Differentiera en del av den generella hänsynen

Forskaren Frank Götmark vid Göteborgs Universitet vill ha bättre inventering av naturvärdena. Foto: Hans-Jöran Hildingsson

I fem år har projektet ”Biologisk mångfald, biobränsle och skötsel av igenväxande lövskogar med ek” pågått med Zoologiska institutionen på Göteborgs Universitet som bas. Nyligen utkom man med nyhetsbrev nr. 4. Projektledaren professor Frank Götmark berättar:

– Sen hösten 2000 inventerar vi regelbundet 25 lokaler spridda över ett stort område i fem län i mellersta och östra Götaland. På varje lokal finns en experimentyta (1 ha, gallring) och en referensyta (1 ha, fri utveckling). Flera organismgrupper undersöks vilket gör att det finns god chans att utvärdera effekterna av virkesuttag och ge rekommendationer för framtiden. Vi analyserar även om landskapets sammansättning runt lokalerna påverkar den lokala artrikedomen.

Landskapets betydelse för lokal biologisk mångfald

I den forskning som gjorts hittills konstateras att mycket tyder på att det omgivande landskapet har stor betydelse för den mångfald man hittar lokalt i ett skogsbestånd. Även om skogen på platsen kan ha naturskogskvaliteter att döma av förekomsten av träd och död ved, så behöver den inte vara särskilt artrik. En viktig orsak tycks vara att det omgivande landskapet i sådana fall utarmats genom intensivt jord- eller skogsbruk, kanske under långa tidsrymder.

– I ett sådant läge bör en kostnadseffektiv naturvård särskilt beakta större trakter, som nu kartläggs av naturvårdande myndigheter, menar Frank Götmark. – Större områden tycks vara artrikare, även per ytenhet skog. Men våra kunskaper om hur vissa organismgrupper fungerar i ett föränderligt landskap är begränsade, vilket är ett problem.

Certifierade inventerare

– Ett förslag som jag nämnt om i samband med Skogforsks konferens nyligen och som jag märkte att flera tyckte var vettigt – om man nu ska diskutera ett vettigt system för skoglig naturvård – så tycker jag att det borde baseras mer på inventeringar. Vet man vad som finns av olika naturvärden så minimerar man konflikterna kring skogsbrukandet. Sen får man dessutom automatiskt information för övervakning och för forskning. Återrapporteras dessa inventeringar så kan datauppgifterna utnyttjas för flera olika ändamål. Kanske handlar det om ett statligt system med certifierade inventerare där även skogsföretagen skulle kunna ha egna inventerare.

Kostnadseffektiv naturvård

Frank Götmark berättar vidare:

– Vid varje avverkningsanmälan gör man helt enkelt en besiktning av mångfaldsvärdena. I dagsläget hinner inte SVS med detta, men man kanske kan finansiera det ytterligare med hjälp av en del av reservatspengarna, eller andra medel. Då skulle man kunna differentiera en del av den generella hänsynen med hänsyn till landskapet. Det är viktigare att lämna kvar exempelvis lövträd på hyggen i områden med höga mångfaldsvärden. Med kostnadseffektivitet menar jag att det är onödigt att ställa motsvarande lövträd på ett hygge i ett utarmat landskap.

Inventeringsmetodiken designas

– Skulle detta vara ett intressant spår, får man komma överens om vilka olika orga- nismgrupper som ska inventeras. En viktig fråga är vad en inventerare på ett skogsvårdsdistrikt hinner med?

– Gissningsvis är det så att SVS i dagsläget hinner titta på 30 % av alla avverkningsanmälningar. Ska en inventering bli bra är man nog tvungen att även titta på strukturer och inte bara arter. Med strukturer menar jag trädarter, grovleken på träd, andel död ved, förekomst av våtmarker etc, alltså strukturen på habitatet. Det här måste i så fall vändas och vridas på för att få till en vettig arbetsmetodik.

Koppla naturvärdena till brukandet

– Det går alltmer offentliga medel till miljöövervakning i och med EU-inträdet. Natura 2000 till exempel, förutsätter att uppföljning görs. Vi har riksskogstaxeringen och ett annat nytt stort upplägg som drivs av SLU i Umeå och benämns NILS. Det är ett stort åtagande där man arbetar med fältbesök, flygfoton och annat. Det finansieras av SNV och omfattar 500 stora områden. Avsikten med miljöövervakningen är att spåra förändringar i landskapet. Det har alltså med de areella näringarna att göra.

– Det här är stora kostbara system som drar mycket pengar. Grundtanken med min idé är att få en mer kostnadseffektiv naturvård med det beskrivna inventeringsspåret. När det gäller naturvård tycker jag att det vore vettigt att ha ett system där man verkligen identifierar var man har naturvärdena och koppla det mer till brukandet. När man en gång började med nyckelbiotopsinventeringen var det ett första steg. Men det är viktigt att det inte avstannar där, menar Frank Götmark på Göteborgs Universitet.

Text: Hans–Jöran Hildingsson
hans–joran.hildingsson@skogssallskapet.se

Till toppen

Vidare i SkogsVärden