Bara man samråder...

Går det att bedriva renskötsel där skogarna gödslas och där det planteras contorta? Nej, menade de samer som samlats till kurs i trakterna kring Åsele i södra Lappland, för att lära sig mer om hur skogsbolagen vill bedriva sin skogsskötsel.

Det var Skogsstyrelsen och Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, som tillsammans med SCA, Holmen och Skogforsk bjöd in till kursen och svarade för upplägget.

Ett 50-tal renskötare från hela svenska sameland hade hörsammat kallelsen, för att höra de stora bolagen i regionen – Holmen, SCA och Sveaskog – berätta om sin syn på hur skogsskötseln bör bedrivas.

Studiebesök på hygget

Leif Jougda från Skogsstyrelsen i Vilhelmina deklarerade inledningsvis att syftet var att bredda den gemensamma kunskapsbasen om hur skogsbruket arbetar idag.

– Då blir det lättare att diskutera sedan, i de samråd som bolag och samebyar har inför avverkningar, menade han.

På programmet stod framför allt studiebesök i fält. Från det nyharvade fjolårshygget, via bränning och sådd, högläggning och plantering, till röjning, gallring och älgskador. Samt de redan nämnda tvistefrågorna om gödsel och contorta.

Ute på det harvade hygget konstaterade Lars Olof Baer från Vilhelmina norra sameby att harvningen just här inte var till något egentligt men för renarna, eftersom detta inte var renlavsmarker.

– Men det finns många exempel på hur lavmarker skadats av en ovarsam markberedning. Egentligen är sådd det bästa. Då blir markpåverkan som minst, menade han.

Ingen harvning, skonsam beredning

– Vi är nog överens om att det inte ska harvas på lavmarkerna. Och det finns skonsammare sätt att bereda än det vi ser här, poängterade Bror Österman från Holmen Skog.

Bertil Kielatis, ordförande i Sirges sameby, betonade att även skog där renlaven är mindre tät kan spela en avgörande roll för renen.

– Om det fryser till på de rikare lavmarkerna, till exempel ute på hyggen kommer renarna inte åt den. Då kan räddningen finnas i den tätare skogen, där fuktförhållandena är annorlunda, förklarade han.

Detta är ett exempel på att sanningen om vad som är bra för renskötseln kan vara mer komplicerad än man i förstone tror, menade Per Sandström från SLU, som länge arbetat för att stärka banden mellan forskning och rennäring.

– Därför är det så viktigt med kunskapsutbyte av det här slaget. Det är viktigt att båda sidor lär av varandra, och tar till sig den andres erfarenheter.

Sådd på bränt hygge

Under tilltagande regn bussades gänget vidare bland exempelytorna. Hyggesbränningen, där det såddes försommaren 2005, var en upplyftande syn med många minitallar på de varsamt beredda såfläckarna. Här kunde man nog också förutspå att det blir ett bra renbete så småningom. Mer omfattande diskussioner blev det när man kom till contortan, detta sedan decennier tillbaka så omdiskuterade trädslag. Men för rennäringens del är det inte rotsnurr eller gremmeniella-känslighet som intresserar. Snarare då förlusten av bete, och den försämrade framkomligheten – contortan skapar nämligen en annorlunda markvegetation, och deras grenverk gör bestånden ”risigare” än traditionella tallplanteringar. Att contortan är till förfång för renskötseln var nog alla närvarande eniga om. Men för bolagens del har den ett par betydande fördelar –den växer fortare och är mindre aptitlig för älgen.

Älgskadornas betydelse för skogsbruket belystes av Dan Rönnkvist från SCA, och hans redovisning blev för många något av en aha-upplevelse. Sex procent av tallbeståndet skadas årligen av älgbetning. När år läggs till år blir den samlade ekonomiska effekten enorm.

Jämfört med detta är renskadorna närmast försumbara.

– Att prata om renskador i skogssammanhang är ganska löjligt, konstaterade Nils Lundgren från Skogssällskapet i Vilhelmina. Det handlar bara om några procent jämfört med vad älgen åstadkommer.

Ökad produktion gynnar contorta

Strävan efter ökad produktion kan alltså gynna contortan, inte minst i en tid när skogens betydelse för energiförsörjningen bara ökar. Här kommer även gödslingen in i bilden. Enligt ett exempel som redovisades kan man för en kostnad på 2 500 kr per hektar få ut ett mervärde i form av ökad tillväxt på 5 100 kr. Lönsamt för bolagen, alltså, som vill gödsla all gödslingsbar mark. Men hur påverkar det renskötseln?

– Gödslingen är ett elände från början till slut, konstaterade Karin Baer från Vilhelmina norra sameby. Renlaven kvävs. Markerna blir otjänliga för renbete.

Eftersom det nog inte råder full samstämmighet mellan rennäring och skogsbolagens alla medarbetare om vad som är bra lavmarker, kan man lätt inse att här finns en källa till konflikter. Risken finns naturligtvis att skogsbruket skadar renbetet. Och samerna känner att renskötseln blir mer och mer kringskuren. Tomas Stenlund från Malå sameby sammanfattade läget:

Allt mer intensivt skogsbruk

– Markerna brukas allt intensivare, ungskogarna breder ut sig, gamla flyttvägar fungerar inte längre, vi måste använda helikopter allt mer, och även om vi har samråd med bolagen kring enskilda objekt så ser vi inte vidden av den samlade utvecklingen. Förhoppningsvis kan kurser som denna, där de olika parterna möts, bidra till att de bemästrar framtiden bättre. Och nu planeras en kurs där rollerna blir de ombytta: renskötare bjuder in skogsbrukets representanter att ta del av rennäringens syn på hur skogsskötsel bör bedrivas.

Fotnot:

Kursen för renskötare finansierades av Stiftelsen Skogssällskapet, kompetensutveckling för lantbrukare inom miljöområdet (KULM) genom Länsstyrelserna i Västerbotten och Norrbotten, samt utbildningsprogrammet SPETS.

Av Hans Månsson
hans@bildmening.z.se

Till toppen

Vidare i SkogsVärden