produktion

Skogsentreprenörens vardag - variationsrik men tuff!

	Björn Koefoed, en av de skogsvårdsentreprenörer som Skogssällskapet anlitar, ser entreprenörens vardag som variationsrik men tuff.

Miljöcertifiering handlar inte bara om skogen, naturen och miljön utan även om människorna som jobbar där.

Det är vackert med det böljande landskapet, de gyllengula åkrarna och havet som ibland skymtar fram mellan träden. Jag kör förbi Vagnhärad, på väg till fastigheten Nynäs och svänger in på skogsbilvägen, där jag ser den gula skogshuggarkojan en bit längre bort längs vägen. Skogssällskapets produktionsledare i Nyköping, Torgny Lisjö och Björn Koefoed, en av de skogsvårdsentreprenörer som Skogssällskapet anlitar, möter mig vid kojan.

Omväxlingen gör det roligt

Vi kommer in på frågor som handlar om ersättningsnivåer, svårigheten att få tag på kompetent personal, sysselsättningsgrad, mindre seriösa entreprenörer och uppdragens lönsamhet.

Idag anlitar Torgny fyra skogsvårdsgrupper. Mest handlar det om röjning, plantering och motormanuella huggarjobb. Många av jobben är akuta och svåra att planera.

– Det kan handla om att ena dagen rycka ut och göra ett akutjobb som att röja i villaområden och strövområden eller röja runt avverkningsmaskinerna, berättar Torgny. Men det är även större röjningar och planteringar som ska göras.

– Omväxlingen gör det roligt att vara entreprenör, fyller Björn i. Genom att tjänstemannakåren minskat gör vi idag allt oftare inventeringar av olika slag.

Att jobba i skogen, inte ett naturligt val

Det är svårt idag att få tag på och behålla personal inom skogsvården. Kombinationen av dålig lönsamhet, hårt arbete, ensamhet, stundtals tufft klimat och otrygghet är några av svaren. Men förklaringen ligger nog även i att många kan ha värderingar och förutfattade meningar om att branschen är konservativ och förlegad.

– Det skulle vara intressant att veta var alla de skogsutbildade tar vägen. Vad gör de några år efter examen, undrar Björn?

Björn och Torgny är överens om att ansvaret för att lösa kompetensproblemet ligger både på arbetsgivare och arbetstagare. Det börjar bli kris och utbildningarna måste locka till sig fler unga. Kanske måste man vända sig till nya grupper som invandrare, teknikintresserade arbetslösa och människor som behöver växla sitt stillasittande jobb med ett fysiskt arbete.

Sysselsättning och staff-sharing

Ett medvetet val som Björn gjort är att jobba ca 70 % med skogsvård och resterande tid som lärare och lastbilschaufför.

– Jag mår bra av omväxlingen att jobba både fysiskt och psykiskt.

Under perioden november-februari tvingas många av skogsvårdsföretagen permittera sina anställda, eftersom snö och mörker försvårar skogsvårdsarbetet. På sikt kan det bli svårt att få tag på kompetent personal i och med att många söker sig till andra verksamheter.

Staff-sharing – personaldelning- kan vara en lösning. Det innebär att företag inom olika verksamhetsområden delar på samma personalresurser. Det ger en ökad anställningstrygghet, omväxling i arbetet och bättre privatekonomi.

– En av nackdelarna kan vara att det blir en inkörningsperiod vid säsongsstarten, påpekar Torgny. Bäst är om man kan hålla igång hela året med någon typ av skogsvårdsarbete. Exempelvis tätortsnära jobb där man endast jobbar de ljusa timmarna för att inte störa de som bor i området.

Prissättning och oseriösa konkurrenter

Diskussionen om ersättningsnivåerna, marginalerna och de pressade priserna leder oss in på diskussionen om prisförhandlingarna med uppdragsgivaren.

– Markägaren är ofta inte medveten om svårighetsgraden på röjningen och att en besvärlig röjning kostar mer att utföra. Det kan upplevas frustrerande att priset hela tiden relateras till kr/ha och inte till den faktiska arbetstiden, säger Torgny.

Behovet av röjning är fortfarande stort, men efterfrågan på röjningsjobb minskar.

Samordningscentral lösningen?

– Miljöcertifiering handlar inte bara om skogen, naturen och miljön utan även om människorna som jobbar där, påpekar Björn. – Man måste värna om de man har. Skogsvårdarna måste få en chans till en tillvaro med acceptabel ersättning, bättre arbetsmiljö och möjlighet att undvika ensamarbete. Ska vi kunna locka fler till att jobba med skogsvård måste vi bli bättre på detta.

Björn fortsätter med tankar kring det han stöter på. Exempelvis skulle en samordningscentral kunna vara lösningen på problemet med långa transporter mellan jobben. Uppdragsgivare anmäler sina röjningar, plats, yta och tidpunkt för arbetet och samordnare matchar entreprenörernas resurser och geografiska placering med uppdragen.

–Trots att vardagen som skogsentreprenör är tuff, så är det ändå friheten, omväxlingen och stoltheten över att jobba med skogen som gör att jag gör det jag gör, förklarar Björn.

Text och foto: Marie Eriksson

Till toppen

Vidare i SkogsVärden