efter stormen
Granbarkborren
väntar på sitt livs chans
FAKTARUTA
Skärpningen av reglerna för bekämpningsområdet beslöts den 20 februari vid Skogsstyrelsens styrelsemöte. De nya reglerna innebär:Minskning av den tillåtna volym skadad granskog som får lämnas kvar inom ett hektar till 3 m3sk per hektar istället för 5.
Tidigareläggning av tidpunkt då granvirket ska vara borttransporterat från skog och bilvägslager till den 15 juli istället för 1 augusti. Inga virkesvältor alltså, längs med vägarna, efter den 15 juli.
Snart stundar svärmningstiden för granbarkborren.
Då gäller det att alla skogsägare dragit sitt strå till stacken.
Granbarkborren väntar på sin stora chans...
Det största hotet efter stormens första drastiska fällning på stora landområden i södra Sverige är granbarkborren. Därom är alla experter ense.
Åke Lindelöw, fältentomolog på SLU i Uppsala, berättar om de befarade insektsangreppen från den fruktade granbarkborren.
- Det var osedvanligt lite granbarkborrar i stormområdet till att börja med, säger han.
Få vindfällen har fått påhälsning
- Detta har medfört att endast en bråkdel av alla vindfällen utnyttjats av granbarkborren. Mycket pekar på att en liten andel, 2-3 procent av vindfällena, har fått granbarkborre. I dessa har skadedjuren inte heller utnyttjat de lämpliga ytorna fullt ut.- Förökningen har däremot varit god. Det som händer under vintern är att en del baggar dör samt att många åker med virke som transporteras ut ur skogen.
Åke Lindelöw jämför med läget efter en annan storstorm:
- Två år efter stormen 1969 var det då hela 10% av vindfällena som var angripna.
Faran över för denna gång?
Fältentomolog, Åke Lindelöw vid SLU i Uppsala. visar
granbarkborrens gångar och barnkammare under
barken på en stormfälld gran Här övervintrar de millimeterstora
baggarna i väntan på kommande sommar. Foto: Fredrik Persson
-Nej! Inte alls, betonar Åke Lindelöw. De svåraste skadorna behöver inte komma direkt samband med stormen utan flera år därefter.
- Vad som händer beror av väder, skogstillstånd och hur skogsbruket agerar.
- Granbarkborren har alltid en potential att få utbrott och döda träd i stor skala. Därför är det angeläget att ha kontinuerlig uppsikt och anpassa åtgärderna efter granbarkborrenivån.
- Se bara hur det gick för några år sedan, när stormen Lothar slog till 1999 i Tyskland. Då såg allt ut att återgå till det normala efter ett par tre år för att sedan blomma upp i stor skala. Den gången ledde angreppen till stora skador.
Men så illa ska det väl inte behöva gå här i Sverige?
Det kan man kanske tycka efter de relativt gynnsamma förhållanden som råder. Men än en gång kommer Åke Lindelöw med oroande besked:
- Det man gjorde fel i efterarbetet den gången i Tyskland var exakt samma sak vi riskerar att göra i Sverige just nu.
- Framförallt var det två saker som skapade förutsättningarna för massförökningen:
-För det första koncentrerade man insatserna på att få bort och rensa de stora sammanhängande områdena med vindfällen. Därmed lät man mindre stormfällen och timmervältor ligga kvar.
- För det andra hade man bekymmer med vidaretransporterna. Även virket som var omhändertaget och fört ut till väg blev kvar i närheten av skogen och bildade därmed en grogrund för granbarkborren, förklarar han.
Hellre stormfällt kvar i stora reservat
Åke Lindelöw:- Det viktiga är alltså inte om det stormfällda virket får ligga kvar i ett eller annat reservat - det är antalet små fällen eller timmervältor som är den oroande faktorn om det ska bli en stor spridning i sommar.
- Hellre än att stirra sig blind på några få stora reservat är det viktigt att koncentrera sig på de många små timmervältorna och platser med vindfällen runt om.
Det Åke Lindelöw här syftar på är de upprörda stämmor som hörts i vinter kring att staten inte behöver följa sina egna lagar, trots att man tvingar vanliga småskogsägare att följa dem. Ett av de omdebatterade områdena är naturreservatet Osaby i Småland där 20 000 kubikmeter vindfällen lämnas kvar.
Detta är något som både irriterar och oroar andra skogsägare. Grannarna är mycket bekymrade för att deras skogar kan komma att angripas av granbarkborrar som fått en fristad i reservaten.
Men det är en invändning som inte fältentomologen Lindelöw köper. Det visar sig nämligen att granbarkborren bara koloniserar en begränsad del av varje område. Även om vindfället är stort. Därför har det inte någon betydelse för spridningen totalt om ett stort område lämnas, så länge nio av tio platser i brukad skog upparbetas och tas bort. När det gäller lagen är det också klart och tydligt att reglerna inte gäller skadad skog inom naturreservat, biotopskyddsområden och områden med naturvårdsavtal eller på skogliga impediment.
Vädret kommer att avgöra
Den mest avgörande faktorn för hur granbarkborren ska slå till och döda träd är istället vädret.- Och där har vi som bekant små möjligheter att göra något alls. Vädret påverkar både granbarkborren och träden.
- Värme under svärmningsperioden underlättar för granbarkborren att angripa och döda växande träd. För granbarkborren är det nödvändigt att trädet dör för att larverna ska utvecklas. Torka gör träden mer mottagliga för angrepp.
- Är det varmt och torrt, med över 18 grader i luften, när granbarkborren börjar svärma i maj och juni, så står vi snabbt inför en mycket svårare situation, förklarar Åke Lindelöw.
Enskilda skogsägares insatser avgör
Vad kan man då göra som skogsägare för att minska riskerna för ett förvärrat läge?I områden där det finns mycket granbarkborrar tar man bort merparten av vindfällena, särskilt de som är friska i barken och ligger öppet. Gränsen i bekämpningsområdet är max 3 m3/ha.
Lämna inte obarkat timmer i vältor
Det är också viktigt att komma ihåg att man inte heller får låta avverkat timmer ligga kvar obarkat i skogens närhet någon längre tid. I bekämpningsområdet ska virke som avverkats efter 1 oktober 2005 tas ut före den 15 juli 2006. Om virket inte kan föras bort före svärmningen bör angripna stammar helst föras bort inom två veckor efter angreppet. Är det varmt ska virket helst tas bort före 15 juni.Gör det svårt för skadedjuren
Klarar man inte upparbetningen eller borttransporterna gäller det att i alla fall göra det svårast möjligt för granbarkborren. Det betyder att man kan barka virket på plats i skogen.Är det omöjligt att få bort virket ur skogens närhet kan man köra bort bara de tre översta stocklagren i travarna eftersom granbarkborrarna, om det finns några i vältan, utnyttjar just dessa.
Man ska undvika att stressa granarna med solljus och vind genom t ex gallring eller att ställa granskärm.
Som fältentomolog är Åke Lindelöw tveksam till de beslutsfattare som menar att någon fortsatt staminventering och vältinventering inte krävs under 2006.
- Vi behöver fortfarande lära oss mycket mer, säger Åke Lindelöw.
Av Mikael Falk
mikael@franzenfalk.se
Till toppen
Vidare i SkogsVärden 