Nu skall Ysunda bli naturreservat, men till vilket pris?

Blir äganderätten naggad i kanten genom reservatsbildningarna?
Magnus-Lorentz Ekelund, med fastigheten Ysunda, anser det och även att myndigheterna borde satsa mer på flexibilitet och dialog.

Det var drottning Kristina som 1650 gav Ysunda, som ligger i närheten av Finspång i Östergötland, bruksprivilegier. Här, mellan sjöarna Åmlången och Glan, har tillverkats stångjärn och spik. Sedan 1788 har fastigheten, som idag är på totalt 525 hektar, varit i familjens ägo. I gamla tider behövdes skogen för brukets verksamhet, men under 1800-talet förändrades förutsättningarna för bruket Ysunda i grunden och jordbruket blev istället allt viktigare. Skogen sköttes med varsam hand och familjen valde att inte ta ut mycket virke.

Myndigheterna inventerade

	Ägarfamiljens representant Magnus-Lorentz Ekelund, t.h. och Thomas Hedlund, Skogssällskapet går igenom förutsättningarna och värderingarna inför reservatsbildningen på Ysunda i Östergötland.

Här finns många bestånd med riktigt gammal skog. Vid en inventering som gjordes nyligen fann man att bestånden i flera områden är mellan 130 och 180 år gamla, vilket ger unika miljöer och många rödlistade arter som trivs. Detta är orsaken till att Ysundas skogar idag är föremål för myndigheternas uppmärksamhet.

Magnus-Lorentz Ekelund är företrädare för familjen och han berättar att det hela började mycket positivt:

– Till en början kom man och frågade om man fick göra en biotopinventering. Det såg vi som positivt och när resultaten kom fick vi kvitto på att här fanns mängder av nyckelbiotoper.

– Tillsammans med det faktum att här också finns intressanta kulturmiljöer kring det gamla bruket tyckte vi att det var roligt alltihop.

– Skogen och byggnaderna behöver dock ständig skötsel och underhåll för att inte förfalla. Skogen skall gallras och röjas och byggnaderna behöver också ständigt vårdas. Men vi hade ju skogen som våra förfäder hade sparat att ta till. Det finns gott om virke med hög kvalitet, berättar han.

Reservat på 65 procent

Allt var därmed under kontroll trodde familjen, men så i slutet av 1990-talet ville länsstyrelsen göra reservat på en stor del av skogsfastigheten. Drygt 100 ha, mer än 65 procent av fastighetens skogsvärde, låg inom de planerade intrångsområdena och avkastningen från resterande del av fastigheten skulle inte klara fastighetens underhållskostnader.

– Det är till och med så att när vi ansökt om avverkningstillstånd på bestånd utanför de ursprungliga reservatsplanerna så har vi mötts av beskedet att det inte kan beviljas eftersom man då istället vill utvidga reservatet med de delar vi har ansökt om.

– Man naggar i kanten på äganderätten, konstaterar Magnus-Lorentz Ekelund. Det som bidrar till den känslan är även att vår motpart dyker upp i så många olika skepnader. Det är kommunekologer, det är folk från Skogsvårdsstyrelsen, det är Naturvårdsverk och det är minst två olika avdelningar inom länsstyrelsen. Alla är de på olika vis inblandade. Till det kommer att Länsstyrelsen har lagt ut ett uppdrag att förhandla med oss, på en fristående konsultfirma som heter Svefa AB.

Ysunda Herrgård, Östergötland, nära Finspång.

Oberoende värdering önskas

– Denna firma anlitar sig själv för att göra den värderingen av fastigheten.

Som om det inte var nog är den nu erbjudna ersättningen otillräcklig och tar inte hänsyn till de mervärden som man ansåg vara så viktiga att skydda. Kvar finns en uppsplittrad fastighet med en rad byggnader.

– Myndigheterna har inte alls värderat företagsskadan, bara själva skogen, säger Magnus-Lorentz:

– De säger "Detta är skogen värd", inget för att vi fått vänta i snart fem år, inget för den skada som vårt företag lider av att inte kunna göra något under flera år, inget för att vi inte kan planera för framtiden.

Vill ha en motpart – inte flera

– Dessutom saknar vi en enda myndighet att förhandla med. Det andra är att vi inte får några garantier för att detta skulle vara det sista kravet. När vi ställer frågan, svarar man "att det går inte att säkert säga".

– Vi vill ha en slutreglering och kunna känna oss säkra på att när dessa förhandlingar är klara så kan vi börja planera för framtiden igen. Inte att de kommer tillbaka och vill ta mer av vår mark i anspråk för andra ändamål. Genom att även kommunen börjat blanda sig i och nämnt friluftsområde är vi osäkra på detta.

Thomas Hedlund, expert på intrångsfrågor inom Skogssällskapet, flikar in:

– Inom modernt skogsbruk skall man planera på flera olika års sikt. Tre, fem, tio och ännu längre. Detta för att kunna göra riktiga avvägningar och prioriteringar.

Planeringen blir svårare

– Denna fastighet är svår att planera eftersom vi inte vet vad som händer med den.

– Det är svårt att förstå att det som gäller för landet som helhet, dvs. att produktionsmålen och naturvården skall väga lika, inte gäller alls för en enskild skogsägare som här.

Samtidigt betonar Thomas Hedlund att det ekologerna inom länsstyrelse och kommun vill bevara finns inte kvar om skogen inte sköts som tidigare.

– Kan vi vara speciellt övertygade om att det kommer att finnas pengar till att sköta alla reservat på rätt sätt om fem år, om tio år, om 25 eller 50, frågar säger Magnus-Lorentz Ekelund retoriskt.

– Jag är själv tveksam till det, Kommer man i framtiden att prioritera detta i förhållande till samhällets övriga kostnader. När pengarna inte ens idag räcker till allt det vi önskar, t.ex. välfärdssystemen. Inget kan få mig att tro att reservaten kommer att vara garanterad evig skötsel från det offentliga.

– Det krävs mer flexibilitet från myndigheternas sida. Vi har saknat en dialog under åren. Vore det inte bättre att vi fick intrångsersättning och ett avtal med staten på 50 eller 100 år? Där kunde vi förbinda oss att sköta skogen i linje med hur den skötts de senaste 4-5 generationerna, slutar Magnus-Lorentz Ekelund. Tillsammans med sina delägare förväntas han i år ta slutlig ställning kring frågorna om reservatsbildning. I maj vill myndigheterna att förhandlingarna skall vara klara.

SkogsVärden återkommer med en rapport om utvecklingen.

Text: Mikael Falk
Foto: Göran Calderon

Till toppen

Vidare i SkogsVärden