärldsanpassad virkesefterfrågan sätter rätt pris på virket, men så är det inte i Sverige idag. Industristrukturen här tillåter inte efterfrågeökningen att påverka priset till skogsägarna.

Sågverken betalar bra – får lite betalt

Almar Burvall, VD i träbearbetningskoncernen BooForssjö, betonade att sågverken står i snitt för 70 % av skogsägarnas rotnetto, men att sågverken dras med ett lågt flispris till framförallt massaindustrin. Almar Burvall såg ett bekymmer för sågverken eftersom de betalar bra för sin råvara, men i gengäld får så lite ut efter förädlingen. Detta har lett till att man har i snitt en rörelsemarginal på 4 % inom sågverksnäringen.

– Den borde vara minst dubbelt så hög för att vi skall kunna dra till oss riskkapital som behövs för investeringar i FoU och nya maskiner. Ett led i detta arbete är den pågående strukturomvandlingen inom industrin. Antalet sågverk är idag ca 240.

– Om fem år är vi nere i 100 sågverk, menade Almar Burvall. För att lyckas i framtiden krävs en ökad förädlingsgrad, fortsatta investeringar, färre och större aktörer inom näringen.

Raffinaderier ersätter massafabrik

Några av de som framträdde på seminariet kring ersättningsnivåerna för vedråvaran var, från toppen, moderator Siewert Öholm, Carl Henric Kuylenstierna, VD Skogssällskapet, Monika Stridsman, Skogsvårdsstyrelsen, Hans Nordström, Vattenfall, Almar Burvall, VD Boo Forssjö och Peter Axegård STFI.

Forskaren och utvecklaren Peter Axegård vid STFI, berättade engagerande om några av de nya möjligheter som syns vid horisonten för industrin. Axegård berättade om ett helt nytt synsätt där man talar om raffinaderier istället för som traditionellt – massafabriker. I dessa framtida träraffinaderier arbetar man precis som i dagens oljeraffinaderier med olika fraktioner av en och samma råvara. En av de fraktioner som betydligt bättre kan tillvaratas är den energi som kan utvinnas vid processerna. Industrin skulle kunna gå från att vara energikonsument till att bli en betydande energiproducent. Det handlar dels om elektricitet, dels om biobränsle i form av lignin och flytande bränslen som t.ex. metanol.

– Att processerna blir effektivare och ger dessa överskott, är ett sätt för industrin att kunna betala mer för råvaran, menade Peter Axegård. Han lyfte också fram möjligheterna till biorefining där man tar fram andra typer av produkter t.ex. kemiprodukter.

– Sverige ligger främst i världen när det gäller denna utveckling, ansåg Axegård.

50 tWh att ta ut från skogsavfall

Bioenergiexperten Hans Nordström från Vattenfall förklarade några viktiga samband. – Om ersättningen ökar kommer också utbudet att öka genom att det blir lönsamt att ta ut mer grot (grenar och toppar) ur skogen. Jag uppskattar att det finns ytterligare 50 tWh gömda som en energiresurs i skogen genom att vi kan ta ut större andel av grenar och toppar.

När det gäller prisfrågan – om träråvaran är för billig eller ej, ansåg Hans Nordström inte att den är för billig. – Tillgång och efterfrågan styr. Trädbränslena har legat på en konstant prisnivå fram till för två år sedan då det plötsligt blev en prisförändring uppåt.

Inverkande faktorer i den här utvecklingen är energiskatterna och energicertifikaten, men även koldioxidfrågan och därmed handeln med utsläppsrätter.

– Biomassa har den största potentialen som energiråvara inom EU, men det räcker inte. All biomassa kommer täcka maximalt 10 procent av behovet, hävdade Hans Nordström från Vattenfall.

Branschen klarar sin andel

Karin Tormalm på Naturvårdsverkets områdesskyddsenhet berättade om arbetet med att undanta delar av det svenska skogsinnehavet från produktion. Det är det pågående projektet Levande skogar som beslutats om i riksdagen, vilket innebär att ytterligare 900 000 hektar skyddsvärd skogsmark skall undantas från skogsproduktion. Arealen skall fördelas genom att 320 000 ha blir reservat, 50 000 blir naturvårdsområden, 30 000 blir biotopskyddsområden och resten, 500 000 ha blir branschens frivilliga avsättningar. Hur går då detta arbete? Jo, branschen har klarat av sin andel, medan det är sämre med reservatsbildningarna. – Vi kommer inte nå målet till 2010, menade Karin Tormalm.

30 procent outnyttjad skogsresurs

Den kritik som riktats från skogsägarhåll och regionalpolitiskt engagerade kring ökade reservatsavsättningar, bemöttes av Monika Stridsman, länsjägmästare på Skogsvårdsstyrelsen.

– Det är märkligt att det blir en sådan debatt kring de 7,3 % av den totala skogen som skall avsättas till biotopskydd, när vi bara använder 70 % av skogens potential idag. 30 % av skogen är med andra ord outnyttjad. Det finns potential, främst hos de privata ägarna, förklarade Stridsman. Hon menade att gallring och röjning är eftersatt och att det får mycket stora konsekvenser på tillväxten. Kritikerna silar alltså mygg och sväljer kameler, enligt Monika Stridsman. Hon sade sig stå bakom den senaste skogsvårdslagens frivillighet, men är inte helt främmande för en skärpt lagstiftning. Det krävs bot och bättring bland skogsägarna.

– Det pågår ett stort slöseri! Vi måste nu fokusera på att utnyttja produktionsresurserna optimalt, ansåg Monika Stridsman.

Miljökämpen Anders Delin hävdade i sitt anförande att för lite görs för att skydda gammelskogarna. Det är unika miljöer som tar många hundratals år att skapa, menade han och ondgjorde sig över avverkningen i de boreala zonerna som innebär att mängder av nyckelbiotoper försvinner för alltid.

– Alla gammelskogar måste bevaras, ansåg Delin.

Marknaden fungerar inte

I sin konklusion av seminariet tog förre riksbankschefen Lars Wohlin, upp de bristande marknadsmekanismerna inom svensk skogsnäring.

– Det sker ingen rättvis fördelning mellan köpare och skogsägare, hävdade han.

Wohlin hänvisade bl.a. till en undersökning kring skogsmarknaden han själv gjort, som belägg för detta. Studien visade att de mest lönsamma massaproducenterna hade 40 % i omsättningsmarginal – långt ifrån sågverkens och skogsägarnas enstaka procent.

Han menade att massaindustrin hellre importerar än att höja priset, för att kostnaderna skall hållas nere.

– Priserna är inte tillräckliga, varken för att skogsägarna skall ha råd att sköta sina skogar optimalt eller för att all tillväxt i skogen skall vara lönsam att avverka, menade Lars Wohlin. En ökad förädlingsgrad för skogsindustriprodukter kan inte driva upp priserna, trodde förre riksbankschefen.

– Förädling är nog bra, men kan inte driva upp priset på råvaran.

Text: Mikael Falk
Foto: Martina Huber, Pressens Bild

Till toppen

Vidare i SkogsVärden