Utsläppen ger svåra skador
— inte minst på skogen

Försurning

Artdöd

Ozonskador

Skadedjur

Växtsjukdomar

Allergier

Lungskador

Klimatstress

Algblomning

Försurning av skogsmark. Övergödning av hav och sjöar som ger syrebrist och fiskdöd.
Marknära ozon och smog som skapar allergier, astma och andra lungsjukdomar.
Skadelistan är lång. Den handlar om det ”glömda” hotet: Kväveoxiderna (=NOx).

Ökningen av växthusgasen koldioxid, som alla talar om just nu, har varit 10 procent de senaste åren. Men mängden kväveoxid har under samma period istället ökat med, hör och häpna, 200 procent!

300 gånger högre växthuseffekt

Är detta en fridfull vacker skog med en liten levande tjärn? Eller ser vi här en försurad miljö och en övergödd sjö — ett (levande?) bevis för att samhället inte kommit tillrätta med kväeveoxiderna från fordonstrafiken?
Foto: Hans-Jöran Hildingsson

Med en växthuseffekt 300 gånger koldioxidens är fördubblingen av kväveoxider i atmosfären ett långt större hot mot liv på jorden än vad vi hittills förstått.

Det visar sig också att kväveoxidshotet är betydligt svårare att göra något åt än hotet från ökningen av koldioxid i atmosfären.

John Lawton, tidigare chef för Natural Environment Research Council i Storbritannien säger så här till tidskriften New Scientist:

- Mer kväve når marken idag via utsläpp i luften än allt som tillfördes som gödning till åkermarken år 1950.

Andra forskare talar om en kväveflod, ”a nitrogen torrent” som just nu drabbar jorden.

Fordonstrafiken en stor kvävebov

Merparten av utsläppen av kväveoxider i Sverige kommer från fordon, främst person- och lastbilar samt arbetsmaskiner. Allvarligt är att lastbilstransporterna ökat med 16 procent sedan 1995.

Naturvårdsverket konstaterade i februari i år att Sverige inte klarar målen till år 2010. Då ska utsläppen i Sverige av kväveoxider till luft ha minskat till 148 000 ton. Utsläppen av kväveoxider i Sverige har hittills bara minskat från 315 000 ton 1990, till 205 000 ton 2003 (35 %).

Utsläppen från personbilar har minskat med mer än hälften men för tunga lastbilar med knappt tio procent. När det gäller utsläppen från arbetsmaskiner t ex skördare, har de nästan inte förbättrats alls.

Skogsnäringen 25% av vägtransporterna

Extra delikat blir problematiken när det visar sig att skogsnäringen själv står för en fjärdedel av Sveriges vägtransporter och Skogs- och träindustrin direkt eller indirekt sysselsätter 180 000 – 270 000 personer.

De som arbetar med eller inom skogsnäringen disponerar uppskattningsvis ca 10 procent av Sveriges totala bilpark. Näringens eget ansvar blir härmed ännu större.

Hur agerar då skogsnäringen för att mer beakta sitt eget ansvar?

Hur påskyndar man t ex övergången till biobaserade drivmedel som har skogsprodukter som råvara – åtminstone inom sin egen bransch?

Så här säger Stig Wiklund, ordförande för transportkommittén på Skogsindustrierna:

- Vi är mycket engagerade i miljöfrågan och transporternas betydelse, även om vi inte inriktat oss direkt på kväveoxider.

- Däremot har vi både inom Stora Enso, där jag själv arbetar och i övriga skogsindustrin fokus just på transportfrågorna generellt.

- Men några utsläppskrav eller krav på visst bränsle för våra transportörer har vi dock ännu inte infört, säger Stig Wiklund.

Stor betydelse för skogsägaren

Vi ser idag rader av exempel på vad konsekvenserna av det ”glömda” hotet – kväveoxider – innebär både för vårt klimat, våra skogar och vår hälsa.

Skogarna drabbas av ökad stress och ökad mottaglighet för sjukdomar, parasiter och skadedjur vilket leder till produktionsbortfall.

Kvävenedfall i stora mängder ger övergödning och försurning av mark, vatten och skog.

Ozon som bildas med hjälp av kväveoxid och flyktiga kolväteföreningar kan också skada vegetationen. De genomsnittshalter av ozon som uppmätts idag är tillräckliga för att skada växtligheten, speciellt i södra Sverige.

Produktionsbortfallet i Sverige till följd av ozonskador beräknas till cirka en miljard kronor om året.

Ammoniak, som bildas som en förening mellan kväve och väte, tas lätt upp av vegetationen och lakas dessutom lätt ut med nederbörden. Ammoniak är, liksom kväveoxider, en kväveförening som bidrar till övergödning och försurning.

Skogarna drabbas också på en mängd olika sätt vid en ökad klimatpåverkan.

Försurning av skogsmark

När det gäller försurningen av våra svenska skogsmarker har den avtagit något.

Från 1990 till 2004 har det försurande nedfallet av svavel minskat med cirka 60 procent och nedfallet av kväve med cirka 30 procent.

Andelen skogsmark med hög och mycket hög surhetsgrad har minskat från 23 % till 13 % år 2002.

Minskningen är dock inte tillräcklig för att uppnå de nationella målen. Naturens återhämtning efter försurningen tar dessutom lång tid.

Särskilt tydligt är detta i landets sydvästra delar där vi fortfarande har en uttalad markförsurning.

Än allvarligare är situationen när det gäller försurade sjöar och vattendrag.

Bottendöd och ecokollaps

Vi kan också varje år se en annan gigantisk och för varje år växande effekt av det ökade kvävenedfallet – den årliga algblomningen i våra sjöar och hav, nu senast uppmärksammat i Östersjön.

Nedfall, avrinning från kalhyggen och åkermark och utsläpp från avlopp leder till övergödning och alger.

Algblomningen leder till syrebrist, bottendöd och kollaps av hela ekosystem, med bland annat många fiskarters utplåning.

Dödsfall och sjukdom

Andra effekter är ökningen av antalet sjuka i astma, lungsjukdomar och allergier på grund av kväveoxider, vilka ombildas till marknära ozon i våra tätorter.

Naturvårdsverket räknar med att ca 5000 personer dör varje år i Sverige på grund av luftföroreningarna, främst marknära ozon och kväveoxid som bildar smog tillsammans med sotpartiklar. I Europa kan det vara så många som 400 000 personer per år.

Många fler blir sjuka både i lungsjukdomar och olika allergier eller drabbas på annat sätt av allvarlig nedsättning av livskvalitén.

Svårt att få bukt med

Luften är fortfarande dålig i Sverige och luftkvaliteten i våra tätorter har inte förbättrats sedan slutet av 1990-talet. Beräkningar antyder att omkring var femte kommun inte klarat normerna för partiklar och kvävedioxid i tid. Flera länder i Europa har en liknande utveckling.

Mycket talar också för att kväveoxidutsläppen kommer vara svåra att minska. Ett exempel är att de nya motorerna producerar mer kväveoxider (NOx) än tidigare motorer. För att minska bränsleåtgången hos fordon vill man i framtiden använda dieselmotorer och bensinmotorer som körs i syreöveskott (sk lean-burn motorer). Ett problem som då behöver lösas är reducering av utsläppen av kväveoxider i den resulterande magra avgasen.

Biobaserade bränslen att föredra

Däremot är de biobaserade fordonsbränslena DME (som skrevs om i SkogsVärden i december), etanol och metanol klart fördelaktiga vad gäller utsläppsnivåerna.

Med DME blir det ett signifikant lägre utsläpp av kväveoxider. Med DME kan man också använda katalysatorer som reducerar utsläppen ytterligare, eftersom DME utsläppen inte innehåller svavel och därigenom inte försvårar katalysen.

Även etanol och metanol innebär lägre utsläpp av kväveoxid, även om metanol tycks vara att föredra ur total miljö- och energihushållningssynpunkt i jämförelse med etanolen.

Källa: New Scientist, Naturvårdsverket, SIKA.

Av Mikael Falk
mikael@franzenfalk.se

Till toppen

Vidare i SkogsVärden

signaler

Skogsindustrin står för 25% av transportarbetet:

Utsläppen ger svåra skador — inte minst på skogen