debatt

Ersättningsnivåerna för låga!

Under den senaste tiden har allt fler ärenden angående värdering och intrångsersättning vid bildandet av biotopskyddsområden dykt upp. I och med ökade anslag inför nästa år kommer sannolikt antalet ärenden att öka ytterligare. I samband med bildandet av biotopskydd gör Skogsvårdsstyrelsen (SVS) en värdering av det aktuella objektet och erbjuder markägaren en ersättning för intrånget. Man erbjuder också markägaren ersättning för eventuella ombudskostnader. Så långt är allt gott och väl. Om man börjar granska de erbjudanden som ges finner man dock ganska snart att den föreslagna ersättningen ofta är orimligt låg och att markägaren inte ersätts fullt ut för den marknadsvärdesminskning intrånget innebär. Jämför man sedan SVS agerande med hur andra myndigheter hanterar liknande frågor finns skillnader som är mycket svåra att acceptera.

Avkastningsvärdering ger fel värde

Enligt expropriationslagen skall ersättningens storlek i samband med intrång i form av bl a biotopskydd utgöras av minskningen av fastighetens marknadsvärde. Marknadsvärdet definieras som det pris fastighetsägaren kan få ut vid en försäljning av fastigheten på den öppna marknaden. Bästa sättet att bedöma marknadsvärdet är att studera försäljningar av liknande fastigheter i det aktuella objektets närhet. Den metod SVS använder vid värdering av biotopskydden är dock en annan. Man beräknar i stället avkastningsvärdet på det aktuella objektet. Avkastningsvärdet består av det sammanlagda nuvärdet av det befintliga virket och all framtida virkesproduktion med avdrag för avverknings- och skogsvårdskostnader. Det är därför viktigt att hålla isär begreppen marknadsvärde respektive avkastningsvärde. Under senare år har skillnaden mellan dessa båda värden ökat och marknadsvärdet överstiger som regel avkastningsvärdet kraftigt när det gäller skogsmark i södra Sverige. Det innebär att den värdering som SVS gör i samband med bildandet av biotopskyddsområden underskattar marknadsvärdet, och därmed också ersättningsbeloppet, i motsvarande grad.

Dåliga underlag i kalkylerna

Något som ytterligare försämrar markägarens ersättning vid SVS värdering är hanteringen av kalkyldata. SVS använder en glidande realränta på 3,6-4,5 % vilket efter skatteeffekter och inflation motsvarar en nominell ränta på ca 8-9 %. Detta är naturligtvis helt orimligt i dagens situation. Nuvärdeskalkyler fungerar så att ju högre ränta man använder desto lägre blir nuvärdet och med de långa omloppstider det är fråga om i skogliga kalkyler får räntan ett kraftigt genomslag. Vidare använder man grundprislistor vid beräkningen av virkespriset i kalkylerna och tar ingen hänsyn till att de flesta skogsägare erhåller pristillägg i olika former eller har möjlighet att gå ut på rotpostmarknaden och där erhålla ett betydligt bättre pris än vad prislistorna erbjuder. Visserligen går det att efter förhandlingar med SVS erhålla kompensation för högre virkespriser. Det förutsätter dock att skogsägaren kan verifiera dessa priser eller historiska rotpostförsäljningar. Det kräver i sin tur att man släpper ut uppgifter som kan betraktas som affärshemligheter och som man inte har intresse av att sprida. Om man inte varit aktiv på rotpostmarknaden tidigare har man heller inga möjligheter att utnyttja denna kompensation trots att den framtida möjligheten naturligtvis alltid finns.

Ersättning för ombud för låg

SVS ger markägaren möjlighet att ta hjälp av ombud för att granska värderingarna. Ersättningen för ombudskostnader begränsas dock ofta till ett så lågt belopp att det är svårt att åstadkomma någon förbättring av skogsägarens situation om inte skogsägaren till största delen själv svarar för denna kostnad, tvärt emot expropriationslagens syfte.

Brist på samsyn

Den nya Miljöbalken (MB) jämställer bildandet av biotopskyddsområden med bildandet av statliga naturreservat och i ersättningsfrågan hänvisar MB till expropriationslagen. När Länsstyrelserna (LST) bildar naturreservat anlitas oberoende värderare för att bedöma intrångsersättningen. Dessa värderare gör i marknadsvärdesbedömningar genom att väga samman avkastningsvärderingar och jämförelser av tidigare försäljningar i det aktuella området (se bl a tidningen Skogen nr 8, 2004). Det innebär att de olika myndigheterna har olika synsätt på hur lagen skall tillämpas och hur ersättning skall betalas ut. Detta är naturligtvis helt oacceptabelt. För att myndigheterna skall behålla sin trovärdighet och markägaren erhålla en rättvis ersättning, oavsett vad intrånget kallas och vilken myndighet som är ansvarig, måste samsyn råda mellan myndigheterna.

Varje markägare är unik

Sammanfattningsvis bör alltså ersättningen till markägaren baseras på ett marknadsvärde framtaget av oberoende värderingsmän och markägaren skall också ersättas fullt ut för eventuella ombudskostnader. Vidare är det helt orimligt att markägarens ersättning är beroende av om intrånget kallas biotopskydd eller naturreservat och därmed vilken myndighet som fattar beslut i ärendet. Om SVS av olika anledningar vidhåller sin modell med avkastningsvärdering måste den kalkylränta man använder omprövas, både vad gäller storlek och vad gäller flexibilitet.

Slutligen kan sägas att bildandet av biotopskyddsområden av många skogsägare ses som ett bra sätt att få ersättning för en speciell skog som man kanske ändå tänkt spara. Det kan innebära att ägaren är beredd att gå med på en lägre ersättning för intrånget. Detta får dock inte hindra andra skogsägare, med andra infallsvinklar och värderingar att få full ersättning för de intrång de utsätts för. Varje enskilt fall är unikt och bör av myndigheterna också behandlas som sådant.

Monika Stridsman, länsjägmästare i Uppsala, svarar på kritiken:

Länsjägmästare Monika Stridsman, regional företrädare för skogsvårdsorganisationen i Mälardalen, tar kritiken på allvar, men säger att hon inte delar den.

- De allra flesta markägare är nöjda och vi har få som överklagar. Av alla de 4000 biotopskydd som införts i landet är det färre än femton som överklagat. Av dessa är det under tio som överklagat på grund av att de anser ersättningen var för låg.

- Det är inte godtycke som styr hur dessa frågor hanteras. Tvärtom, vi har tjänsteföreskrifter som noggrant beskriver hur SVO skall ersätta mark som avsätts för biotopskydd. När det gäller räntan följer vi Lantmäteriverkets regler.

- Sedan kan man givetvis ha synpunkter på våra föreskrifter. Då skall man överklaga beslutet till Kammarkollegiet om det gäller storleken på ersättningen. I annat fall är det Miljödomstolen man vänder sig till. Det är något som vi välkomnar. Vi får då ytterligare en bedömning.

Monika Stridsman vill också slå fast att det bör vara en skillnad mellan ersättningen vad gäller biotopskydd och naturreservat.

- I det ena fallet, biotopskydd, utgör marken en liten enhet på runt 5 ha och där behåller markägaren hela äganderätten. I det andra fallet är det större enheter och staten köper då marken till 100 procent, förklarar hon.

- Det är väl rimligt att ersättningen bör vara olika då.

Även när det gäller ersättningen som staten ger till markägaren för konsultationsstöd, anser Monika Stridsman att man tillämpar en rimlig princip.

- Ja, statsmakten avser att hjälpa till för att markägarna skall kunna rådgöra med en expert. Det är inte tänkt att ersättningen skall täcka om markägaren vill hålla ombudet i handen dygnet runt.

Text: Staffan Mattsson

Till toppen

Vidare i SkogsVärden