profilen
Lisa Sennerby-Forsse, ny chef på SLU om framtidens skogsforskning:
Tätortsnära skogar, genetik, energi och skötselmetoder viktigast
- Jag har ju följt SLU både utifrån och inifrån under många år. Därför har jag vetat vad som pågått även innan jag tillträdde, säger Lisa Sennerby-Forsse.
Faktiskt är SLU ensamt mottagare till ca en tredjedel av Formas totala forskningsan- slag på ca 552 mkr/år (2005).
Du har varit verksam inom SLU, Skogforsk, Naturvårdsverket och Formas. Vilka är de viktigaste lärdomarna som du tror dig ha nytta av på ditt nya jobb inom SLU?
- Det är nog på flera olika plan, säger Lisa Sennerby-Forsse. Jag har ju lärt mig att se samma frågor från många olika perspektiv. Alla organisationer har lite olika sätt att uppfatta sektorsfrågorna. Här på SLU, som är ett sektorsuniversitet ska vi hantera både forskningsfrågor och utbildningsfrågor. Inte minst vad gäller forskningen gäller det att se till att forskningen är relevant.
- Genom att ha varit chef på flera olika nivåer har jag lärt mig att ”valla katter”. Jag själv är inte alltid den som vet bäst. Speciali- serade forskare kan naturligtvis mycket mer om detaljerna och många av dem är mycket bestämda i sina åsikter
- Som rektor har jag makt i så motto att alla noterar vad jag gör och säger. Jag blir lyssnad på. Därför gäller det för mig att uttrycka mig så att inte missförstånd uppstår i onödan när jag uttalar mig.
Nu är Lisa Sennerby-Forsse inte ensam på toppen av SLU. Till sitt stöd kommer hon ha en delvis ny organisation för ledningsgrup- pen. Den består förutom av rektor också av prorektor och de fyra dekanerna och univer- sitetsdirektören. Och över ledningsgruppen ”svävar” givetvis styrelsen som är det högsta beslutande organet för universitetet.
Du är den första med skoglig bakgrund på posten som rektor för SLU, vilken betydelse kommer det att få för skogs- forskningen?
- Som rektor har jag ansvar för hela uni- versitet, så det kommer inte bli någon om- svängning mot skogsfrågor. Däremot kan jag känna mig trygg i min kompetens när det gäller de skogliga frågorna.
Kan du se en förändring i tyngdpunkten i framtiden vad gäller balansen mellan skoglig forskning och jordbruksforskning inom SLU?
- Vår utbildning styrs av efterfrågan. Beroende på hur många sökande till de olika programmen anpassas antalet utbildningsplatser. Däremot vill vi alltid ha fler sökande än det finns platser för att garantera kvaliteten. Att gå den motsatta vägen och erbjuda flera platser är inte någon framkomlig väg.
- När det gäller forskningen styrs den av en noggrant utarbetad fördelningsmodell. Man tittar på olika kriterier och ett excel- lensbidrag kan delas ut. Varje fakultet kan nominera sina bästa forskargrupper.
- När det gäller skogsfakulteten har man traditionellt haft det bra förspänt när det gäller externfinansieringen. Som det ser ut nu finns det ingen anledning att ändra ra- dikalt på dessa fördelningsprinciper. Men givetvis följer vi utvecklingen.
- Det händer mycket inom forskningen på alla våra fakulteter, inte bara på skogsområdet. Både inom livsmedelssektorn och inom veterinärområdet finns spännande utvecklingstrender. Inom jordbruket är bioenergifrågan t ex väldigt intressant.
Med en total budget på 2 260 mkr har SLU ansenliga resurser. Vilka är de viktigaste forskningsområdena för SLU, vad gäller skoglig forskning?
- Grundläggande forskning kring skogsträdens genetik, ser jag som mycket viktigt. Det påverkar det framtida förädlingsvärdet och anpassningen till ett förändrat klimat.
- Sedan är givetvis produktionsforskningen mycket viktig. Hur kan vi få en hållbart ökad tillväxt i skogen men med bibehållen eller förbättrad biodiversitet?
- Ett annat område som blir allt viktigare är hur vi hanterar våra tätortsnära skogar. Vi kan se att för varje dag ökar intresset från kontinenten kring svenskt friluftsliv. Turismen blir allt viktigare för landet ur ekonomisk synvinkel. Hur kommer den tätortsnära skogen se ut? Hur kan man utveckla, ge tillträde till och hur kan tjänsterna kommersialiseras?
- Ytterligare en väldigt intressant fråga att studera närmare är hur olika skötselmodeller påverkar miljön, där urlakningen är av särskilt intresse.
- Givetvis är också bioenergifrågan fylld av sådant vi måste studera närmare. Här är det viktigt med en öppen dialog med näringen. Det gäller att få ut mesta möjliga av råvaran. Därför gäller det att använda den där den passar bäst. Inte ta bästa virket till att elda upp, t ex. Idag finns en tydlig nervositet i den frågan.
- När det gäller bioenergi är den största utmaningen att få fram fungerande drivmedel, som t ex etanol ur vedråvaran. När det gäller uppvärmning och annan energiproduktion är vi redan på banan, men just drivmedel till fordon är en verklig utmaning. Här är det viktigt att veta att möjligheterna gäller jordbruksgrödorna i än större utsträckning.
Satsar vi i Sverige tillräckligt på skoglig forskning, och på forskning kring skogsråvarans användning?
- Vi satsar hyfsat jämfört med andra länder när det gäller skogsforskning, men lite i förhållande till andra näringsgrenar, tex medicin, elektronik och fordonsindustri. Skogen är en av våra viktigaste basindustrier så det behövs självklart mer resurser till forskning och mer samarbete mellan näringsliv och statsmakterna.
- Samtidigt är det viktigt med en bra struktur så att kvaliteten på den forskning som görs håller hög standard. Det är inte alltid mer pengar som avgör eller som löser problemen.
Lisa Sennerby-Forsse påpekar att det finns en gammal tradition inom skogsbranschen att staten ska stå för forskningsmedlen. Därför är inte heller satsningarna i kronor räknat i paritet med andra industriers satsningar på forskning. Detta är något som håller på att förändras så smått. Ett tydligt exempel är ju de pengar som kommer direkt från näringslivet till både Skogforsk och till SLU. Ett färskt exempel är också de 500 mkr som nyligen beslutades om till skoglig forskning. Där står staten för hälften och näringslivet för hälften.
- Jag tror att framtidens väg är just denna, där stat och näringsliv delar på satsningarna. Dessutom finns det idag EU-resurser att söka både vad gäller pengar och andra samarbeten.
- Inom EU har det helt klart skett ett skifte i synen på skogen. Tidigare var skogsfrågorna inte intressanta. Idag, inte minst på grund av Finland och Sveriges agerande och de nya EU länderna i östra Europa, har skogsfrågorna blivit högintressanta.
- Dessutom har det utvecklats ett ökat miljötänkande, bioenergin är mer intressant än någonsin i historien. Detta har lett till stora förändringar inom Eu i synen på skogen, vilket återspeglar sig i både det sjunde ramprogrammet och den tekniska plattformen, vilket i mycket är en svenskledd succé.
Vad anser du om att öka andelen främmande trädslag i svenska skogar för att kunna producera mer skogsråvara och kunna producera annan råvara än idag?
- Vi ska vara oerhört försiktiga med främmande trädslag. Att införa nya arter innebär alltid risker och motsvarar långt ifrån alltid de förväntade vinsterna man tror sig få. Contorta- tallen är ett tydligt exempel på det.
Klimatförändringarna innebär stora möjligheter och risker för skogen, vilka ser du som de viktigaste områdena inom denna forskning?
- Nu måste vi studera mer kring förädlingen av framtidens skogsträd. Hur kan vi öka vindtoleransen genom förändrad skötsel? Vilka trädslagsblandningar ska vi satsa på? Kolbalansen måste vi forska mer kring både skogen som källa och som upptag.
- Jag skulle verka för att Sverige skulle få en ledande roll inom EU-samarbetet
- Jag vill också öka samarbetet med våra nordiska kolleger och lägga upp en framtida gemensam skogspolitik ur ett EU-perspektiv. Dessutom skulle jag satsa på att fortsätta trenden med samarbete mellan skogsnäringen och forskningssamarbetet.
Om du var ett träd – vilket skulle du vara?
- Rönn. De är vackra, tåliga och klarar att växa överallt.
Till toppen
Vidare i SkogsVärden 