stormen

All den mogna skogen blåste ned

Kaj Johansson i Elmtaryd uppskattar att åtminstone 60 000 kubikmeter mogen skog stormfällts på den egna fastigheten.

Stormen den 8 – 9 januari 2005 tog som värst i södra Småland i ett bälte från Halland i väster och österut. Två veckor efter stormen konstateras att på fastigheten Elmtaryd sydost om Ljungby blåste i stort sett all äldre skog ner. På fastigheten bor och verkar Kaj och Annelie Johansson med sina fyra barn.

– Vi har totalt 350 ha produktiv skogsmark. Av dessa bestod ca 250 ha av medelålders och äldre skog.

– Den skogen ligger ner idag, berättar Kaj Johansson.

– Trots att vi inte sett all nedblåst skog och inte ens kommit in på alla vägar ännu, är vi ganska säkra på att minst 60 000 kubikmeter ligger ner efter stormen. Det handlar i huvudsak om gran. Det kommer att ta tid innan vi över huvudtaget kan komma runt på fastigheten och få en total överblick över stormskadorna. Som det nu är, är det till och med svårt att orientera sig. Vissa stenar som tittar upp känner man igen och kan orientera sig efter. Vi har hamnat i en absurd situation. Innan stormen hade vi nästan enbart avverkningsmogen skog. Nu efter stormen har vi bara yngre skog och ett enormt planteringsbehov framför oss under de närmaste åren.

– Jag tror inte vi har någon stående skog kvar som är äldre än 20 år. Den skogen är kanske avverkningsmogen vid 60 års ålder. Dit är det 40 år. Hur länge får vi ha pengarna på skogskonto? Det talas om 30 år. Det kan behövas ännu längre tid, framhåller Annelie.

Familjen Johansson, som fortfarande två veckor efter stormen har reservelverket igång, är mycket fundersamma över det som inträffat. Spekulationerna är många i detta läge innan upparbetning av den stormfällda skogen kommit igång. Kaj har tillsammans med traktens byalag precis röjt upp vägarna – ett drygt och farligt arbete. – Vi har kapat så nära roten som möjligt och sen flyttat eller dragit trädet åt sidan så att vägen blir fri. Allt för att inte kapa sönder något timmer i onödan. Det tog tre dygn innan jag kom fram till vår närmaste granne. Han var lite förvirrad och hade inte riktigt fattat ännu vad som egentligen hade hänt. Bilen låg klämd under ett stort träd. El- och teleledningar var nästan försvunna i trädbrötarna. Ledningsstolparna var knäckta på flera ställen och låg i bitar på marken. Ett totalt kaos med andra ord.

Intäktssidan på gården har försvunnit

Familjen bor naturskönt i en äldre gårdsmiljö med öppen mark ute i skogen dryga milen från Älmhult. Men det omgivande skogslandskapet är efter stormen rent kaotiskt. Utöver verksamheterna på gården, är Kaj delägare i ett åkeri i Älmhult medan Annelie har föräldrapenning. Annelie berättar: – Vi har fyra pojkar. Den äldste är 6 år så jag har varit hemma ett antal år. Annars har jag ett jobb på Älmhults kommun. Sen läser jag på Växjö Universitet en kurs på distans i hållbart familjeskogsbruk. Men tyvärr, där känner jag mig inte alls lika motiverad längre med det som nu hänt. Det kommer att bli planteringar i mängd, så småningom röjningar, men tyvärr väldigt långt till det ska avverkas igen.

Kaj fortsätter: – Tanken var att vi i framtiden skulle kunna leva mer på fastigheten och därmed skulle jag trappa ner på verksamheten i företaget och kunna vara hemma i högre utsträckning för att vi skulle leva mer på verksamheter knutna direkt till gården. Nu har vi plötsligt hamnat i ett läge där framtiden kommer att bestå av skogsvård. Det ger inga intäkter. Intäktssidan har försvunnit från gården för de närmaste 40 åren.

Vad ska vi plantera och hur

– Där måste vi tänka oss för vad vi ska plantera och hur när all stormfälld skog är upparbetad. Helst skulle vi vilja skapa en skog som inte drabbas på samma sätt igen. Det danar vi nu för framtiden. Återväxten på alla dessa stormfällda arealer på en gång blir en väldigt komplex sak att ta itu med. Första steget blir att skapa värden så att vi har något att återinvestera med, säger Kaj.

– På fastigheten fanns tidigare en jämnt fördelad lövandel i skogen. Det gick tillbaks till den tiden då min morfar skötte gården. Vår släkt kommer ursprungligen från Tyskland. Vi har till och med gamla läroböcker på tyska som min morfars far hade läst i skolan. Här fanns förhållandevis mycket löv jämfört med hur det såg ut på grannfastigheterna.

– Det är vackert med löv och det är bra för skogen. Sen hur det ska göras är kanske inte så enkelt. Vi är certifierade enligt FSC/PEFC och där sägs ju också att det ska vara mer blandskog.

Annelie tillägger:

– Vi kommer nog även i fortsättningen att ha rena produktionsskogar med gran, men också satsa mer på löv generellt. Klimatförändringen gör kanske att vi får högre temperaturer och det är gynnsamt för lövträden. Sen tror jag att turistnäringen kvicknar till och då tror jag på mer öppna landskap och därmed ett ökat lövinslag. Alltså mer björk till exempel än vad vi haft tidigare. Vi har en väldigt stor viltstam. Tall har varit omöjligt att få upp. Vi har hägnat en del för att få upp ädellöv. Det blir nog mer av det. Jag hoppas verkligen att vi ändrar inriktning på den kurs jag går och att vi drar lärdomar av det som inträffat.

Trädslagsfördelningen på fastigheten är 19 % tall, 66 % gran, 5 % ädellöv (ek) och 10 % övrigt löv. Den samlade lövandelen är alltså 15 % vilket är mer än genomsnittet. Vad är alternativet till gran sett ur värdesynpunkt, alltså högsta avkastning? – Alternativen är kanske inte så många, men vi har ett ypperligt läge att planera för någonting bra för framtiden. Ett sånt planeringsläge har vi aldrig haft tidigare. Nu kan vi verkligen forma skogen som vi vill och som vi tror blir bra för framtiden. Och roligt ska det bli också, menar Annelie.

Skördare på gång

En maskingrupp bestående av skördare, skotare och grävskopa är på väg till Elmtaryd. Kaj och Annelie är otåliga och vill att upparbetningen av den stormfällda skogen kommer igång så snart som möjligt. Fortfarande går många skördare på uppröjningsarbeten i kraftledningsgator. Upp till sex man är på gång som ska gå före skördarna och kapa träden. De är utbildade för ändamålet av skogsvårdsstyrelsen. Skördare och manskap planeras börja i västra delen av fastigheten varifrån det blåste och sen arbeta sig fram successivt. När upparbetningen är klar och virket utkört till bilväg, vidtar dikesrensning. – Men nu gäller det att maskinerna kommer hit. Här ute på landsbygden känner alla varandra och följer vad som sker. Det är fler än vi som är nyfikna på vad vi kommer få betalt för virket, avslutar Annelie och Kaj samfällt.

SkogsVärden kommer att följa familjens och fastighetens vidare öden i kommande nummer.

Text och foto: Hans-Jöran Hildingsson

Till toppen

Vidare i SkogsVärden