skogsägarskap

Tack vare bättre virkespriser, kan restavverkningar och justering av hyggeskanter åtgärdas. Foto: Hans-Jöran Hildingsson

Agneta Meijer, konsthistoriker på Moderna museet i Stockholm och specialiserad på fransk konst, är sen sommaren 2004 ägare till 722 hektar skog, vatten, jordbruks- och kulturmark i Flöxhult i inre Småland. Fastigheten är för Agneta, som pendang till storstadslivet, en outsinlig källa för inspiration, kreativitet och oändligt med praktiskt åtgärdande.

Det var hennes farfar som en gång köpte Flöxhult. Han behövde skogen för att driva Rydöfors glasbruk, där man gjorde emballageglas. Under utvandringsperioden i slutet av 1800-talet låg här Flöxhults by med 100-tals invånare, 20-talet torpställen, handelsbod och skola. På karta från 1790-talet kan man se bybildningen och vad som odlades på de små åkerlotterna.

Klyvning

Genom klyvning har den ursprungliga större fastigheten Flöxhult omfattande 1 700 ha, delats upp på tre syskon och en kusin. Agneta är nöjd med sin del och samtidigt väldigt ödmjuk inför alla de utmaningar hon ser framför sig i form av gamla byggnader som måste underhållas och skogen som sargats av stormen.

Agneta berättar:

– Detta nya ägande innebär en väldig omställning. Jag måste engagera mig på ett helt annat sätt än tidigare i arbetet och skötseln av fastigheten. När vi var sju delägare hade vi en jordbruksarrendator och Skogssällskapet som skötte skogen. Det var egentligen ett ganska enkelt sätt att äga en fastighet på.

Från plantageskog till riktig skog

Sorgenfristugan från 1600-talet, har fått nytt torvtak. Foto: Hans-Jöran Hildingsson

- Det som gjorde att jag fick upp ögonen för hur mycket Flöxhult egentligen betydde för mig personligen, var åren i Frankrike då jag studerade konsthistoria. Jag är en naturmänniska och vandrade mycket i skogarna utanför Strasbourg och på andra ställen. Då upptäckte jag att detta är inte alls som skogarna hemma i Småland. Detta är ju plantageskogar! Åren i Frankrike fick mig att fatta att skogen här är något unikt. Att gå i skogen där är inte alls detsamma som här. När sen en person sa att; ”sälj detta så kan du leva gott resten av livet”, då kände jag verkligen att det här vill jag äga och bruka. Mitt sommarboende vid Hökesjön i nordvästra delen är bara fullständigt urläckert, trots att det saknas el, vatten och avlopp. Det är exotiskt, sett ur centraleuropeisk synvinkel.

Torpmiljöerna blottade

Den produktiva skogsmarksarealen är på ca 620 ha. I januaristormen 2005 föll ungefär fem årsavverkningar, dvs. 15 - 20 000 m3sk. Stormen spräckte planeringen för Agneta när 10 % av skogens virkesförråd lade sig på backen. Idag är stormskadade skogen upparbetad och bortforslad. Fas två är inledd som innebär justering av stormkanter mm. Enligt skogsförvaltaren handlar det om ca 4 000 m3fub som ska ut ur skogen och till priser bättre än förra årets stormpriser.

- En intressant effekt av stormen, är att de forna 17 torpställena, som på 1960-talet planterades igen med gran, idag plötsligt är synliga igen. På den tiden var det naturligtvis ett stort steg att besluta om igenplantering av miljöer där bonden stretat och strävat. Då tänkte jag, vad kan jag göra för något positivt av detta? Jo, jag vill ha in mer löv kring torpställena, menar Agneta.

Står på fyra ben

- Skog, jakt, jordbruk och uthyrning är de fyra benen som jag bygger upp ekonomin på. Här är ett bra vägnät, som innebär att man når alla delar av fastigheten. Även om barrskogen dominerar landskapet så ska lövet få utvecklas mer. Speciellt kring torpställena vill jag ha mer löv, dels genom aktiva planteringsinsatser, dels genom att låta lövet komma upp på naturlig väg. Jakten på Flöxhult är utarrenderad till ett jaktlag som jag trivs bra med. De håller bl a efter grävlingen som går illa åt husgrunderna. Jordbruket är inte lukrativt. Som konsthistoriker skulle jag ändå vilja rädda lite av den gamla kulturmiljön, som går tillbaka till 1500-talet. Det vore intressant om det fanns någon lämplig gröda att odla och som det även fanns avsättning för.

Uthyrningsverksamhet

- Som det nu är blir det alldeles för många ensilagebalar. De är svårt att få avsättning för dem. För vissa betesmarker utgår EU-bidrag.

- Uthyrningsverksamheten fick en rivstart efter stormen. Från den 1 mars förra året flyttade här in norrländska skogsentreprenörer. De var snabba och effektiva och hade blick för vad som skulle göras i skogen. Jag minns att det kom mycket snö förra våren/vintern, så träden fick skottas fram.

- I samband med att jag tog över för 11/2 år sedan, gjorde jag en 10-årsplan för att rädda en del av den gamla miljön. Det första jag gjorde var att rödfärga fyra småhus. Jag insåg också att jag måste göra så mycket som möjligt själv.

- Huvudvärken är den jättelika lagården, som idag står tom och har ett läckande tak. Pärlorna i gårdsmiljön är Sorgenfristugan som fått nytt torvtak och är en knuttimrad stuga från 1600-talet.

Sexsitsigt dass!!!

- Sen finns här det sexsitsiga dasset från sent 1700-tal. Som tredje pärla finns en vattencistern byggd helt i sten. Den hade en teknisk anordning med vars hjälp vatten pumpades upp från den närbelägna sjön. Cisternen är från 1850-talet och lär vara den enda vattencisternen i hela Småland.

Agneta Meijer, som fortbildar sig i byggnadsvård och trädvård, berättar entusiastiskt om det treåriga projektet som går ut på att med hjälp av en skicklig trädvårdare och arborist återskapa allén som en gång höll ihop den gamla gårdskärnan.

– Det blir pricken över i:et på Flöxhult.

Av Hans-Jöran Hildingsson
hans-jöran.hildingsson@skogssallskapet.se

Till toppen

Vidare i SkogsVärden