– Sverige behöver ett långsiktigt skogsprogram

Ännu en hektisk dag för Jan Heino. Finlands statsminister kallade till morgonmöte och både FN och världspressen låg på angående avverkningar i fjällnära skogar. Foto: Mikael Falk

Han är chef för finska Forststyrelsen och har god överblick både över svensk och finsk skogsnäring.
– Jag tror att Sverige skulle ha allt att vinna på en långsiktig handlingsplan för skogen. Det har vi haft här i Finland sedan 1960-talet, säger Jan Heino.

Generaldirektör Jan Heino på finska Forststyrelsen har en hektisk dag när vi möts. Jord- och skogsbruksminister Juha Korkeaoja är hans närmaste chef eftersom Forststyrelsen lyder under jord- och skogsbruksministeriet. Just idag har Jan Heino på morgonen blivit uppkallad till statsminister Matti Vanhanen (c) för en genomgång. Telefonerna går varma när journalister ringer om en uppmaning till Finlands regering från FNs kommitté för mänskliga rättigheter som berör fjällskogarna.

Het debatt

Just när det gäller fjällskogar är Forststyrelsen väldigt mycket i hetluften. Det statliga verket är nämligen den absolut dominerande ägaren av dessa skogar med sina 95 procent av marken. Ett förbud mot avverkning skulle definitivt påverka verksamheten. Regeringen beslöt dock under intervjudagen att omedelbart stoppa Forststyrelsens avverkning av de omdiskuterade skogarna i Nellim vid Enare Träsk i finska Lappland, men har inte tagit ställning till själva sakfrågan. Finland har nu sex månader på sig att svara FN.

Kändis i höst

För oss svenskar är kanske Jan Heino annars i höst mest aktuell då han dristat sig att föreslå att Sverige skulle ta efter Finland och satsa på ett nationellt skogsprogram. Att Sverige skulle lära av den forna ”lillebrodern” gjorde väl att ett och annat ögonbryn höjdes i Sverige. Fast frågan är om han inte har rätt. Finland, med färre invånare och mindre skogsareal är bättre på export. Och i Finland är skogen alltid ett högaktuellt samtalsämne som hör hemma i de mest betydelsefulla salongerna, inte minst riksdag och regering. Här finns skogen inte bara omnämnd med ett par ord i en bisats i regeringsförklaringen. Här finns ett ministerium med långtgående fokus på just skogen – Jord- och skogsbruksministeriet.

Mycket är likt Sverige

Det mesta är annars likt när det gäller Finlands och Sveriges skogsnäring. Sveriges och Finlands skogsmarksareal är t ex nästan lika stora, 22,7 miljoner ha i Sverige och i Finland 20,2 miljoner ha. Av skogsmarksarealen har staten 25 procent. Men av den produktiva skogsmarken som används för aktiv virkesproduktion representerar Forststyrelsens andel dock "bara" 15 procent. De 440 000 privata finska skogsägarna har över 60 procent. Här kommer vi till den första och största skillnaden mellan Sverige och Finland:

I Finland utgör bolagsskogarna endast 8 procent, mot i Sverige över 20 procent, där också de privata skogsägarna bara äger hälften av skogsmarken.

Detta har en förklaring i en lag mot skogsbolagen som togs i Finland redan för 90 år sedan.

Över tolv miljoner hektar

Forststyrelsen, som är en blandning av Naturvårdsverket (med förvaltning av nationalparker och naturreservat) och Sveaskog, förvaltar totalt 12,4 miljoner hektar mark och vatten. Men av det är det långt ifrån allt som är produktiv skogsmark. Av Forststyrelsens innehav räknas 3,5 miljoner hektar som ekonomiskog och även det är en sanning med modifikation. En hel del av dessa marker går bort i form av skyddad skog och rekreationsområden. Inte minst fjällskogar utgör en ansenlig del av Forststyrelsens mark eftersom innehaven främst ligger i norra delen av landet.

(I Sverige har Sveaskog och Statens Fastighetsverk tillsammans 4,6 miljoner hektar skog.)

Lika stort exportvärde

I Sverige utgjorde Skogsindustrins varuexport 13,1% (2001) av den totala exporten. I Finland var det 25,3 % (2002). Sett i kronor var värdet av Finlands och Sveriges export av skogsprodukter år 2003 ungefär lika stor. Finland - 99 miljarder kr mot 90 miljarder kr i Sverige. Totalt i Europa är det bara Tyskland som exporterade för mer än Finland, 106 miljarder kr. Skogsprogram bra redskap Men åter till detta med att Sverige borde lära av Finland:

– Jag tycker att Sverige borde skapa ett nationellt skogspolitiskt program, likt det vi har i Finland. Varför man inte vill använda sig av ett sådant redskap förstår jag inte riktigt, funderar Jan Heino.

– Sverige har ju samma behov som vi av att titta in i framtiden, analysera signaler och värdera hur man ska satsa på forskning och utveckling. Så det borde vara lika intressant hos er.

– Vårt eget skogsprogram är inte världens mest perfekta och jag anser inte att Sverige ska ta efter alla delar, men instrumentet som sådant är ett bra hjälpmedel för att få ett effektivare resursutnyttjande av såväl råvara som forskning.

– Sverige och Finland har liknande element inom näringen och liknande utgångspunkter. Vi har 600 år av gemensam förvaltning, liknande natur och samma grundläggande principer i skogsvården. Dessutom har vi i grunden samma naturvårdskrav.

– Några skillnader finns det förstås, exempelvis att vi inte experimenterat med främmande trädslag som contorta och att vi har mindre bolagsskog.

Gemensamma mål

Fördelen med ett nationellt långsiktigt skogspolitisktprogram, som Jan Heino ser det, är att alla inom skogsnäringen vet vad de ska arbeta mot och att skogspolitiken ligger fast oavsett vem som sitter vid makten.

– När en ny regering tillträder är allt de behöver göra att skriva in att skogsprogrammet ligger fast. Man behöver inte starta från början varje gång, förklarar han.

– Dessa program har i någon form funnits i Finland sedan 1960-talet då de tvingades fram på grund av virkesbristsituationen.

Det som är typiskt för den finska modellen med ett nationellt skogspolitiskt program är att det skapas långsiktiga nätverk som går långt utanför skogsbruket, men med skogen som en gemensam nämnare. Flera ministerier ingår i det nationella skogsrådet. Miljö-, handels-/närings- och skogsministerierna är närmast berörda.

Totalt är det 150 personer, tre ministerier och 25 andra organisationer/aktörer som omfattas.

– Vi har ett holistiskt synsätt inom gruppen och ser arbetet i rådet som en pågående process. Det viktigaste är kanske inte själva slutdokumentet, även om det är nog så viktig. Själva samarbetet har lett till ett positivt klimat, vilket har gjort att även om det kan finnas åsiktsskillnader så kan vi i regel mötas.

Skoglig plan fram till 2015

Som exempel berättar Jan Heino att man nu håller på med förberedelserna för ett nytt skogspolitisk program ”NSP 2015” som ska ersätta dagens ”NSP 2010”. Framtidsanalysen ska göras under nästa år 2006 och efter valet 2007 bör det nya programmet kunna ligga klart. Då har också den nya regeringen som tillträder själv kunnat lägga en hand vid programmet.

En annan skillnad är att man i Finland har en riktig skogsminister och ett jord- och skogsbruksdepartement där skogsfrågorna är minst lika viktiga som jordbruksfrågorna.

En annan skillnad som Jan Heino tar upp är att finska staten stödjer det finska skogsbruket när det gäller långsiktiga vårdåtgärder som plantskogsskötsel och stöd vad gäller bl a skogsbilvägar mm.

– Staten sätter till över en halv miljard kr och skogsägarna sätter in två miljarder kr för dessa typer av åtgärder.

Sverige bättre på miljö

Finns det då inget som Sverige är bättre på, kan man undra? Jodå, Jan Heino är snar att lyfta fram miljödiskussionerna som gått betydligt mer konfliktfritt i Sverige än i Finland. Det beror enligt honom inte minst på att man i Finland valt en annan certifieringsmodell som dominerande. Här har man satsat på PEFC istället för FSC som i Sverige. Nackdelen är att PEFC aldrig fått samma acceptans hos miljörörelsens organisationer. Därmed har också konflikterna blivit mera tillspetsade i Finland.

Forskningsstöd

När det gäller statligt stöd till forskningen har Finland ett försprång. Drygt en halv miljard kr går till Skogsforskningsinstitutet Metla. Det lyder direkt under jord- och skogsbruksdepartementet och får pengarna direkt ur budgeten istället för som i Sverige, att forskarna tvingas till omständliga ansökningsförfaranden och bedömningar av olika forskningsråd.

– Jag ser det inte som viktigast att vi får mer medel till forskningen, säger Jan Heino. Viktigast är en bättre diskussion om hur skogsnäringens behov omvandlas till forskningsprojekt.

– Jag känner, och många med mig, att det inte alltid är forskning som är knuten till de främsta behoven som prioriteras. Vi praktiker tycker att det krävs en förbättring här.

Viktigt med energi och nya material

– Samtidig är förmedlingen av forskningsresultaten bristande. Forskarnas rön når inte ut i den omfattning som man skulle önska, fortsätter han.

Vad är då det viktigaste när det gäller forskningen inom skogssektorn enligt Jan Heino?

– Vi måste klara av att generera innovationer, high tech-lösningar för skogens produkter. Inte minst på grund av det bekymmersamma läget med den kortfibriga råvarans konkurrenskraft, är det nödvändigt med skogsindustriprodukter som vi hittills aldrig upplevt.

– Exempelvis kan man nämna energilösningar och nya material baserade på skogsråvara.

– Här är det ganska klart att Sverige kommit betydligt längre än Finland, men debatten kring energifrågan börjar bli mycket het just nu.

Finlandsfakta:

I drygt 600 år var Stockholm Finlands huvudstad, men Finland var aldrig någon koloni under svenskt styre. Finlands roll i det svenska riket kan istället jämföras med övriga landsdelar som Norrland och Svealand. Finnarna var t ex med och valde kung vid Mora sten och följde samma lagar som övriga delar av landet. De var alla delar inom ett och samma rike.

Av Mikael Falk
mikael@franzenfalk.se

Till toppen

Vidare i SkogsVärden