stormen

Vad händer med de stormfällda träden som blir kvar i skogen?

Det är ett otäckt menageri av skadegörare som väntar det virke som blir kvar i skogen över sommaren.

Allt från svampar till fruktade skadedjur står beredda att få lägga beslag på det värdefulla virket för sina egna syften...

Skador av tallbock på en bräda. Foto: Hans Fryk

Luftburen blånad. Foto: Hans Fryk

Blödskinn, en vanlig rötsvamp. Foto: Hans Fryk

Röta på gran. Foto: Hans Fryk

Blånad orsakad av randig vedborre. Foto: Hans Fryk


I skogarna väntar mängder av skador som allvarligt kan försämra kvalitén med stora intäktsförluster till följd. Foto: Hans-Jöran Hildingsson.
Nu är äntligen sommaren här! Härligt kan tyckas, men den skogsägare som har stormfällda träd kvar i skogen håller nog inte med om det.
För under våren och sommaren angrips dessa träd lätt av både insekter och svampar. Resultatet blir kraftigt försämrad virkeskvalitet.

Redan så tidigt som i mars finns risken för att stormfällda träd ska angripas av insekter, till exempel randig vedborre. Insekterna för med sig blånadssvampar som angriper virket och relativt snabbt ger den karaktäristiska blå färgen. Just den randiga vedborren gör också små hål och gångar i veden. På utsidan av trädet känner man igen det på vitt borrmjöl som borren kastat ut.

Längre fram i sommar finns också risken att större insekter, tallbock och vedsteklar, borrar sig in i veden och orsakar hål och gångar. Dessa sprider dock inte blånad.

Blånadssvampar

Blånadssvampen kan också snabbt spridas med hjälp av vinden. På så sätt kan den angripa utsatt virke nästan var som helst. Blånaden påverkar inte vedens hållfasthet, men missfärgningen gör att värdet på virket sjunker. Den blå färgen orsakas av svampens färgade hyfer som växer inne i veden.

Rötsvampar

Rötsvampar är en annan typ av svampar som så småningom kan angripa de fällda träden i skogen och orsaka röta i veden. Rötsvamparna är dock långsammare än blånadssvamparna och de största skadorna uppträder inte förrän efter ett år i skogen. Till skillnad från blånadssvamparna bryter rötsvamparna ner veden och försämrar styrkeegenskaper och utbyte.

Vad kan göras?

Vad kan man göra för att skydda sina stormfällda träd mot skador? Det bästa är förstås om man har möjlighet att få ut träden ur skogen, då är det lättare att skydda dem. Men på många håll är det omöjligt. Tyvärr är då risken stor att virket drabbas av skador. Så fort träden börjar torka ut på våren och försommaren blir de känsliga för svampangrepp.

Kapa inte oknäckta träd

Ett sätt att skydda stormfällda, men inte knäckta, träd kan vara att helt enkelt låta bli att kapa av stammen. Efter stormarna i Europa på 1990-talet klarade sig rotvälta träd som låg skuggigt och med minst 20-25 procent rotkontakt ganska bra från skador under ett år i skogen. Förklaringen är att rötterna fortfarande kan förse trädet med tillräckligt med vatten för att hålla det vid liv och då får svamparna svårare att angripa veden. Risken för insektsangrepp finns dock kvar. Hur dessa rotvälta träd egentligen klarar sig i Sverige över sommaren får vi vänta tills i höst för att se.


Rädda vad som räddas kan!

Christoffer Ribbås har varit i åkeribranschen sen han slutade skolan, först som anställd och nu som egen företagare. Det blev en rivstart på nya karriären i och med stormen i januari. Körning finns det hur mycket som helst. Samtidigt betalas det lite extra.

– Det passar utmärkt för mig som nyetablerad. Jag behöver få in kapital nu i början för att kunna etablera mig, menar Christoffer.

– En före detta jobbarkompis hjälper mig på helgerna, vilket innebär att bilen för närvarande rullar 7 dagar i veckan.

Det värdefullaste först

Just nu kör Christoffer timmer från skogarna öster om Simlångsdalen, dels till hamnen Halmstad, dels till Derome sågverk öster om Varberg.

– Det värdefullaste får gå först. Det gäller att rädda vad som räddas kan. Jag lastade bilen i går kväll och började i morse kl. 05.30 med att köra till Derome. Nu är jag på lass nummer två som ska till hamnen i Halmstad för vidare export till Tyskland. Det blir med dessa transportavstånd ungefär fyra lass om dagen. Sen är jag hemma vid 19–19.30–tiden. Så visst blir det långa dagar.

– Bil och släp har jag köpt begagnat. Det är svårt att köpa nytt som nyetablerad. Då får man köra väldigt mycket. Bil med kran är från 2001. Släpet är från 1995. Så det ska nog hålla ett tag att köra med. Innan man behöver göra något med motorn så går den nog 150 000 mil. Har man tur kan den gå längre. Den hade gått 98 000 mil när jag köpte bilen. Som egen företagare kör jag på ett annat sätt. Man tar det lugnare med lastning och allting.

– Det är jag själv som får lägga upp pengarna om det händer något. Det går att köra ekonomiskt. Det kan skilja mer än en liter per mil. Det blir mycket pengar när bilen rullar ungefär 50 mil under en dag.

Snabbare lastning

Christoffer kommenterar timmervältorna ute vid skogsbilvägen och menar att lastningen går mycket fortare när man slipper att justera varje lyft för att få stockarna jämndragna.

– Här har skotarföraren varit konsekvent och dragit timret mot framstammen. Då blir travarna mer jämndragna. Det sparar mycket tid för mig och i hela kedjan.

– Ju mer samspelta skördargruppen och åkaren är, desto mer hinner vi med totalt. På bil och släp får jag lasta 38 ton, 28 på släpet och 10 på bilen. Fullastat ekipage får totalt väga 60 ton. Jag ser på vågen i kranen hur mycket jag lägger på bil respektive släp. Räknat i volym lastar jag ungefär 40 fastkubikmeter varje gång.

Med fyra lass per dygn och sju dagars körning i veckan kör Christoffer f.n. in ungefär 1 300 fastkubikmeter i veckan till industri eller terminal.

Text: Hans–Jöran Hildingsson
hans–joran.hildingsson@skogssallskapet.se


Text: Maria Jonsson
maria.jonsson@spm.slu.se

Till toppen pil upp       Vidare i SkogsVärden pil höger