bioenergi
Bioenergin frodas i södra Lappland
Bensinmackarna är viktiga försäljningsställen för de lokala vedproducenterna.
Foton: Calle Bredberg
– Jag fick idén när jag flyttade hem till Stockholm från Afghanistan efter femton års utlandsarbete. Jag gick och snubblade på bensinstationernas vedsäckar och lyckades luska ut att de kom från Baltikum. Det fick mig att tänka till. Det där kan ju jag göra och veden finns ju i Norrland, berättar Christer Nordin, som nyligen startade företaget Vilhelmina Bioenergi AB. EU-projekt När fröet väl hade planterats i ett produktivt medvetande rullade resten på av bara farten. Christer, som är bördig från Vilhelmina, snokade rätt på ”Vedboa”, ett EU-projekt som ägdes av Skogsvårdsstyrelsen i Skellefteå. Projektet tillhandahöll en komplett studie i ämnet och därefter togs kontakter med Vilhelmina kommun, Expolaris och inte minst Nils Lundgren på Skogssällskapet.
– Skogssällskapet har varit ett mycket värdefullt bollplank under hela skiss- och uppbyggnadsskedet, konstaterar Christer.
Under det år som gått från idé till produktion har Christer gjort ett mycket grundligt researchjobb. Förutom de nämnda kontaktytorna har det bland annat handlat om studiebesök hos andra vedproducenter samt att etablera goda relationer till kunderna, som till största delen består av våra hurtiga grannar i väster.
Åke Perssons åkeri lossar en leverans
råvara från Skogssällskapet.
– Jag tror på det här, konstaterar Christer Nordin,
som beräknas vara igång med vedproduktionen
omkring årsskiftet. Kvalitetskraven, inte minst
från norrmännen, är mycket höga.
Den helhydrauliska vedprocessorn manövreras
med joystick.
Att norska uppköpare är på hugget när det gäller brasved är ingen nyhet för de svenska företagare som engagerat sig i branschen. I jämförelse med Sverige torde norrmännens förbrukning av vedsäckar ligga på närmare det tiodubbla.
Kräsna norrmän
Norrmännen är inte bara stora förbrukare av brasved, de är dessutom kräsna. Här duger det inte med vilken fuktig rötved som helst. De norska förbrukarna kräver låg fukthalt och exakta mått liksom fräscha kapytor och vit, fin näver.Den norska marknaden är dock långt ifrån den enda marknaden. För Vilhelmina Bioenergis del handlar det främst om tre primära avsättningsområden; Norge, Mälardalen samt närområdet. Framför allt är Mälardalen en spännande marknad som har potential att svälla rejält framöver. Efterfrågan i närområdet är naturligtvis begränsad, speciellt med tanke på att det finns en tradition i inlandet och fjälltrakterna att invånarna själva tillgodoser sitt eget vedbehov.
Fyra heltidsanställda
Den helhydrauliska, joystick-manövrerade vedprocessor som i dagarna håller på att trimmas in är en Kisa Vedproffs 350. Med tanke på att maskinen ska kunna försörja fyra heltidsanställda förutom Christer själv verkar den inte alls så märkvärdig.– Nej, i industrisammanhang är den nästan att anses som en hobbymaskin. Men det finns faktiskt inte så mycket alternativ om man inte vill investera ihjäl sig. Den här branschen är bara i sin vagga och tekniken släpar nog fortfarande efter en del. Om man sneglar på de moderna skördarna inser man att det finns oerhört mycket som kan utvecklas i framtiden, påpekar Christer.
Även om vedprocessorn inte imponerar med sin storlek så gör verkligen kapaciteten det. När produktionen går för fullt beräknar Christer att ett dagskift ska kunna producera upp till 20 m3f ved, vilket innebär ungefär 600-700 säckar som vardera rymmer 60 liter ved.
Egen konstruktion
För närvarande är det endast processorn som står på plats på Ekorrbacka industriområde vid södra infarten till Vilhelmina. Den conveyor som ska transportera veden till packningen har precis fabricerats på Lapplands Svets & Smide inne i samhället. Transportbandet, som Christer har konstruerat själv, har dubbla kedjematade banor, vilket gör den till en mycket praktisk innovation som förväntas underlätta packningen en hel del.Sist men inte minst ämnar Christer bygga en tunneltork med rejäl kapacitet. Torken är en förutsättning för året-runt-verksamhet eftersom fukthalten måste ner till max tjugo procent.
När Vilhelmina Bioenergi kommer igång med sin produktion blir de sannolikt den största aktören på vedmarknaden i Västerbottens inland. Det finns dock redan några etablerade företag, tillsammans med ett flertal som arbetar mer på hobbynivå ute i byarna. Med tanke på att efterfrågan på brasved tycks vara betydligt större än tillgången är konkurrensen inte alls något som stör nyföretagaren i Vilhelmina.
– Jag ser det bara som positivt om det dyker upp fler vedproducenter. Alla kommer att vinna på att skogsbruket satsar på bioenergi och att metoderna effektiviseras. Efterfrågan finns definitivt så vi kommer knappast att bli konkurrenter inom överskådlig tid, berättar Christer.
Biopellets i grannkommunen
Inte ens Skellefteå Krafts jättesatsning på en biopelletsfabrik i grannkommunen Storuman kommer att innebära några trängselproblem. Enligt Christer Nordin är det snarare så att ved och pellets kompletterar varandra.BioStor, som projektet i Storuman kallas, är en satsning som med största säkerhet kommer att bli verklighet under första kvartalet 2007. Enligt planen handlar det om en produktionsvolym på 80 000 ton biopellets per år och ungefär 100 arbetstillfällen med kringeffekterna inräknade. I projektet ingår dessutom en spillvärmeåtervinning till fjärrvärmenäten i Storuman och Stensele.
För hela Västerbottens inland, inte minst skogsägarna, är BioStor att anse som ett mycket intressant projekt. Den tänkta pelletsfabriken kommer nämligen att bli en konsument av stora volymer lokala råvaror.
Liksom pelletsfabriken i Storuman kommer Vilhelmina Bioenergi att suga åt sig en hel del massaved från regionen, vilket förstås är ett angenämt faktum - eller problem - för skogsbruket.
Tillvarata grot
I framtiden bör det alltid finnas plats för lokala aktörer som är i behov av lokala råvaror. I Västerbottens inland finns dessutom stora arealer med eftersatt röjnings- och gallringsbehov. Att rationellt kunna tillvarata grot och klent röjnings- och gallringsvirke blir den stora utmaningen under den närmaste tiden.Den kanske allra viktigaste språngbrädan för de nya företagarna inom bioenergibranschen är förmodligen ändå de stigande elpriserna. Så länge elpriserna är tändstickan under bioenergibrasan kommer säkerligen nya idéer och nya företag att etableras i lappmarken under de närmaste åren.
Norska kvalitetskriterier för fin björkved
Av Calle Bredberg
bredberg@overboda.net
Till toppen
Vidare i SkogsVärden 