nyheter

Växthuseffekten gör Jorden, som helhet, varmare. Men avsmältningen från landisarna gör att Golfströmmens varma flöde, inom en snar framtid, kan missa oss.

Istället för medelhavsklimat, kan vi gå mot en snabb nedkylning i Skandinavien. Hur hänger egentligen det här ihop?

Det flesta experter anser att jorden blir varmare. Däremot är det ett stort frågetecken hur klimatet lokalt påverkas av att luft och hav blir varmare. Är det säkert att den enda möjliga effekten är att det blir varmare överallt? Nej, säger vissa experter. De pekar ut norra Europa och Skandinavien i synnerhet, som exempel på att högre medeltemperatur globalt paradoxalt nog kan innebära ett kallare klimat på sina håll!

Glaciäererna smälter snabbare

Docent Harry Bryden vid National Geographic Centre i Southamton är den som uppmätt snabba förändringar av strömmar, temperatur och salthalt i Nordatlanten. Det kan komma att ge en nedkylning av Skandinavien – trots att Jorden som helhet blir varmare...

Skälet skulle vara att varmare hav och varmare luft smälter glaciärerna på Grönland och Arktis. Smältvattnet tvingar den värmande Golfströmmen att vika av från sin vanliga bana. Istället strömmar vatten från norra ishavet ned mot våra kuster.

Vissa forskare menar att just detta inledde den förra stora istiden, som varade (och håll i er nu!) i 90 000 år.

Vad är det då som tyder på att vi är på väg mot detta katastrofala scenario? Havsströmmar är ju inte så lätta att mäta. Jo, det är flera faktorer som pekar mot denna utveckling:

Mätningar av strömmar, salthalt, densitet och temperatur har visat att salthalten i nordatlanten sjunkit de senaste 40 åren. Densiteten i havsvattnet har minskat under samma period och den mest troliga förklaringen är att färskvatten har i ökad grad strömmat ut i oceanen från smältande isar, floder och regn. I sig är dessa förändringar ofta kopplade till de globala klimatförändringarna.

Dramatisk förändring

...Frågan är hur svenskt skogsbruk påverkas av eventuella klimatomställningar? Blir det varmare eller blir det tvärtom kallare? Istidscykeln och de färska mätningarna från Brydens forskarlag tyder på det sistnämda. Foto: Hans-Jöran Hildingsson

De djupa underliggande strömmarna av kallt vatten på väg mot norr har, enligt marinforskaren Harry Bryden vid National Oceanographic Centre i Southamton, också avtagit dramatiskt. Det betyder att vattnet istället för att cirkulera som vanligt, har blivit inlåst i en subtropisk loop i södra Atlanten. Enligt Harry Bryden har atlantcirkulationen minskat med 30 procent sedan 1957.

Samma latitud som Sibirien

Atlantens strömmar utgörs av flera komponenter. En är Golfströmmen som ger oss ett betydligt mildare klimat än vad vi egentligen borde ha på dessa breddgrader. Stockholm ligger på samma breddgrad (latitud) som Fairbanks i Alaska eller Hudson Bay i Kanada, Grönlands sydspets eller Ust-Llimsk i Sibirien.

Golfströmmen transporterar varmt vatten från söder mot norr nära ytan. Vid Newfoundland viker den av mot öst och väst. En av dess armar når Skandinavien. En annan når Europas västkust. Under denna ström finns en södergående på ett stort djup som innehåller kallt vatten. Hela processen kallas den termohalina cirkulationen och bestäms bl a av salthalten.

Vertikala pumpen avstannar

Om det blir varmare i norr, minskas ytvattnets avkylning och densitet. En viktig faktor är här också avsmältningen från glaciärer.

Den sk vertikala pumpen mellan det varma ytvattnet och det kalla södergående vattnet i djuphavsströmmen avstannar. Därigenom minskas värmetransporten med golfströmmen.

Många av de klimatmodeller som redan har studerat dessa tendenser, har funnit att mycket tyder på att cirkulationens styrka kan komma att minska med upp till 25 procent på grund av detta.

Tröskelsituation

De nya rönen, som förfäktas av Harry Bryden, gör alltså gällande att vi idag står inför en tröskelsituation som innebär att vi kan komma att få se en total och snabb omvälvning av atlantströmmarna. Mycket sötvatten i norr leder även till en ökad ismängd, vilket leder till ökad avstrålning av solvärmen, vilket i sin tur leder till ytterligare nedkylning. Det leder slutligen, enligt Bryden, till att en ny istidsperiod utlöses. Hans slutsatser bestrids dock för närvarande av andra experter.

Mer sötvatten i norr

Ingen ifrågasätter dock att vi verkligen har fått en ökad sötvattenmängd i norra Atlanten. Forskning visar att den årliga avrinningen av sötvatten från de sex största floderna till Norra ishavet är 128 km3 större än för 70 år sedan när mätningarna började, vilket är en ökning på 7 %. Ingen förnekar heller att inlandsisarna krymper allt snabbare och att det går fortare än beräknat. Avsmältningen av glaciärer på Grönlands istäcke går för närvarande med 50 km3/år. Enligt Ruth Curry, oceanograf vid Woods Hole Oceanographic Institution i Massachusetts, har 4 000 km3 (8 ggr Missisippiflodens årliga utflöde) ackumulerats i de övre vattenlagren. Få förnekar heller att detta kan påverka den termohalina cirkulationen. Det som framförallt bestrids är att omsvängning av klimatet skulle bli lika snabb som dr Harry Bryden anser. Det kan gå långsammare, eller jämna ut sig helt.

Reviderade klimatscenarier nästa år

För samtidigt som vi enligt Bryden skulle få det kallare i norra Europa, så pågår den globala uppvärmningen för fullt, vilket motverkar nedkylningen.

Detta till trots kommer IPCC, dvs FN's internationella klimatforskningspanel, att revidera sina teorier och scenarier till nästa år, 2007, bland annat med hänsyn tagen till Brydens nya rön kring havsvattenströmmarna.

Vad man dock säkert vet är att ett stopp i den thermohalina cirkulationen inträffade senast för 12 000 år sedan, under yngre Dryas-perioden. Då sjönk medel temperaturerna i Skandinavien vintertid till mer än 30 grader lägre än idag.

Havsnivån stiger radikalt

En annan oroande faktor när det gäller haven, utöver en minskning av salthalt och densitet, är att havsnivån under 1900 talet steg snabbare än någonsin i historisk tid. Visserligen har nivåhöjningen förutspåtts av många klimatmodeller, men australiska forskare är de första som kunnat bevisa att det skett en faktisk höjning av vattennivån i haven. Att säkerställa en höjning av vattennivån i haven är inte lätt eftersom den påverkas av många olika faktorer, t ex lågtryck, högtryck och månens faser.

Det två forskarna John Church och Neil White vid Marin- och Atmosfärforskningscentret i Hobart vid Australiens statliga forskningsorganisation, CSIRO, förutspår att om trenden de senaste hundra åren fortsätter som hittills, kommer havsvattenytan var i genomsnitt 31 cm högre år 2100. Det får enligt maringeologen Kenneth Miller vid Rutgers University i New Jersey, följden att strandlinjen i genomsnitt kommer att dra sig 300 m uppåt land. Många områden vid kusterna och i t ex Mälardalen kommer med andra ord att riskera att dränkas.

Källa: University of Iowa, NASA, UN Framework Convention of Climate Change, New Scientist, SMHI. National Oceanographic Centre i Southamton, E. Jeansson

Av Mikael Falk
mikael@franzenfalk.se

Till toppen

Vidare i SkogsVärden