Restaurering av vattenmiljöer i skogslandskapet

Kronoparken Gallåsen är ett cirka 1 200 hektar stort skogsområde beläget i Viskans avrinningsområde i södra Västergötland. Området präglas av den skogsskötselinriktning som gällde under 1960-talet med utdikade våtmarker, låg lövandel och likåldriga, produktiva granskogar.

Hydrologisk restaurering

	Lennart Henrikson, WWF demonstrerar hur ett dike i laggkärret täppts till med rötmassaved och organiskt material.

Statliga Sveaskog, som är ägare till Gallåsen, gör i samarbete med Världsnaturfonden WWF en hydrologisk restaurering av området. Initiativtagare till projektet är Lennart Henrikson på Världsnaturfonden WWF och Per Petersson som numera är på Sveaskog. Lennart Henrikson berättar:

– Gallåsen fann vi vara ett lämpligt objekt att ta itu med inom temat ”Levande skogsvatten”. Det handlar alltså om att göra en restaurering av hydrologin i området, vilket i praktiken innebär att återskapa ursprungliga vattennivåer, vattenflöden och våtmarker. Behovet att återskapa naturliga vattenflöden är stort i skogslandskapet. Trots nya kunskaper måste man ändå visa viss ödmjukhet inför det som en gång är gjort.

– Dåvarande kronojägaren hade det bästa rykte och skötte skogarna perfekt enligt 1960 – 70-talets modell. Men nu har vi ny kunskap och nya värderingar, vilket innebär att vi idag gör restaureringar i landskap och hydrologi.

Helhetsperspektiv

– Dessa vattenprojekt i det svenska skogslandskapet är, med den kunskap vi har idag, mycket angelägna att genomföra. Följer man vattnets rörelser i mark och landskap, uppstår en större förståelse för den varsamhet som måste iakttas i samband med skogsbruksaktiviteter. Det gäller att se helheten i skogslandskapet. Utöver detta på Gallåsen har vi dragit igång ett liknande projekt i trakten av Arvika i samarbete med en privat markägare, Stora Enso och skogsvårdsstyrelsen.

Biotopförstärkning

Lennart Henrikson fortsätter:

– Gallåsen är ett produktionslandskap med vissa naturvårdsambitioner. Man kallar det för 90-55-landskap där 90 % av arealen nyttjas för skogsproduktion, 5 % för produktion med förstärkt naturhänsyn och 5 % med naturvård – skötselkrävande eller orörd. För cirka 100 år sedan var här skoglöst uppe på höjderna. Men sluttningarna ner mot Viskans dalgång täcktes av ädellövskogar. På naturvårdssidan arbetar ägaren med en så kallad biotopförstärkning. Naturvärdena är främst knutna till ädellöv och vattenmiljöer. Det innebär att man runt befintliga bokbestånd eller bokfragment gör utglesningar för att gynna bokskogen. Och sen som sagt görs en restaurering av hydrologin och våtmarkerna. Det innebär mer konkret att vi täpper igen diken, avverkar gran i laggkärr och kantzoner, restaurerar en gammal damm, flyttar en vägtrumma och avverkar även granskog som gynnats av tidigare dränering. Åtgärderna har gjorts dels manuellt, dels med skotare och grävmaskin i samband med ordinarie avverkningar i området.

Del av generell naturhänsyn

– Här är många små mossar i området. Mossarna är dikade i laggkärret runtom i tanke att man skulle få en ökad skogsproduktion. Men det blev aldrig någon skogsproduktion. Vi har gjort en inventering av alla dessa utdikningar för att se var det kan vara motiverat att göra igenläggningar. Sen har vi lagt igen diken, exempelvis här uppe vid ett alkärr som har blivit ganska fint. I ett annat område återskapar vi lövsumpskogar. Det känns mycket spännande. På ytterligare ett ställe har vi en annan typ av våtmark, nämligen ett sluttningskärr med myrlilja. Tanken från början med alla dessa åtgärder var även att de skulle bli billiga och enkla och därmed bli en del av den generella naturvården. Det gäller framförallt igenläggning av diken. Med en skotare tar det ungefär en halvtimme att göra ett dämme i ett dike. Det kostar ungefär 250 kr. När man är här i angränsande bestånd och gallrar, tar skotarföraren rötmassaved med gripklon och blandar med organiskt material och täpper till diket med detta. Instruktionen är att göra såna här dämmen med vissa avstånd i dikena med hänsyn till hur dikena lutar. Redan när avverkningsplaneraren kommer hit gör han en bedömning av restaureringspotentialen och ska sen redovisa lämplig åtgärd enligt ett protokoll som vi håller på att ta fram. Restaureringspotentialen är en avvägning mellan naturvårdsnyttan av att täppa igen och minskad skogsproduktion. Eftersom dikena på många ställen inte givit någon ökad skogsproduktion, är det okontroversiellt att täppa igen dem.

Ringar på vattnet

– Modellprojektet Gallåsen har verkligen givit ringar på vattnet. Sveaskog tillämpar detta i samtliga sina ekoparker runtom i landet. Vi har mött stort intresse från många andra skogliga aktörer också. Man tycker att det är intressant, men funderar kanske på hur det ska hanteras praktiskt. Samarbetsprojektet mellan Världsnaturfonden WWF och Sveaskog är ett bra exempel på hur jag jobbar med ”Levande skogsvatten” inom WWF:s program för våtmarker och sötvatten. Vår strategi är att söka samförståndslösningar med olika aktörer. Enkelt uttryckt är det vi som initierar projekt och någon annan som betalar, avslutar Lennart Henrikson.

Text och foto: Hans–Jöran Hildingsson

Till toppen

Vidare i SkogsVärden