nyheter

USA-forskare om klimatkrisen

Vid det senaste mötet med American Association for Advancement of Science, som hölls den 20 februari, var oron för klimatkrisen stor bland de amerikanska forskarna.
Många av dem var ilskna över att den amerikanska regeringen negligerar forskningsresultat som inte stödjer regeringens linje. Forskning som går på kant mot regeringens linje får inte heller några pengar, menade många.

– Bevisade resultat och allmänt accepterad forskning kring den globala uppvärmningen ignoreras eller kritiseras, sa Rosina Bierbaum, vid University of Michigan School of Natural Resourses and Environment enligt nyhetsbyrån AP. Under de senaste åren har det blivit viktigare att ifrågasätta forskningsresultaten än att göra något åt klimatförändringarna, ansåg hon.

Den tidigare direktören för National Science Foundation, Neal Lane från Rice University, fortsatte kritiken vid samma seminarium. Han menade att USA idag inte längre har någon policy för att hantera det som alla är överens om är ett allvarligt problem:

– Bland forskare råder det konsensus kring att jorden håller på att värmas upp och att människor är ansvariga för en avsevärd del av denna uppvärmning.

– Forskningen visar klart att om inga åtgärder vidtas mot användningen av fossila bränslen, kommer uppvärmningen bara bli värre.

– Vi kommer att få klimatförändringar som människan aldrig tidigare har upplevt, fortsatte Neal Lane.

President Bush har som alternativ till Kyotoprocessen erbjudit att ge företag uppmuntran att frivilligt reducera de amerikanska växthusgasutsläppen med 4,5 procent över en tioårsperiod och att minska utsläppen från de amerikanska kraftverken. Detta är en avsevärt mycket mindre minskning än om han hade valt att följa rekommendationerna i Kyoto-protokollet, vilket skulle inneburit 33 procents minskning eftersom USA är den största utsläppskällan och står för 24 procent av de totala utsläppen av växthusgaser.

Nu är Kyotoprotokollet i kraft

Kyotoprotokollet, som trädde i kraft i mitten av februari, är ett ord många bollar med. Frågan är vad det egentligen innebär?

Kortfattat innebär det att de länder som skrivit på, tillsammans skall minska sina utsläpp av växthusgaser, från 1990 års nivå, med 5,2 procent fram till år 2012. Det kommer enligt klimatforskarna dock inte att hindra växthuseffekten, bara dämpa ökningstakten något. Särskilt eftersom landet med de största utsläppen, USA, inte vill vara med alls.

Växthuseffektens mekanismer klarlades redan på 1800-talet. Först kom den franske forskaren Jean-Babtiste Fourier med sin förklaring. Senare samma århundrade kunde den svenske kemisten och nobelpristagaren Svante Arrhenius koppla ihop gasen koldioxid med växthuseffekten.

Därefter var detta länge främst en fråga för kemisterna. Först hundra år senare – 1988 hamnade teorierna i ”hetluften” igen då FN tillsatte en internationell forskarpanel, IPCC, som skulle fortlöpande bevaka klimatfrågan och växthuseffekten i synnerhet.

Minska utsläppen av koldioxid

Den första rapporten från forskarpanelen kom två år senare, 1990, och ledde fram till att FN antog en klimatkonvention 1992. Den var – som de flesta FN-dokument – icke bindande och kompletterades därför fem år senare i Kyoto av ett bindande protokoll som skrevs på av många västländer och flera länder i Östeuropa. Man kom där överens om att minska koldioxidutsläppen med 5,2 procent fram till 2012. Tillsammans står de 141 länder som har skrivit på Kyoto-protokollet, för 61,6 procent av utsläppen av koldioxid som är den viktigaste växthusgasen.

USA vill ej förbinda sig

De två I-länder som inte skrivit på Kyoto-protokollet är USA och Australien, vilket är ett problem eftersom USA ensamt står för 24 procent av alla utsläpp. President Bush, som själv arbetat inom oljebranschen anser inte att sambandet är klarlagt mellan förbränning av oljeprodukter och växthuseffekten. George W Bush menar också att USAs ekonomi kan bli lidande av att man förbinder sig följa utsläppsbegränsningarna enligt Kyoto-protokollet.

Slumrande jättarna Kina och Indien

Övriga världen, dvs utvecklingsländerna med Kina och Indien i spetsen har inte heller skrivit på avtalet och är inte bundna av några utsläppsbegränsningar. Kinas och Indiens ekonomier växer snabbt och inom 10 år lär de båda länderna stå för en stor andel.

Inom Europa har i år inletts försök med handel med utsläppsrätter. Det skall alltså bli dyrt att släppa ut växthusgaser och de som släpper ut mest skall få betala mest. Detta är för att styra investeringarna av miljövänlig teknik till de områden där de kan göra bäst nytta.

Landisar som smälter höjer havsytans nivå

Ett område av landis större än Skåne har försvunnit från Antarktis, (sydpolen) de senaste 50 åren. Det är 13 000 kvadradkilometer som blivit till vatten igen.

Nu varnar glaciär- och klimatforskare vid British Antarctic Survey (BAS) att istäcket på den sydliga kontinenten försvinner betydligt snabbare än väntat.

I sin tur innebär det mycket allvarliga förändringar av havsvattennivån. När isen på Arktis (nordpolen), smälter, händer inget med havsytan. Där flyter isen på vattnet och trycker undan lika mycket vatten som den själv innehåller.

Tvärtom är det när landisarna på t ex Antarktis, Grönland, i Alaska och i Himalaya blir till vatten. Då ökar vattennivån kraftigt. Glaciärvatten strömmar ut i havet sex gånger snabbare än tidigare och bidrar i sin tur till en ännu snabbare erodering av isen underifrån.

”Detta är en tidsinställd bomb”, anser den kände James Hansen, direktör för NASAs Goddard Institute for Space Studies och forskare vid Columbia University Earth Institute.

Han pekar på att havsnivåerna stiger, inte bara som IPCC hittills har räknat, på grund av att vattnet utvidgar sig när det blir varmare, utan också på grund av avsmältningen från landisarna. Även med IPCCs räknesätt skulle havsnivån höjas med flera decimeter om uppvärmningen blir flera grader.

Under uppvärmningsperioden efter senaste istiden gick avsmältningen till slut med 14 000 kvadratkilometer per år, vilket innebar en höjning av havsnivån med en meter var 20:e år.

Värmerekord på Grönland

Lördagen den 19 februari uppmättes +16.0° i Paamiut (Frederikshåb) på Grönland. Det är den högsta temperatur som uppmätts på Grönland under februari och för en vintermånad överhuvudtaget.

Det gamla rekordet för februari var +14.2° och fick sig nu alltså en ordentlig putsning. Ytterligare två stationer överträffade det gamla februarirekordet, nämligen Nuuk lufthavn med +14.7° och Narsarsuaq med +14.4°. En station mitt uppe på den grönländska inlandsisen hade -11.0°, vilket även det är 'rekordvarmt' för att vara i februari.

Orsaken till de höga temperaturerna var att mycket mild och fuktig luft strömmade upp mot Grönland väster om ett mäktigt högtryck på Atlanten. Med hjälp av föhn nåddes sedan mycket höga temperaturer på sydvästra Grönland.

Till toppen

Vidare i SkogsVärden