profilen

– Använder vi råvaran på bästa sätt?


Om Maggi Mikaelsson

Född i Jämtland, uppvuxen i Ångermanland. Bott i Västerbottens län 35 år. Har ingen egen skogsmark, men en stuga i Norge med åtta(!) granar på tomten.
Tycker om att jaga älg. Skall jaga i oktober. Har två vuxna döttrar. Lever själv singel i Östersund. Är 57 år, fil kand och förskollärare. Arbetar som landshövding i Jämtlandslän och som ordförande Länsarbetsnämnden och i Hushållningssällskapet.
Senast lästa bok är Da Vinci koden.
Gillar tallskog. "Doften, att vara där en varm sommardag är underbart". Älskar även bokskog. "Särskilt på våren i den skira grönskan".

Maggi Mikaelsson, Jämtlands landshövding och regeringens nya skogspolitiska utredare kräver mer dialog och samsyn.

– Jag har alltid varit intresserad av skogsfrågor, berättar Maggi Mikaelsson, landshövding i Jämtlands län och regeringens nya utredare av skogspolitikens effekter.

– Nu behövs mer av dialog och samsyn i skogen. Det finns gott om intressekonflikter som måste lösas, fortsätter hon.

Startade redan under semestern

– Det kändes så stimulerande att bli tillfrågad att jag startade jobbet redan i huvudet genast när jag fick se direktiven.

Skogspolitik är ingen nyhet för Maggi Mikaelsson. Hon är född i Jämtland, uppvuxen i Ångermanland och har bott i Västerbottens län i 35 år. Morfar hade skog, släktingar har jobbat i skogen och hon är en hyfsat erfaren älgjägare.

Som landshövding och regeringens främsta representant i landskapet bor hon nu i residenspalatset mitt i centrala Östersund.

Sexåringar – bra träning

Yrkesmässigt har hon själv dock inte arbetat inom skogsnäringen. Efter en fil kand i statistik och sociologiutbildning tog hon istället det stora klivet över till barnomsorgen.

– Jag jobbade med sexåringar i flera år, vilket gav en bra grund att stå på när jag senare hoppade över till riksdagen, skämtar Maggi.

Men något ligger det nog i det hon säger. Att vara van att hantera många olika viljor, se till helheten och ändå uppnå konkreta resultat ser hon som sin egen stora tillgång. Hon strävar därför också i sitt nya uppdrag, som skogspolitisk utredare, efter att tala med många olika representanter för skogen.

– Utredningsjobbet började med att jag listade alla tänkbara olika intressenter, berättar hon. Det blev en lång, lång, lång lista.

– Det är många som måste få komma till tals. Alla, från allmänheten och jägare till de enskilda skogsägarna och pappers– och massaindustrins representanter har viktiga kunskaper att bidra med. Alla har de olika syn och olika krav på skogen.

Aktiv i riksdagen kring skogsfrågor

När det gäller skogspolitiken låg den henne varmt om hjärtat redan från början i Riksdagen. Hon satt därför med i den stora parlamentariska utredningen som för tio år sedan lade grunden till den idag gällande skogspolitiken.

Den övergripande förändringen den gången var att skogsägarna själva skulle ansvara för att återplantering, gallring och röjning fungerade.

Idag, tio år senare, har utvärderingar som Skogsstyrelsen nyligen redovisat, visat att detta inte fungerat som det borde. Skogsägarna har blivit sämre på långsiktigt agerande, vilket riskerar att drabba den framtida skogliga tillväxten.

Var det fel att ta bort de strikta bestämmelserna i lagen?

– I stort var den nya lagen med två jämställda mål, ett produktions- och ett miljömål var bra och i stort försöker aktörerna följa lagens mening. Det är ingen tvekan om att en hel del skogsägare sköter sig bra. De har ett engagemang och ambition att göra rätt.

Branschen lättad



– Men samtidigt kan jag se att Skogssverige drog en lättnadens suck när den nya lagen infördes och många restriktioner försvann. Det visar sig nu att pendeln har slagit för långt åt andra hållet. Det finns idag mycket som behöver göras för att vi inte skall få problem på sikt.

– Röjningarna är ett exempel. De krävs för att kunna få kvalitetsskog om 80 år. Och jag tror definitivt att det är kvalitet och inte mängd som vi i Sverige bör satsa på när det gäller skogsprodukter. Visserligen vet vi inte exakt hur skogen kommer att användas om 100 år, men vi måste utgå från det vi tror är rätt idag och skapa en mångfald av förutsättningar för framtiden.

En utredare som tidigare varit riksdagsledamot för vänsterpartiet och som är direkt underställd regeringen löper alltid risken att bli beskylld för att ta politiska hänsyn i utredandet. Maggi Mikaelsson är inget undantag, men själv tror hon inte att detta skall bli något bekymmer.

Avsagt sig alla politiska uppdrag

– Som landshövding får jag inte ha politiska uppdrag. Jag har redan för flera år sedan fått avsäga mig allt sådant. Jag skall se till alla parters intressen i mitt arbete. Det är samma sak nu som utredare. Jag skall lyssna på alla och väga samman synpunkterna i min rapport till regeringen.

– Jag gillar skogsmänniskor och tycker att det är spännande och intressant med intressekonflikter.

– Det är ett sug efter skogsprodukter idag. Insikten slår igenom på allt fler håll att skogen är värdefull. Se bara på trädbränsle–branschen som konkurrerar om råvaran med till exempel både skivindustrin och massaindustrin. Industrin ökar sin produktionskapacitet för varje år, men det finns ju ett tak för hur stor produktionen kan bli. Här finns det förstås intressekonflikter.

Bästa användningen av skogen?

Maggi Mikaelsson säger att man ibland kanske måste se på skogen på ett nytt sätt:

– Någon gång emellanåt måste man våga ställa den konstiga frågan – använder vi råvaran på bästa sätt nationellt?

– Självklart gör alla de olika aktörerna sina rationella val. Massaindustrin satsar på det de tycker är bäst. Trädbränslebranschen gör likadant. Men inget säger att resultatet av alla dessa rationella val blir det mest rationella för Sverige.

– Istället för att elda upp jungfrulig fiber, eller exportera pappersmassa kanske det för landet skulle vara bättre att vi högförädlade en större andel av råvaran till spetsprodukter. Vi borde kanske satsa på att ta fram produkter som kunde generera ett mervärde som är dubbelt eller flerdubbelt så stort som det plank och massa ger.

När det gäller metoderna i skogen erkänner Maggi Mikaelsson utan omsvep att det historiskt förekommit misstag.

– Men det går åt rätt håll nu. Det vi kan göra är att åstadkomma förutsättningar för mångfald, där samhället sätter ett golv och att det sedan är en dialog om metoderna. Där aktörerna behåller det som är bra och fungerar, men är villiga att lära nytt och pröva nytt inom andra områden.

– Sedan är det viktigt att komma ihåg – det finns ingen absolut sanning. Vi skall bara sträva efter att skapa förutsättningar för bästa möjliga scenario utifrån dagens kunskap. Och det finns väldigt mycket kompetens att ta vara på i Skogssverige.

Skyddad skog

Ett område där Maggi Mikaelsson redan orsakat några höjda ögonbryn berör andelen skyddad skog.

– Jag har sagt att man måste kunna ifrågasätta även redan skyddade områden. Det är svårt att avgöra behoven om 100 år och därmed blir det väldigt svårt att avgöra om andelen idag skall vara 2, 5, eller 10 procents avsättning. Det viktiga måste vara att alla naturtyper kontinuerligt får ett tillräckligt skydd. Jag tror att det leder fel om vi fokuserar för mycket på arealen skyddad skog och kanske missar kvalitén på det som ska skyddas.

– Det som idag är en viktig nyckelbiotop kanske inte alls är det om 100 år eftersom skogen hela tiden förändras. Dessutom kan vi inte bara hålla på och öka den avsatta arealen. Vi är uppfyllda av hur det ser ut nu, men en skog är inte alls samma skog idag som om 30 år.

Maggi Mikaelsson tycker att det är olyckligt att det ofta blir automatiska avverkningsförbud bara för att det rör värdefulla bestånd. Samtidigt har hon stor respekt för miljörörelsen som hon självklart tycker behövs.

– Min roll är att hitta balansen. Jag vill få människor att prata med, inte mot varandra. Ibland känns det som det krävs större förståelse för andra synsätt, både från industrin och från miljösidan.

Plantageskog i framtiden?

Maggi Mikaelsson är inte tilltalad av en utveckling mot renodlade plantageskogar för produktionsbruk och andra skogar som helt reserveras för fri utveckling.

– Det är bättre om vi kan ha en välskött skog med hänsyn tagen till miljön i det vanliga skogsbruket. Det i sig gör ju att kravet på avsättningar kan minskas. Skogsplantager är inte Sveriges framtid.

– Spetskompetens och hög förädlingsgrad däremot. Det tror jag på.

Hon återkommer flera gånger till detta med att alternativ till dagens användning kan vara väl värt att studera.

– Ett företag i mitt län, Jämtland, har ett förädlingsvärde på flera 10–tusentals kronor per m3. Det är det inte många som slår, men så är det konsthantverkare som använder blåved i sin produktion. Ett annat företag använder gråvirke från gamla lador och gör designade exklusiva hus. Deras produkter har blivit fantastiskt populära. Liknande företag finns säkert runt om i Sverige. Jag kan tänka mig att den här nischproduktionen representerar ett avsevärt ekonomiskt värde och sätter små bygder på kartan på ett nytt sätt, som man inte i första hand förknippar med skogsnäring.

– Det staten kan göra är att stimulera alternativ, t ex mer trä i byggandet och ny användning av cellulosafibern. Initialt kan det krävas statliga stimulanser, till en sådan utveckling men generellt sett måste även nyutvecklingen vara marknadsstyrd. Så fort man går in med statliga subventioner rubbas balansen och det är väldigt svårt att överblicka konsekvenserna i förväg.  

Text: Mikael Falk
Foto: Markus Marcetic

Till toppen pil upp       Vidare i SkogsVärden pil höger