utblick

Götheborg till sjöss – Nu väntar Kina!

Den 30 maj i år mönstrade skeppsjägmästaren Anders Söderlund i Svenska Ostindiska Kompaniet på Ostindiefararen Götheborg för en tre veckors jungfrutur till Norge. Här följer några utdrag ur hans dagbok.

30/5

Det var med viss spänning som jag äntrade väderdäck på Götheborg och placerade in mig i styrbords vakt, efter att ha erhållit skeppsnummer 58. Norske kaptenen Gunnar Silfverberg hälsade oss välkomna ombord och presenterade övriga befäl. Därefter tilldelades vi kojer och bingfack för våra maximalt 30x40x70 cm kollin för personlig utrustning. Sovskansarna ligger två däcksplan under väderdäck. Merparten av besättningen tilldelades hängkojer. Dock inte vi ”gamlingar” som tjänstgjort i kompaniet. Vi fick fasta kojer, en efter några dagar i högsta grad uppskattad lyx!

Som ”trainee crew” var vi 60 personer, varav 50 hade ansökt som elever till kommande Kinaresa. Vi övriga 10 hade på olika sätt varit delaktiga i byggandet av Götheborg. Därutöver fanns en 25 man stark professionell besättning bestående av befäl, seglingsinstruktörer, maskinister, timmerman och kockar.

31/5

Kyligt och regn. Styrbordsvakten hade riggträning med klätterkurs hela dagen. För första gången uppe på stormärsen 25 m ovanför vattenytan. Fantastisk känsla. Bestämde dock att den höjden räcker för mig! Masterna är tredelade och benämns nedifrån: Mast, märsstång och bramstång. Märsen är plattformen mellan mast och märsstång. Varje mast eller stång bär var sitt rå. Vid sättning och bärgning av segel krävs en stor del av besättningen ute på rårna. Arbetet med de stora linnedukarna är tungt och de som måste arbeta högst upp på bramrån befinner sig ca 35-40 meter ovanför vattenytan. Givetvis bär alla säkerhetssele, men det gäller att inte vara höjdrädd! Under eftermiddagen tränade vi på att sätta och bärga segel.

4/6

Efter en massa strul med elsystem mm kom äntligen klartecken från sjöfartsverket till att kasta loss. I svag vind och regn stävade vi för maskin ut från Göteborg förbi Nya Älvsborgs fästning och Vinga. Så äntligen började vi sätta segel, ett efter ett. Blinda, fockmärs, stormärs.... Att sätta råsegel innebär förutom arbete i riggen, att många tampar ska bemannas. Efter order ska det tas hem eller slackas i gårdingar, boliner, brassar, skot och halsar. Här gäller lagarbete. Inte mycket till vind, men vi seglade. Något överväldigad såg jag bilden av kölstockarna på stapelbädden 1995 framför ögonen och tänkte:

- Jag drömmer, detta är inte sant!

Till sjöss är besättningen indelad i treskift med 4 timmars vakt i varje skift. Förutom att sköta segelföring och allmänna sysslor på däck är vaktposter utsedda för olika funktioner: utkik, rorsman, man- överbordvakt och brandvakt.

Kl. 22:00: Stod utkik vid bogsprötet. Svag vind från sydväst, regndis och dålig sikt. Rapporterade till vakthavande befäl om fiskebåt kranbalksvis om babord (snett förut) genom att slå i skeppsklockan 2 slag. Sista timman på vakten var jag rorsman. Det är tungt att styra Götheborg så man är alltid två rorgängare. Vi tog över på kurs 312 grader (NV) och höll den kursen hyfsat hela passet.

5/6

Under förmiddagsvakten tränade vi segeltrimning samt satte ytterligare segel. Innan vaktavlösningen, ”8 glas” hade vi även satt bramseglen. Det var första gången och en stor händelse.

Kl. 13:00: Frivakt på däck väster om Smögen. Solen tittade fram och vinden ökade något. För nästan fulla segel gjorde vi goda 6 knop med vinden in akter om tvärs och lösa boliner. Götheborg hävde sig fram med lätta rörelser och med ett rytmiskt knarrande i ekskrovet. Alla var lyriska. Götheborg seglade över förväntan!

Efter några fantastiska seglingstimmar utanför Bohuskusten seglade vi in i Kosterfjorden. Många småbåtar följde oss. Måste varit en mäktig syn! Bärgade seglen och ankrade vid Sydkoster.

6/6

Satte i vår vackra tiomannaslup för att ro in till Sydkoster. Skönt med en långpromenad efter två dygn till sjöss.

Kl. 20:00: Frisk nordlig kuling. Lättade ankar och stävade för maskin mot Oslofjorden. Gick ”man- överbordvakt”, vilket innebär att jag stod på sundäck i akterskeppet och höll utkik så vi inte tappade någon eller något. Rullade en hel del och kallt.

7/6

Ägnade dagen åt att finputsa fartyget för att tillsammans med andra fartyg från hela världen vara med och fira 100-årsjubileet av Norge som egen nation.

Kanondäck, däcksplanet mellan väderdäck och skansar fungerar också som mäss, matsal. Var backlagsman till middagen. Som sådan hjälper man till i kabyssen med att duka och bära fram mat och dryck. Två kockar tjänstgjorde ombord och lagade utsökt mat. Dagens middagsmeny bestod av kyckling marengo, pasta och wookade grönsaker. Smaskens för hungriga sjömän.

8/6

Efter att ha tagit upp lots i Horten påbörjade vi inseglingen mot Oslo. Vi möttes av ett stort uppbåd båtar på väg in mot hamnen. Efter att ha skjutit en bredsida (salut) och fått dito i svar från Aakershus fästning, gjorde vi en magnifik tilläggning vid Aakers brygge under kapten Gunnar Silfverbergs befäl. Historiska ostindiefarare låg aldrig vid kaj. Utan maskin var de omöjliga att manövrera så långt in i hamnarna.

9-12/6

Festligheter i Oslo. Besök ombord av Norges och Sveriges kungafamiljer mm.

13/6-18/6

Resan tillbaka till Göteborg var fullspäckad med hamnbesök och sponsoraktiviteter. Det mest spännande var nog när vi i Oslofjordens mynning överraskades av en åskby med stormvindar. Vi fick back i seglen och ett litet nödläge uppstod. Alla klättringsbara, inklusive befäl beordrades upp i riggen för att bärga segel. Vi kämpade med de, vindspända och regntunga segeldukarna medan regnet smattrade och vinden yrde. Tungt arbete och ett riktigt examensprov i sjömanskap. De största seglen bärgades inom loppet av en halvtimma och situationen var under kontroll. Åskbyn drog snabbt över men det var en fingervisning om hur det kan vara ute på Nordsjön i oktober då det riktiga äventyret börjar - resan till Kina!

Sammantaget var de här veckorna en stor och spännande upplevelse. För mig var det också slutpunkten för ett nära tioårigt engagemang i ett fantastiskt projekt. Jag vill därför avslutningsvis passa på att framföra ett varmt tack till Skogssällskapet för att jag fick möjligheten att ta rollen som skeppsjägmästare.

Varma hälsningar
Anders Söderlund, Skeppsjägmästare, Götheborg

Faktaruta:
Ostindiefararen GÖTHEBORG

Fartyget är i huvudsak byggt i ek (ca 3000 m3to) och fura ca (1000 m3to). I fartyget ingår även detaljer av gran alm, ask och hagtorn. Skogssällskapet har sponsrat skeppsjägmästartjänsten och därigenom haft ett stort engagemang i virkesanskaffningen. Byggd som replik av Ostindiefararen Götheborg, som förliste i Göteborgs hamninlopp 1745. Byggd på varvet ”Terra Nova” i Göteborg under åren 1995-2005.

Konstruktör och byggledare:
Joakim Severinsson.

Total längd.ö.a:		58,8 m
Bredd:		10,8 m
Djupgående:		6,7 m
Rigghöjd:		45 m
Segelyta:		1900 m2
Deplacement:		1350 ton

Av Anders Söderlund

Till toppen

Vidare i SkogsVärden