inblick
Den historiska dokumentationen går tillbaka till tidig medeltid. Moderna forskare anser dock att häradsallmänningarnas historia går längre tillbaka, långt före statsbildningarna. Skogarna, som då var mycket större än vad de är idag, var utmarkerna där ”alle mans rätt” rådde och som inte hade något större ekonomiskt värde.
Man samlades på sina häradsting och bestämde vilka som fick släppa kreaturen på bete på allmänningen, hugga ved och husbehovstimmer samt bestämde vilka som skulle avrättas. Avrättningsplatsen ville ingen ha på sin mark därför låg den oftast på allmänningen. I de flesta landskapslagarna finns reglerat hur allmänningen skulle skötas. Så har det fortgått genom århundranden och genom lagstiftning har verksamheten reglerats. Under 1600 – 1700-talen var statsmakten stark och hävdade rätt till allmänningarna, vilket bland annat tog sig uttryck i beskattning. Bergshanteringen krävde skogar. Stora områden togs från böndernas allmänningar och fördes över till bergsbruket s k rekognitionsskogar. Typexemplet är Åkers kronopark i Sörmland som togs från flera allmänningar och tillfördes Åkers Styckebruk för att säkra tillverkningen av kanoner. Någon ersättning har aldrig utgått till ägarna av marken eftersom det var ett statsintresse enligt dom i HD 1939. För ett antal år sedan såldes marken från dåvarande AssiDomän. Statsintresset var tydligen slut.
Långsiktigt skogsbruk
Ulf Eliasson, VD i Närkes Häradsallmänningar AB och sekreterare i Sveriges Häradsallmänningsförbund, berättar om häradsallmänningarnas historia.
Detta beror framförallt på att ägt kapital omfördelas. Man säljer ut jordbruksgårdar och torp och återinvesterar i ny skogsmark när tillfälle ges. Dagens verksamhet är framförallt ett modernt långsiktigt skogsbruk. Få häradsallmänningar har idag egna resurser i form av anställd personal. Förvaltningen sker i huvudsak genom köpta tjänster från egna förvaltningsbolag, skogsägarföreningar eller Skogssällskapet. Det händer även att man delar på resurser med någon annan häradsallmänning.
Kvalitetsproduktion av tall
Skogarna är oftast mycket välskötta och högproduktiva så tillvida att virkesförråden är optimala eftersom kapitaluttag för generationsskiften eller liknande ej behövts.Däremot ligger ofta häradsallmänningarna i de gamla utmarkerna och har därför i regel lägre produktionsförmåga än vad som är normalt för området. Många arbetar långsiktigt med kvalitetsproduktion av tall, och därför är självföryngringar vanligt förekommande.
Fortfarande har många häradsallmänningar tillgång till grova slutavverkningsskogar med höga timmerutbyten och god tillgång till specialsortiment som stolpar, stamblock m m.
Marknadsföring och försäljning av virket varierar efter vilken förvaltningsorganisation man har.
Rotpostauktioner
För inte så länge sedan såldes stora volymer virke på allmänningsauktioner, vilka ofta var prissättande för området. Mest känd är allmänningsauktionen i Örebro med förre TV-auktionisten och riksdagsmannen Karl-Erik Eriksson som utropare. Den auktionen gick i graven när skogsindustrin formerade sina inköpskarteller. Överlevt har rotpostauktionen på Norunda Häradsallmänning i Uppland. Det kanske är dags att återuppta traditionen på fler ställen, nu när kartellerna är förbjudna.Kapitalet ska ej skingras
Ägare till häradsallmänningarna är de jordbruksfastigheter som har andelstal i respektive allmänning. Dessa andelstal är från början skattetal. På den tiden avkastade jordbruket mer än skogen, varför jordbruksgårdarna ofta har större andelstal än motsvarande skogsgårdar.Varje häradsallmänning ska ha en styrelse som ansvarar för verksamheten. Årsstämman väljer styrelse, beslutar om eventuell utdelning och tillstyrker eller avstyrker köp eller försäljning av fast egendom. Vid årsstämman tillämpas representativ demokrati. Intäkter från försäljning av fast egendom inklusive intrångsersättningar är ej utdelningsbara utan ska återinvesteras. Grundbulten i häradsallmänningarnas regelverk är att kapitalet ej ska skingras. Dagens delägare får ej förskingra kapitalet utan ska ”leva på” avkastningen och hålla den så hög som möjligt. Här uppstår ett problem när lagstiftningen kolliderar med andra lagar. Av någon anledning likställs häradsallmänningar med skogsbolag i jordförvärvslagen varför problem kan uppstå när man vill återinvestera i ny skogsmark. Dagens typexempel är ersättning från bildande av naturreservat. Detta förfarande bromsas av att skogskapitalet ej går att flytta till ny skogsmark utan godkännande av det nya förvärvet, vilket skapar osäkerhet.
Skogshushållningsplaner
1800-talet var omvälvande för häradsallmänningarna.1823-års riksdag beslöt att häradsallmänningarna fick säljas eller delas upp. Stora arealer försvann från häradsallmänningskartan, speciellt i Västergötland. 1866 stoppades utförsäljningarna och det beslöts att häradsallmänningarna skulle hållas oförminskade, vilket i princip gäller fortfarande. Ca 65 000 ha hann man dock dela upp eller sälja och 1870 fanns något över 102 000 ha kvar. Besluten i 1823-års riksdag innebar även något positivt. Man beslöt att det skulle finnas skogshushållningsplaner på varje häradsallmänning. Detta ses av många som startskottet för det moderna svenska skogsbruket. Skogshushållningens principer hämtades främst från Tyskland, planer upprättades. Häradsallmänningarna blev åskådningsobjekt och kunskapsförmedlare för ett hushållningstänkande som fortfarande präglar verksamheten på allmänningarna. Ur detta ”föddes” den svenska skogsutbildningen med profiler som Israel Adolf af Ström, initiativtagare till Kungliga Skogsinstitutet.Lagstiftning styr
Hos häradsallmänningarna finns fortfarande kartor och spår i naturen från införandet av trakthyggesbruket i Sverige. Vi skördar idag förnämliga skogar som anlades i slutet på 1800talet med trakthyggesbruk. Dessa skogar som av många tros vara naturskogar, på gränsen till skyddsvärda, är resultatet av målinriktad skogsskötsel, eller med modern definition, produktionsskog med generell miljöhänsyn (PG). 1918 bildades Sveriges Häradsallmänningsförbund. Efter utredningar och förhandlingar fick vi 1932 den första lagen om häradsallmänningar. Den gav delägarna framförallt full ägorätt till sina allmänningar. Efter omarbetning 1952 är det den lag som fortfarande gäller. Något förenklat kan man nog säga att häradsallmänningarna idag är ett kulturarv i sig och ett exempel på lyckat utfall av gemensamhetsägande.1600talets rättsuppfattning med dubbel äganderätt ”dominum directum” som tillkom konung eller länsherre med rätt till beskattning och uppsikt över skötseln, samt ”dominum utile” med rätt till brukande och avkastning, har visat sig mycket väl gå att förena i en enda äganderätt. I landet finns andra typer av allmänningsskog. Av betydligt modernare datum är besparingsskogarna i Dalarna och de stora sockenallmänningarna i Norr- och Västerbotten. De har kommit till från 1850-talet och framåt. Lagstiftningen för dessa påminner om den för häradsallmänningar, men har några väsentliga skillnader.Internationellt intresse
Internationellt finns exempel på hur man söker efter liknande ägoformer, där man kan aktivera lokalbefolkningen i skogsskötsel under gemensamma former (Estland, Filippinerna) och där de svenska häradsallmänningarna är av intresse. I vårt västra broderland, Norge, är allmänningarna lokalt väldigt betydande. Här finns exempel på mångbruk där avkastning från bete, jakt m.m. är större än avkastningen på skog.
Mer information om häradsallmänningarna, se
www.haradsallmanningsforbundet.com
Skriften "Häradsallmänningarna - från medeltida kulturarv till modern samverkan", kostar 100 kr och kan beställas via tel. 019 - 10 80 80.
Skriften "Häradsallmänningarna - från medeltida kulturarv till modern samverkan", kostar 100 kr och kan beställas via tel. 019 - 10 80 80.
Text: Ulf Eliasson
Foto: Hans-Jöran Hildingsson
Till toppen
Vidare i SkogsVärden 