erfaret
Vad hände efter stormen 1999?
Jesper Sörensen har tagit hand om och återbeskogat omfattande arealer efter stormen 1999. Här visar Jesper upp en lyckad plantering
med Abies grandis.
Den 3 december 1999 drog en våldsam storm in över sydligaste Sverige. I orkanbyarna var vindstyrkan kraftigare än i den storm som drabbade södra Sverige den 8 - 9 januari i år. På ett antal godsförvaltningar, omfattande totalt 8 800 ha, blåste skog ner på ca 600 ha. Av den nedblåsta skogen var 90 % medelålders och äldre granskog. De väldiga arealerna återplanterades med främst lärk, men även med douglasgran, Abies grandis, ek och bok. Således planterades ingen vanlig gran på nytt på dessa marker.
Jesper Sörensen, skogsförvaltare på Björns– torps och Svenstorps Godsförvaltning, berättar:
– Två år hade jag varit i tjänst här när stormen kom. Redan från 1980-talet har trädslag successivt bytts ut. Sen ungefär 1990 har det inte planterats mycket gran på de gods vi samarbetar med. Samtliga dessa gods ligger utanför granens naturliga utbredningsområde. Björnstorp har även skogsmark uppe i trakten av Höör och där sätter vi gran.
Kontroll på vattnet
– Det är en sak vi borde tänkt på efter stormen 1999 innan ny skog planterades, nämligen att vi skulle ha tagit upp de gamla dräneringsledningarna som går mot öppna diken på gamla åker- och betesmarker. Annars har man inte kontroll på vattnet. Ju mer vatten som finns i marken, desto viktigare är det att få igång flödet. Det blir alltså en åtgärd motsvarande skyddsdikning, vilket är tillåtet. Man ska inte dika områden som har värdefulla naturvärden, men på de områden där man har en värdefull produktion måste gamla diken och dräneringar hållas efter. Boken är ett av de känsligaste trädslagen när det gäller högt vattenstånd. Det kan vara svårt att upptäcka att vattnet står högt i ett bestånd. Risken är att en stor rotvolym går till spillo på grund av syrebrist. Det handlar om såväl stabilitet för träden, som näringsstabilitet. Inom forskningsprogrammet SUFOR har man tittat en hel del på detta och fört fram tesen: Rotdjup är viktigt - plantera lövträd! Ek och al, som vi satt åtskilligt av, tål mycket när det gäller högt vattenstånd. Eken tål periodvis högt vattenstånd, men inte sammanhängande under flera år.Ett bra skott i bössan
– Hybridlärk är det trädslag vi använt mest efter 1999. Vi har inte någon riktigt säker metod ännu för anläggning av douglasgran (Oregon pine). Därför satsar vi på lärk som fungerar nästan lika bra som gran i anläggningsfasen. Vi har en hel del egna erfarenheter av att plantera douglas, men det skulle behövas ett nationellt forskningsprogram för att bredda kunskaperna för mer storskalig verksamhet.– Vi hade alltså 600 ha efter stormen som skulle planteras. Det handlade om stora kalhyggen, så vad göra? Man får vara lite ödmjuk. Egentligen har man bara ett bra skott i bössan för anläggande av ny skog. Vi satte säkerheten högst. Därmed blev det mycket hybridlärk. Och det är vi mycket nöjda med idag. Vi hade gärna velat ha mer douglas, men det var för osäkert med hänsyn till de stora arealerna. Douglasgranen är ett sekundärträdslag. Sätter du ut douglas på en yta av 20 ha så blir förutsättningarna väldigt osäkra. Douglas ska antingen stå under skärm eller på mindre ytor.
Här på Björnstorp har vi varken älg eller kronhjort. Efter stormen 1999 har vi målmedvetet och i samråd med jaktarrendatorerna sänkt viltstammens storlek. Därmed har vi lyckats anlägga bestånd med douglas respektive Abies grandis utan problem.
12 – 14 trädslag på agendan
– Vi har alltid 12 – 14 trädslag på agendan när det gäller planteringar. Av dessa är det 5-6 barrträd och resten lövträd – mest ädla. Vi planterar till exempel varje år ca 5 ha med fågelbär.– Det är ett trädslag som växer fort och producerar väldigt bra. Det är avverkningsmoget vid 50-60 års ålder. Klibbal används på fuktigare marker och ofta som sk amträd för exempelvis eken. Barrträden vi använder är hybridlärk, douglasgran, Abies grandis, sitkagran och mer sällan vanlig gran.
– Vi prövar även Thuja plicata. De har i Danmark intressanta trädslagsförsök som visar hur stormfasta de olika trädslagen är. I det avseendet hävdar sig speciellt Thuja och cypress mycket bra men också douglas och lärk som blir stabila vid 35-40 års ålder.
– Uppe i Småland där stormen nu dragit fram måste gran och lärk vara det säkraste. Granen är nummer ett när det gäller kultursäkerhet. På stora arealer finns knappast något alternativ. Beträffande hybridlärk är möjligen frost och vilt de främsta hoten. Lärken tål å andra sidan viltbetning i några säsonger. Sen kan de skjuta i höjden med meterlånga toppskott. Dock kan älgen vara ett problem.
Genetisk variation betydelsefull
Jesper Sörensen fortsätter:– Klimatforskare säger att det kan bli temperaturhöjningar och att det kan ske förändringar med temperaturfall genom att Golfströmmen ändrar riktning. Då tror jag det är viktigt att man väljer trädslag som inte ligger på ytterkanten i produktionshänseende och inte heller i kanten av sitt utbredningsområde, varken mot syd eller norr. Alltså trädslag som ligger mitt i och som kan tåla variationer åt båda håll. Då kan man säga att granen inte ligger så bra till här nere i södra Skåne. Granen är för långt söderut i sitt utbredningsområde.
Däremot finns många amerikanska trädslag som är fantastiska genom att de har ett väldigt brett spektrum just i klimathänseende. Karakteristiskt för douglasgranen är dess enorma utbredningsområde i Canada och USA. Det skapar goda möjligheter att välja provenienser. Vad som också är betydelsefullt är att den genetiska variationen är så stor för douglas. Den är därför väldigt bra på att anpassa sig lokalt.
Genetisk variation och anpassningsbar
Vilka övriga trädslag är intressanta när man försöker blicka framåt och ha klimatfrågan i beaktande?– Det är utan tvekan Abies grandis. Den har samma fördelar som douglas med hög genetisk variation och stor anpassningsförmåga. Den kommer från ett stort utbredningsområde med stor variation. Till och med på beståndsnivå har den en hög variation. Det är en viktig aspekt med hänsyn till klimatförändringar. Det är väsentligt mindre rotröta i Abies grandis än i vanlig gran. Vi har bestånd med en löpande tillväxt på 35 - 40 kubikmeter per ha och år. Eftersom trädslaget har en uthållig tillväxt, är min filosofi att man slutar relativt tidigt med gallringsåtgärder för att hålla ihop beståndet så länge att man når en volym på bortåt 900 till 1000 kubikmeter per ha. Det är grejer det, menar Jesper Sörensen.
Douglasgranen har potential
Det går inte att ta miste på att Jesper ser en stor potential i douglasgranen för Sveriges del i framtiden – inte minst med tanke på eventuella klimatförändringar: - Man ska verkligen veta vad man gör när det gäller douglas. Även för oss med lång erfarenhet av trädslaget kan osäkerheten vara stor. Det skulle vara fullständigt vansinnigt att rekommendera skogsägarna i Småland att satsa på douglas. Men vi borde lägga mer forskning på det nu och under 20 år framåt för att få en etableringserfarenhet att grunda besluten på.– Vi har satt douglas både här nere i södra Skåne och uppe i Höörtrakten. Där uppe är det besvärligare på grund av inlandsklimatet och de högproducerande provenienserna som använts. Bland de sk exoterna är douglas ett mycket intressant trädslag. I andra länder som t ex Frankrike planterades mycket douglas efter stormen.
– Även i Tyskland sätts mycket douglas. Många andra skogsländer i världen satsar stort på plantering av douglas. I olika sammanhang har jag påpekat för forskarna i Alnarp och Ekebo douglasgranens möjligheter. De menar att det här med exoter inte ligger riktigt i tiden. Kanske är vi för politiskt korrekta. Man behöver inte vara först i världen, men när flera ledande skogsländer satsar på douglas, så varför gör inte vi det! Man kan väl åtminstone från svensk sida titta på möjligheterna.
– På produktsidan används de bästa kvaliteterna av douglas till golv. Träet är mycket hårdare, tyngre och starkare än den vanliga granens. Det vrider sig inte när stocken sågas så som lärk kan göra. Virkestekniskt är douglas ett väldigt intressant trädslag med andra ord.
– Som alltid har medaljen en baksida. Viltet ger sig gärna på douglas. Ju mindre ytor, desto större viltskador blir det. Douglas under ett hektar utan hägn är inte ens att fundera på. Sen måste stammen kvistas. Annars sitter torrkvistarna kvar. Det gäller att få fram raka stammar som tidigt är stamkvistade. Där ligger utmaningen. Klarar du det så har du en fantastisk produkt av Oregon pine som prismässigt ligger väldigt högt. Vi har inga problem här nere att sälja timret till bra priser, men generellt måste nog trycket komma från skogsägarna själva. Lyssnar man med svensk träindustri är det många som inte känner till trädslaget. Man kan inte förvänta sig att träindustrin går ut och säger att nu ska ni plantera douglas.
– Det är definitivt ett intressant trädslag, avslutar Jesper Sörensen.
Text och foto: Hans-Jöran Hildingsson
Till toppen
Vidare i SkogsVärden 