- Krävande men roligt!

- Jag vistas mycket på fastigheten som har funnits i familjens ägo i alla år. Det är mitt ansvar att föra den vidare. - Tystnaden där är fantastisk som kontrast mot storstadens brus. Det är underbart att gå ut mitt i natten, titta på stjärnorna och bara sitta och njuta.

Marie Emanuelsson bor i Stockholm och jobbar på Nordea mitt i city. Men hon är också representant för en ny kategori skogsägare - kvinna och storstadsbo.
Idag utgör kvinnor nästan 40 procent av skogsägarna. Och andelen skogsägande stadsbor ökar för varje år.

- Jag fick en del skogskunnande från min far som skötte skogen tidigare, men hur skall det gå när mina barn skall ta över? Uppvuxna som de är i storstan?, funderar Marie Emanuelsson. Hon jobbar till vardags som bolagsjurist inom Nordea i Stockholm, men växte upp i Småland nära Växjö kommun.

I den lilla byn Rösås, nära Lammhult i Växjö kommun, har familjen haft skog sedan mitten av 1800-talet. Marie själv är femte generationen som bott på den lilla gården med 30 ha produktiv skog.

Tar hand om ekonomin själv

Den ekonomiska delen i skogsskötseln håller Marie i helt själv. Att lägga ut arbetet finns det inga resurser till med ett så litet skogsbruk och själv är hon van att sköta ekonomi och juridik. Däremot gör hon inget praktiskt i skogen utan litar på lokal assistans från gamla vänner till familjen och en arrendator som är mycket kunnig i det skogliga.

- Visst, även jag får utgå från det mina rådgivare säger, men jag gör mina egna bedömningar och jag har en viss grund att stå på. Dels i form av erfarenheterna jag fick tillsammans med pappa t ex granplantering. Dels i form av skogliga kurser jag gått.

- Mina barn har däremot ingen som kunnat lära dem om skogsskötseln från barnsben. De är 10 respektive 13 år idag.

- Man behöver tidigt väcka intresset hos ungdomarna, inte för att de skall jobba med skogen, men för att veta vad man kan göra med skogen.

Med i Spillkråkorna

För att hålla kontakt med det skogliga under tiden hon inte är på plats i Småland är Marie sedan starten med i föreningen för kvinnliga skogsägare, Spillkråkorna. Där får hon möjlighet att träffa likasinnade och diskutera lösningar och problem och få utbildning. Men hon har där också möjlighet att åka på exkursioner, göra studiebesök inom olika delar av skogsbranschen, från plantskolor till sågverk och pappersbruk.

När det gäller det skogliga på de egna markerna säger Marie att hon försöker tänka igenom alternativen, diskutera detaljerna och lyssna på sina rådgivare.

- När det gäller inriktningen är ju storleken på fastigheten, bara 30 ha, och läget, stenigt och kuperat, ett hinder för att göra några stora förändringar.

Inget utrymme för experiment

- Det blir i huvudsak att vi återplanterar det som har varit där tidigare, dvs i huvudsak gran. Något utrymme för att experimentera tycker inte jag att jag har på denna lilla yta. Det är mer detaljer som t ex inför nästa avverkning. Om vi skall behålla en korridor av träd runt boningshuset eller om vi skall avverka hela vägen fram.

Marie Emanuelsson tror att kvinnliga skogsägare skiljer sig ifrån manliga skogsägare genom att männen ofta har mer praktisk erfarenhet.

- Männen är mer aktiva med att bruka skogen idag och kvinnor inriktar sig mer på att förvalta skogen. Detta gäller fram till idag, men jag tror att det kommer att ändras och jämna ut sig inom några år. Söner som är utbor kommer inte ha mer praktisk erfarenhet än döttrarna. Det är lika livsfarligt för alla oavsett kön att gå ut själv med en motorsåg och börja jobba om man är ovan.

- En annan sak som kanske skiljer kvinnor från män när det gäller skogsägande, är att vi kvinnor är väldigt nyfikna och inte låter prestigen hindra oss från att ställa ”dumma” frågor till andra som vet mer. Alltid när vi är ute på våra exkursioner eller studiebesök haglar frågorna.

Hon anser att utvecklingen mot att allt fler skogsägare bor i städerna inte bara innebär fördelar. En risk är att kunskaperna om det praktiska arbetet tunnas ut och engagemanget blir lägre.

Sämre skogsvård på sikt?

- Det kan i slutändan leda till sämre skogsvård. Förr bodde man på gården och skogen var en arbetsplats där man regelbundet vistades. Man studerade utvecklingen och kunde gå in med små men täta insatser. Vi utbor har inte samma kontroll.

- Det gäller därför att få upp intresset för skogen och skogsbruket generellt.

Som skogsägare har man mycket att ta ställning till. Tyvärr rör inte allt bara själva skogen. En hel del arbete går ut på att förstå och bemästra byråkratin i form av t ex bokföring, deklarationer och bidragsansökningar. Marie Emanuelsson tycker att hon har en fördel genom sin utbildning och yrke. Som bolagsjurist är man van att försöka tyda vad som menas i krångliga lagtexter, blanketter och beslut.

- Som skogsägare är man småföretagare och alla småföretagare vet att detta är mycket betungande. Jag har här stött på handlingar som till och med för en jurist är omöjliga att tyda. Då har det gått alldeles för långt, säger hon.

Inte bara för pengarna

Helt klart är att Marie Emanuelsson inte är skogägare enbart för att det är så ekonomiskt lönsamt. Det är det inte.

- En väninna som ville placera en del pengar bad om råd hur hon skulle kunna köpa en bit skog. Jag frågade henne vad målet med investeringen var. Hon såg i första hand till ett ekonomiskt mål. Det skulle löna sig.

- Då är nog inte en skogsfastighet i den storlek som jag har rätt väg. Det krävs större arealer. Om man vill köpa skog för att man tycker om naturen, är inbiten jägare eller liknande, kan det vara precis lagom.

Text och foto: Mikael Falk

Till toppen

Vidare i SkogsVärden