klimatkrisen
Ryck undan fötterna på skadedjuren
Fältentomolog Åke Lindelöw, SLU, Uppsala
– Det behövs ett utökat program för övervakning av skadedjuren. Vi behöver dokumentera utgångsläget och kontinuerligt studera utvecklingen.
Med den kunskapen över hela landet skulle forskarna kunnat ge betydligt bättre prognoser idag om vilka skadeverkningarna kommer att bli efter årets stormfällningar och snöskador.
Ingen vet idag exakt hur stora insektsangreppen och skadorna blir efter årets vinter. Vi frågar fältentomolog Åke Lindelöw på Entomologiska institutionen vid SLU i Uppsala för att få en uppfattning,
– Efter en stormfällning kan granbarkborren föröka sig i vindfällda träd och bli kanske 10-20 gånger fler från ett år till nästa. Får de ytterligare ett år med obegränsad mängd vindfällda träd kan baggarna återigen bli mer än 10 gånger så många. Följdskadorna i form av dödade träd kan bli stora om baggarna i lugn och ro får föröka sig på detta sätt.
– Det är därför viktigt att vi gör vad vi kan för att rycka undan fötterna för granbarkborren. Men överdriv inte farorna för granbarkborren efter denna vinter. Utgångsläget var betydligt sämre efter stormarna 1969, förklarar han.
Orsaken till att han vet detta är att SLU i samarbete med Skogsvårdsorganisationen, sedan tio år övervakat just området som i år drabbades av stormen Gudrun. I Ljungby och Tingsryd har man mätt nivån av skadedjuren med feromonfällor och att räkna antalet dödade träd. Åke Lindelöw konstaterar att det är den lägsta nivån på flera år. Antalet granbarkborrar är en fjärdedel mot för 6-7 år sedan.
– Just eftersom nivån är låg när stormen inträffar kan inte skadorna bli så omfattande 2005 och 2006. En viktig förutsättning är dock att inte stora mängder vindfällen blir liggande kvar efter augusti 2006 då en ny generation baggar kläcks.
Man kan dela upp de allvarligaste och vanligaste skadedjursangreppen i samband med vindskador på skogen i tre kategorier:
Här är barkborrarna de stora ”bovarna”, med bl a randig vedborre, mindre märgborre och i viss mån granbarkborre.
”Kungen” här är förstås den mångomtalade snytbaggen som lever i en tvåårig cykel. Förstaårs-baggarna vill åt de färska stubbarna för att föröka sig och när nästa generation snytbaggar kläcks söker de sig till färsk barrvedsbark på de små nysatta plantorna.
– Vi kan idag inte göra någon säker prognos för granbarkborren eftersom vi vet för lite om mängden baggar i utgångsläget. Vi vet hur förloppet ser ut, men inget om hur vädret kommer utvecklas. Blir det värme och torka eller nya stormfällningar 2007 och åren därefter, kommer det att få stor påverkan på skadeutvecklingen.
– Viktig kunskap är nu bl a hur många vindfällen som blir kvar i skogen under sommaren samt hur stor andel av dessa som granbarkborren förökar sig i.
Tallens fiende nummer ett – redan på väg
Osäkerheten är stor om hur våra skogar kommer att påverkas av ett varmare klimat när det gäller skadedjur.Den mest fruktade fienden är mindre än våra traditionella skogsskadeinsekter men har redan slagit ut stora delar av tallbeståndet i Japan.
För sex år sedan anlände den till Europa och har nu etablerat sig i Portugal.
– Om vi får ett varmare klimat i Sverige är tallvednematoden den som vi skall frukta mest, säger Göran Kroeker på Jordbruksverkets enhet för växtinspektion.
Tallvednematoden (Bursaphelenchus xylophilus) är en liten rundmask, knappt millimeterstor, som liftar sig fram här i livet. Med blotta ögat går det inte att upptäcka den.
– Den lever i andningsvägarna hos tallbockar och kommer ursprungligen från Nordamerika. Där gör den ingen skada eftersom träden där tål angreppen utan att ta allvarlig skada.
Tallarna i Norden har sedan tidigare samma förhållanden med den ofarlige ”kusinen” Bursapehlenchus mucronatus. Nematoder finns i flera grupper, växtparasitära, djurparasitära, saprofyter och predatorer. Vissa arter används till och med för biologisk bekämpning av skadeinsekter istället för kemikalier och odlas här i Sverige. Andra nyttiga nematoder används t ex för att framställa mänskligt protein för medicinsk forskning.
Förskonade från amerikansk variant
Redan idag bär den svenska tallbocken på en (ofarlig) släkting till de
små fruktade rundmaskarna, tallvednematoden.
Därför var det inte konstigt att Europa ryste till när den 1999 plötsligt "steg" i land i Portugal. Alla kände till hur det hade gått med tallbestånden i Japan efter att den kom dit. Utslagningen av både bestånd och arter var där stor. Under åren 1975 till 1985 dödade den där 20 miljoner kubikmeter tallskog. Till Portugal hade den förmodligen liftat med tallbockar som funnits i förpackningsvirke från Nordamerika. Särskilt allvarligt är att vår vanliga svenska tall, Pinus silvestris, hör till de träd som är mest känsliga för denna ”skogarnas mordängel”.
I Portugal dör träden
– Nematoden gillar när det är varmt och är särskilt farlig för skogen under lite längre perioder då medeltemperaturen är över 20 grader, förklarar Martin Schroeder.När det gäller tallvednematoden kan vi redan i dagsläget drabbas av dess skadliga inverkan eftersom vi numera ganska ofta har somrar med ett par tre veckor med temperaturer runt 30 grader. När träden angrips av nematoden börjar de vissna och får ett minskat kådflöde. Nematoderna livnär sig på vedceller i barken och xylemet (rörsystemet som transporterar vatten i växterna) samt på svampmycel som växer i veden. De förökar sig och täpper till trädets ledningsbanor.
Därmed hindrar den lilla rundmasken trädets vattenupptagning. På ett par månader med varmt väder kan trädet vara dödat.
Även om man idag inte vet om nematoden i dagsläget skulle kunna åstadkomma lika mycket skada i Sverige som i Portugal eller i Japan, innebär angreppen stora risker för produktionsnedsättningar genom att tillväxten hämmas.
Inte bara tall i riskzonen
Risken för skador även i norra Europa har av internationella forskare bedömts som så stor att tallvednematoden nu klassats som karantänskadegörare inom EU. Europas växtinspektörer, följer situationen noggrant i Portugal och genomför inspektioner i hamnar och gränsstationer. Även gran kan drabbas av nematoden eftersom tallbocken, som den liftar med, även gör näringsgnag på gran ibland. Dessutom har vi redan idag den typ av tallbock som finns i PortugalGöran Kroeker, chef för Jordbruksverkets enhet för växtinspektion ser mycket allvarligt på situationen om vi får ett varmare klimat.
– Vi vet att vi redan har fått in den här nematoden ett par gånger till Norden, men att den inte hann etablera sig, berättar han. Det var vid flisimport från Nordamerika som var omfattande under1980-talet då den hittades i leveranser både i Sverige och Finland.
Smittad flis skeppades
Från Portugals skogsmyndighet DireccaoGeral das Florestas, kom 2001 larm om att man via otäckta järnvägsvagnar skeppade obehandlat flis från det område som var smittat, Setubal-halvön, till de norra delarna av Portugal. Detta väckte stor uppmärksamhet i hela Europa och det ledde till snabba insatser för att begränsa spridningen.– Tyvärr är växtskyddsverksamheten satt på undantag i Sverige, berättar Göran Kroeker.
Inga tillgängliga gifter
På institutionen för växtvetenskap, SLU Alnarp finns Sveriges kanske främsta expert på nematoder, agronomie dr Sanja Manduric, som doktorerade på ett par andra nematoder: Globodera rostchiensis och Globodera pallida. Hon berättar att tallvednematoden inte är lätt att komma tillrätta med.– Det går inte att bespruta nematoden med framgång. Det finns för övrigt inga nematicider som är tillåtna i Sverige.
– Dessutom lever den en period i sitt liv inne i insekternas andningsvägar, en annan period inne i fallna träd och en i nya skott. Så det är svårt att veta var man skall sätta in insatserna.
Kan ”övervintra” dåliga år
Som om det inte var nog berättar hon att det inte hjälper att slå ut insekterna som nematoden lever med, tallbockarna. Även om man kan döda samtliga värddjur, de sk vektorerna, kan risken finnas kvar.– Nematoden kan falla i dvala under ett eller några år när läget är ogynnsamt. Sedan kan den vakna till liv igen när förhållandena är mer gynnsamma, förklarar Sanja Manduric.
– I Portugal säger man att man nu har nematoden under kontroll. Man har avverkat mycket skog runt de områden där man funnit den, men det är helt enkelt väldigt svårt att begränsa spridningen. Den kan komma hit med bilar eller båtar eller via luften. Bara klimatet är någorlunda gynnsamt.
Symbios med tallbocken
Ytterligare ett minus i kanten är att tallvednematoden lever i en slags symbios med sitt bärardjur. När en tall eller en gran angripits av masken minskar trädets vitalitet. Då blir tallbocken, som älskar att lägga sina ägg i mindre vitala träd, överlycklig och skyndar sig att fortplanta sig i den döda veden. När tallbockens ägg befinner sig i puppstadiet tar sig tallvednematoden åter in i baggens puppa genom andningshål. När den kläcks och den färdigbildade tallbocken är redo att flyga är redan tallvednematoden därmed på plats inne i skalbaggen. Tallbocken flyger iväg och gör näringsgnag på gran och tall och nematoden tar sig över till nya träd via de skador som tallbocken gör. Så är cirkeln sluten.Frågor kring växthuseffekten
Vadå global uppvärmning...?”I vintras var det ju så mycket snö och kallt. I början av mars var det ju kallare än på många, många år. Det vore väl skönt med lite värme äntligen!”
Nej. En global uppvärmning får oanade konsekvenser för både människor och djur, inte bara genom varmare lufttemperaturer. Även världshaven värms upp. Det innebär att havsytan stiger och stora bebodda landområden ställs under havsvatten. Förändringar i vindar och havsströmmar kan också inträffa.Än så länge har dock den globala uppvärmningen bara nått en halv grad och den normala variationen mellan olika dagar ligger på runt fem grader. Den globala uppvärmningen gör alltså inte varje årstid med nödvändighet varmare än för några decennier sedan. Den gör dock sannolikheten för en varmare årstid än en ”normal” till runt 60 procent, mot 30 procent för åren 1950-1980.
”Uppvärmningen under det senaste århundradet är väl bara en liten återgång till värmen efter den senaste lilla istiden.”
Nix pix. Den senaste lilla istiden var mellan 1650 till 1750 och alla tillfälliga återgångar från den tiden är avklarade. Enligt variationerna under 400 000 år tillbaka, borde istället den naturliga förändringen vara att vi gick mot en ny istid, vilket inga tecken tyder på.”Men är inte den mänskliga globala upp- värmningen positiv ändå? Den räddar ju oss från en ny istid?”
Nej, de gaser vi har släppt ut i atmosfären är redan långt mer än vad som behövs för det syftet.”Uppvärmningen är väl i första hand ett mätfel i form av varma ställen runt väderstationer i närheten av städer?”
Nej, de största uppmätta förändringarna har inte skett i närheten av städer utan i t ex Centralasien och på Alaska. De största arealerna av ytuppvärmning är mitt ute i världshaven. Man har också tagit tempen på jorden själv genom hundratals borrhål runt klotet. Dessa mätningar visar på en uppvärmning av en halv grad under det senaste århundradet.Text: Mikael Falk
Foto: Mikael Falk, Sanja Manduric, Rune Axelsson
Till toppen