nyheter

Etanol från skogsråvara – strategisk satsning

I höst lanserar Volvo de nya modellerna S40 och V50 med 125-hästarsmotor för etanolbränslet E85.

Biltillverkarna satsar nu stort på etanoldrift. Ford, Toyota, Saab och Volvo – alla har de kommit långt med introduktionen av de nya bilarna som kan köras på etanol.
Till stor del kör dagens etanolbilister dock på sprit som kommer från Brasilien. Lovande försök i Örnsköldsvik visar att i framtiden kan etanolen komma från de svenska skogarna.

Det är drag kring etanolbränslen. Biltillverkarna lanserar nya modeller med etanoldrift. Volvo räknar t ex med att en fjärdedel av alla S40/V50-bilar som säljs nästa år skall vara miljöbilar. För ungefär samma pengar som en vanlig bil kan man i vinter köpa en Volvo S40 F eller V50 F. Då får man en bil som går på E85/Bensin, med en 1.8 liters motor på 92 kW/125 hk vilket ger en toppfart på 200 km/tim.

Ekonomiska subventioner

Subventioner spelar naturligtvis en mycket stor roll för biltillverkarnas marknadssatsningar. I Stockholm skall t ex de som kör miljöbil slippa trängselskatt. Dessutom är etanolbränslet skattebefriat för att överhuvudtaget kunna konkurrera med bensin (och diesel). Tjänstebilister drar också fördel av att man får 20 procent lägre förmånsvärde.

Lönsamt för etanolbilisten

Inom kollektivtrafiken har etanoldrift varit relativt etablerad i flera år på många håll.

Hur billigt man sedan kör med etanolbilar kan väl diskuteras. Än så länge finns det inga krav på exakta bränsledeklarationer för etanolbilar. För sina nya modeller har Volvo angivit 9,5 lit/100 km vid blandad körning med etanoldrift. Kör man försiktigt är etanolbränslet alltså lönsamt eftersom priset är ungefär 8 kronor litern för E85 mot 12 för normalbensin. Förmånsvärdet blir 7 000 kronor lägre för tjänstebilisten. Nu handlar det inte längre bara om miljöargumentet. Det blir även ekonomiskt.

Etanol från skogen

Allt det där är gott och väl. Men om etanolen skall importeras eller tillverkas av importerade råvaror, som t ex spannmål och sockerrör, blir den ekonomiska vinsten för Sveriges del liten. Istället sätter många idag sitt hopp till att landet ska kunna bli självförsörjande genom etanolproduktion ur inhemsk skogsråvara.

I Örnsköldsvik finns, sedan invigningen den 26 maj 2004, landets första och enda anläggning för biologisk tillverkning av etanol ur skogsråvara.

Etek Etanolteknik AB har där en forsknings-/ pilotanläggning för utveckling av etanolprocesser, främst baserade på cellulosa i barrved som råvara.

De första dropparna

Saabs 9-5 Sports- Combi finns nu med etanoldrift. Saab räknar med att sälja drygt 3500 bio-bilar i år och 5 500 nästa år.

I mars i år togs destilleringen i drift och då kom de första dropparna äkta "skogssprit" från Etek.

Det ligger mycket arbete bakom den utvunna etanolen. Råvaran, spånet, har bearbetats till socker som sedan jästs till mäsk. Därefter destilleras mäsken till sprit. Man har en målsättning att 2007 kunna uppföra en fullskaleanläggning där man producerar etanol till en kostnad av ca 3-4 kr litern.

Processen i ett bioraffinaderi

Processen för att tillverka etanol och andra produkter från cellulosa skiljer sig märkbart från de processer som nyttjar socker eller stärkelse (spannmål). Ur träråvara är det svårare att frigöra socker som går att jäsa.

BioAlcohol Fuel Foundation, BAFF (tidigare kallat Stiftelsen Svensk Etanolutveckling) och svenska forskare har under mer än femton år arbetat med utveckling av etanolproduktion baserat på cellulosaråvara. Man har främst arbetat med tre metoder för sönderdelning av cellulosan till jäsbara sockerarter.

Den ena nyttjar hög koncentration på syran och torr råvara, vilket är lämpligast om man har returfiber från sopor eller liknande. Metoden kallas i Sverige för starksyrametoden eller CHAP (Concentrated Hydrocloric Acid Process). Utbytet av etanol i processen är ca 27 % räknat som ton etanol/ton TS (per ton torr inmatad råvara). Nackdelen med den processen är att man använder saltsyra (väteklorid) som katalysator, vilket ur miljösynpunkt är mindre lämpligt.

Den andra metoden baseras på en syrakoncentration kring 0,5-2 %, vilket gör att den är lämpad för alla typer av träråvara. Det kan vara färskt spån eller grenar och toppar från skogsavverkningar. Denna metod kallas svagsyrametoden. Utbytet med svagsyrametoden ligger strax över 20 %. Den tredje metoden har under de senaste åren ansetts som den mest lovande för framtiden. Den kallas enzymprocessen och har utvecklats bl a på Lunds Tekniska Högskola.

Utbytet ca 23-25%

De första dyra dropparna etanol från skogsråvara kom i mars i år när Etek i Örnsköldsvik drog igång sin pilotanläggning.

Processen är mycket lik svagsyraprocessen och den passar därför bra i vidareutvecklingen av svagsyratekniken. Utbytet av etanol gjort på lövved ligger kring ca 25 %. Utbytet för barrved beräknas bli ca 23 %. Enzymtekniken är under utveckling främst för halm och lövved. För barrved bedöms den vara utvecklad för kommersiella anläggningar ytterligare flera år efter svagsyratekniken. Den är långt ifrån att bli tillgänglig för industriell produktion av etanol.

I Örnsköldsvik finns även Sekab, en "storasyster" till Etek. Det är en anläggning som tillverkar och importerar bioproducerad etanol till bensinmackar och de större bussbolagen som kör på etanol (främst Stockholm och Umeå).

Sekabs egenproducerade etanol är biologisk även den, men råvarorna utgörs av sockerlösning som erhålls vid framställning av pappersmassa.

Agroetanol är en annan svensk tillverkare av etanol med en nyöppnad fabrik i Norrköping. Där tillverkar man istället etanol av spannmål. Denna etanol säljs till bensinstationer som låginblandad etanol (5%) i vanlig bensin.

15% bioetanol år 2020 – 100 mdr/år

Den svenska organisationen BAFF, BioAlcohol Fuel Foundation räknar med att det under de närmsta 10-15 åren skall byggas ca 500 cellulosabaserade anläggningar i Europa för att kunna framställa etanol motsvarande ca 150 tWh. 2020 är målet attt de biobaserade bränslena uppnått en 15-procentig andel. Om Sverige vid det laget skulle ha uppnått en ledande producentställning på området skulle det kunna ge intäkter till landet på 100 miljarder kr eller mer per år.

Om än inte fullt lika optimistiska förekommer liknande tankegångar inom EU. Där har EU-kommissionen i ett direktiv angivit att andelen biobaserade bränslen inom EU skall vara sex procent år 2010.

EU, USA, Brasilien

Brasilien är världens största etanolproducent och landet varifrån större delen av den importerade etanolen kommer. Där är 41 procent av energiproduktionen förnybar, medan snittet i övriga världen bara är 14 procent. I USA finns det idag 4 miljoner etanolbilar och man ser där en förskjutning i synen på etanol, nämligen från att ha varit ett sätt att ta hand om jordbruksöverskottet till att idag vara en del av den nationella strategiska säkerhetspolitiken.

Det slutna kretsloppet

Etanolen betraktas inte som miljöfarlig. Vid spill eller utsläpp avdunstar merparten av den lätt nedbrytbara etanolen. Vid nedbrytning omvandlas etanolen till koldioxid och vatten.

Biologisk etanol är en del av det naturliga kretsloppet. När träd förädlas och förbränns förbrukas syre, medan koldioxid frigörs i luften. Detta sker också vid nedbrytning av etanolprodukter.

De växande träden tar åter upp koldioxiden för omvandling till kolhydrater och samtidigt frigörs syre som förbrukas när nya träd och ny etanol förbränns, o s v. Vi har därmed ett naturligt slutet kretslopp.

Oljan har, till skillnad från etanol, inget naturligt kretslopp. Den ger vid förbränning i pannor eller bilar ett ständigt tillskott av koldioxid i luften och växthuseffekten påskyndas.

Källor: BAFF, Sekab, Etek, mfl.

Av Mikael Falk
mikael@franzenfalk.se

Till toppen

Vidare i SkogsVärden