Skogen har blivit vår nya religion!

Det är mycket i svenskarnas natursyn som påminner om klassiskt religiösa världsbilder, menar livsåskådningsprofessor Carl Reinhold Bråkenhielm. Foto: Mikael Falk

– Skogen har blivit svenskarnas nya religion! Det säger professor Carl Reinhold Bråkenhielm, livsåskådningsforskare vid teologiska institutionen, Uppsala Universitet.

Svenskarnas syn på skogen och naturen skiljer sig drastiskt från många andras länders folk. Naturen blir svenskarnas främsta källa till lugn, harmoni och inre ro. Naturdyrkan blir en ersättning när tron på de traditionella religionerna försvinner och familjebanden försvagas. Människor känner sig mer rotlösa och historielösa idag. Dagens snabba utveckling skapar fler möjligheter, men också mer stress och en känsla av rastlöshet. Skog och natur kan då ge både lugn och energi och samtidigt ge oss en känsla av mening och att vara en del av ett större sammanhang.

Det finns idag en misstro mot att tekniken kan lösa alla våra problem. Vi har gått från blind utvecklingsoptimism till en mer sökande och reflekterande syn.

Avbön från teknikoptimismen?

Vill vi svenskar inte längre ha tekniska lösningar på mänskliga problem? Har vi insett att en plasma-TV inte egentligen ger någon särskilt förhöjd livskänsla? Bara högre elräkning och ökade månadsamorteringar. Är det därför vi svenskar vänder oss i så stor grad mot skogen och naturen för svar? Ja bland annat, menar Carl Reinhold Bråkenhielm.

Men har då inte svenskarna alltid haft ett gott öga till skogen kan man undra?

-Jo visst, svenskarna har av tradition haft nära till naturen, Den har alltid betytt mycket för oss. Men vi har kunnat se att det skett en tydlig förändring i samma takt som de traditionella religionernas betydelse minskat. Bara mellan 1990 och 2000 skedde det en tydlig förändring i svenskarnas attityder, berättar Carl Reinhold Bråkenhielm.

Grön livsåskådning

Gröna livsåskådningar har varit ett forskningsområde vid Teologiska institutionen vid Uppsala universitet sen 20 år. Naturuppfattningarna studeras i olika grupper och egna större livsåskådningsundersökningar görs på nationell nivå. I forskningen undersöks förhållandet mellan människa och djur, men också hur folk ser på naturen och skogen, ur ett livsåskådningsperspektiv. Man har också undersökt människors inställning till t ex genteknik och kärnavfall.

I Sverige är det en stor andel av befolkningen som anser att "vi måste respektera naturens ordning oavsett hur det påverkar människans välfärd". 81% av befolkningen håller med om det.

– Det visar sig att varken utbildning eller ålder gör någon större skillnad för svenskarna, säger Carl Reinhold Bråkenhielm. Det har helt enkelt blivit den nutida svenska "katekesen" som ersätter den gamla. Att naturens ordning är central, är något som man som svensk förväntas instämma i.

Offra något för skogen?

Men vad är svenskarna då beredda att offra?

– Högre skatt och att ge en del av inkomsten i kampen mot miljöförstöringar. I Sverige var det 80% som höll med om det. Tvärs över Östersjön, i Litauen, var andelen 27 %. Det är en dramatisk skillnad, fortsätter han.

Över huvudtaget är det stora skillnader mellan rika och fattiga länder när det gäller natursynen. En förklaring är att man har ekonomiska tillgångar som gör det möjligt att göra något konkret åt miljöförstöring, men det är också värderingar som sitter relativt djupt.

– Frågan är te x hur Kina och andra utvecklingsländer kommer att reagera när de når ekonomiska framsteg och västvärlden ställer krav på ansvarsfull miljöpolitik. Samtidigt är det en fråga som man kan vända på. Hur kommer västvärlden och Sverige att reagera om välståndet sjunker, t ex vid oljebrist- situationer eller vid en hotande global uppvärmning? Sitter idealen djupt rotade, eller kommer de politiskt korrekta åsikterna att flagna vid första bästa kris, undrar Carl Reinhold Bråkenhielm.

Själv tycker han sig dock känna att den svenska natursynen är djup och innerlig och har en lång tradition både bland vanligt folk, men också genom konst, musik och litteratur. Naturbeskrivningar kommer högt upp på svenskarnas listor. Nobelpristagaren Harry Martinssons existentiella betraktelser av det lilla skeendet på ett grässtrå ligger t ex ganska nära dagens svenska natursyn, där känslan av lugn och ro, att vara en del i en stor helhet, känna samhörighet med livet, och i viss mån också få vägledning av naturen, är viktiga inslag.

– I Harry Martinssons "Utsikt från en tuva" gjordes naturen både till förebild och till varnande exempel. Helt klart spelar naturen en central roll i hans dikter, förklarar Carl Reinhold Bråkenhielm.

Unik vördnad för skogen

– Natursynen hos oss svenskar är väldigt komplex. Man kan med rätta tala om en unik svensk vördnad för naturen. Det beror delvis på urbaniseringen. En lite romantiserad natursyn finns hos många där allt naturligt också är lika med något gott.

– Tillgången till mycket natur helt nära inpå oss är också en faktor. Naturen spelar en stor roll både på gott och ont. Det finns också en tradition, inte minst sedan Carl von Linné, att svenskar har ett stort naturintresse.

Det tycks som om svenskarna har en natursyn som liknar en religion, men hur likt är det egentligen? Religionsforskaren Carl Reinhold Bråkenhielm tar upp några centrala likheter mellan vår natursyn och generella drag hos religioner:

– Ett är att svenskarna ser naturen som en kraftkälla, en inspirationskälla, en tillflykt undan det som tar på våra krafter. Det är typiskt för en religion.

Riter och sakrament kring naturen

– En annan likhet är att man inom religionerna alltid har uppfunnit vissa riter och sakrament som stöder ens religiösa uppfattning. Ser vi hur vi svenskar t ex firar midsommar som årets stora högtid är riterna kring naturen och skogen centrala. Midsommar är alltid naturnära och skall helst firas i gröngräset och alltid utomhus. Midsommarfirandet är också starkt traditionsbundet och innehåller även mytiska, mystiska moment.

– Vi har även detta med picknickar ute i skogen och våra friluftsbad. Det blir nästan till rit har jag en känsla av. Julens rit med granar inomhus är en tradition som vi delar med många andra länders folk, men det är utan tvekan ett sätt att knyta an till äldre traditioner och naturmytiska föreställningar t ex livsträdet och är ett sätt för oss att framhäva naturens och skogens betydelse.

– Religionen skall också hjälpa oss att peka på de stora sammanhangen. En slags ideologisk form. Här är det helt klart att många svenskar ser på naturen som ett sätt att hitta sin plats i tillvaron.

– Människor behöver förstå sig själv och sin roll som en del i ett stort och svårförståeligt universum. Som individ och människa ingår man som en del i det stora kretsloppet. En del av en helhet.

– För oss svenskar har detta blivit något av "Naturen är oss en väldig borg". Vi känner sammanhang, tillhörighet och tillit till naturen. Vi ser naturen som det som vi ytterst är beroende av, säger han.

Undergångsprofeter

– Dessutom har många religioner någon form av apokalyps och undergångsprofeter. Här blir ju likheten väldigt slående med natur- och miljöivrarna. Det går nästan inte en dag utan nya larm om klimatförsämringar, miljöförstöring, vatten, luft och avfall som en utdragen undergång.

– Och den är dessutom självframkallad av människan. Människans egna synder leder till hennes egen apokalyps.

Ja, likheter finns det alltså mellan den moderna svenska natursynen och traditionella religioner. Men vad är det då svenskarna får ut av skogen och naturen på ett psykologiskt/ metafysiskt plan?

Carl Reinhold Bråkenhielm:

– Idag är vi tyngda av det intrikata sociala spelet. Det är komplicerat och svårt och påverkar oss på jobbet, i hemmet och på fritiden. I takt med att traditionella religioner tappat sitt fotfäste hos oss har de sociala kontakterna blivit allt viktigare för att styra våra system, men är därmed också svårare att upprätthålla på ett hanterbart sätt. Detta ställer stora krav på social interaktion. Här är det många som inte klarar trycket i längden. Att ta sin tillflykt till skogen och naturen kan tillfälligt befria oss från de tunga sociala bördorna. Naturen blir en tillflykt, en retreat.

– Vi behöver få tid att tänka på något annat än det som för tillfället finns på våra dataskärmar och frigöra oss från andras krav.

– Vi har också naturen som en kraftkälla. Att som människa känna kontakten med sitt ursprung, känna sitt sammanhang och känna kontakt med den livgivande kraften i tillvaron ger oss kraft att hantera livet. Den urbaniserade miljön som många av oss lever i ger oss också ett samtidigt behov att komma i ren och rak kontakt med vår kraftkälla.

– För oss har också hälsa blivit synonymt med något ytterst gott. Hälsa är harmoni med naturen och sjukdom är något onaturligt enligt en modern svensk syn. Att vistas mycket ute i naturen är då ett sätt att skapa hälsa och därmed harmoni.

– Vi tar också ofta till naturen som en moralisk vägledning i våra liv. Naturens normativitet – brukar vi tala om. Därför är det många moderna människor som har svårt att acceptera gentekniken. De anser att det är ett förskräckligt brott mot naturens ordning.

– Men denna moraliska aspekt är i mycket en illusion. Det räcker med att studera naturen lite närmare så ser man att långt ifrån allt är något som vi själva vill ska vara norm i våra liv. Naturen är fylld av sådant vi egentligen inte vill kännas av.

– Vi väljer här väldigt selektivt ur naturen vad vi tycker passar våra tillfälliga behov. Även detta är en likhet med andra livsåskådningar. Se bara på hur Bibeln har använts genom historien.

Det finns menar Carl Reinhold Bråkenhielm t om något som skulle kunna kallas för naturidealens teodicéproblem!

– Ja, faktiskt! Det traditionella kristna teodicéproblemet är ju hur Gud som både är god och allsmäktig kan tillåta så mycket lidande i världen.

– Naturens teodicéproblem är likartat. Om naturen är god och vi är en del av detta goda sammanhang. Hur kan då naturen samtidigt vara så ond och grym? Tänk bara på de nationella trauma som under det senaste året uppstått kring tsunamikatastrofen eller vinterns stormar i Halland och Småland och orkanen i .

– Vid sådana tillfällen blir vår existentiella osäkerhet ännu större än tidigare. Om vår säkerhet, som naturen skulle vara en garant för, bara är en illusion: Vem kan vi då lita på? Det är frågor som kan komma att bli än mer aktuella i en nära framtid med en ökad andel naturkatastrofer som många förutspår i samband med t ex klimatförändringarna, slutar Carl Reinhold Bråkenhielm.

Av Mikael Falk
mikael@franzenfalk.se

Till toppen

Vidare i SkogsVärden