utblick

Ta djungelexpressen till regnskogens land

”Artikelförfattaren Björn Rasmusson är jägmastare och bosatt i Brasilien. Han driver egen verksamhet med agenturer och konsultverksamhet inom skogsindustrin.”

Att Amazonas är ett stort regnskogsområde vet alla. Vad många däremot inte vet är att det finns ytterligare en typ av regnskog i Brasilien, den s.k. Atlantskogen. När Alvaro Cabral kom till Brasilien för 506 år sedan fanns här 130 miljoner hektar Atlantskog, en femtedel av Brasiliens yta. Idag finns det 9 miljoner ha kvar, eller 7 %. Den största delen av denna unika regnskog ligger i bergen längs kusten i södra Brasilien.

Konduktören meddelar att nästa station heter Marumbi, som på indianspråk betyder "det blå berget". Jag har förmånen att bo granne med världens idag största sammanhängande Atlantskogsområde och som en trogen "tåg-freak" tar jag ofta tillfället att ta tåget rakt in i regnskogen, ner mot hamnstaden Paranagua.

Djungelexpressen genom regnskogen

Nåväl, så rakt är det inte, tåget ringlar ner mellan bergspassen, genom tunnlar och över gamla järnbroar. Utanför tågkupén breder bergen ut sig klädda med grön regnskog och i den blånande fjärran ser man Atlanten. Järnvägen byggdes för 125 år sedan och 5 000 man lär ha gått åt under strapatserna pga. sjukdomar, giftormar, skorpioner och andra vardagsproblem.

Jag undrar varför denna järnväg inte ingår i Unescos världsarvslista över natur- och kulturvärden. Och varför järnvägen tillåts att förfalla pga brisfälligt underhåll. Varje dag rullar ca 30 (!) fullastade godståg ner mot hamnen i Paranagua. Behovet av upprustning är inte minst av det skälet uppenbart. Som en turistattraktion är järnvägen unik. De scenerier som utspelar sig är helt enkelt kittlande. Man kan dessutom höra historiens vingslag när man lyssnar på guidens berättelser om järnvägens tillkomst, den är en del av Brasiliens historia.

Sceneri från tågkupén

Naturligtvis kan man kliva av på någon av de stationer som tåget passerar. Då står man plötsligt mitt i en till synes helt orörd regnskog med alla dess ljud, dofter och hemligheter. Här väntar fotvandringar, bergsbestigning och bad i kristallklara vattendrag. Historier förtäljer hur folk försvinner spårlöst i dessa omgivningar och man är numera skyldig att registrera sig hos Mario, regnskogspolis och en av de få bofasta längs järnvägen, innan man ger sig av på egen hand.

Oerhörd artrikedom

Söker man med ordet "regnskog" på Internet får man över 13 miljoner träffar. De flesta är från miljöorganisationer som informerar om att regnskogen är på väg att försvinna. Många av dem har en speciell groda eller annan djurart som är utrotningshotad och därför bör uppmärksammas. Andra träffar är från researrangörer som vill locka folk till upplevelseturism. Kanske är det så att dessa har en minst lika viktig uppgift som miljögrupperna. Ett par timmars fotvandring i en regnskog under sakkunnig guidning ger ett intryck som varar resten av livet.

Det intressanta är att Atlantskogen är mer artrik och komplex än Amazonas. Man har registrerat över 10 000 växtarter och upp till 1 361 djurarter (exkl. insekter) varav häften är endemiska*. Bara antalet arter av ormar är över 100. I Sverige har vi tre. På ett enda hektar i södra Bahia fann man 454 olika trädarter. Slående är också antalet bromelias och orkidéer på trädstammarna, som vittnar om det viktiga samspelet mellan olika arter i skogen. Antalet insekter är uppe i 1,5 miljoner och man upptäcker nya arter varje dag.

En fågelskådare har mycket att studera här. Atlantskogen har över 1000 fågelarter, 12 % av världens arter, och det på en yta som är något större än Götaland. Fåglar som kolibrier har en utvecklad flygteknik för att kunna utnyttja regnskogens blommor. Rovfåglarna har kortare och bredare vingar som gör det lättare att flyga bland träden och nästan lyfta vertikalt. Världens största örn är den sydamerikanska harpyan, 10 kg tung och 2 meter mellan vingspetsarna. Harpyan är för övrigt tillsammans med blåkråkan delstaten Paranas symbol.

Trädet som namngav ett land

Ett av de mest eftertraktade trädslagen var Pau-brasil (Caesalpinia echinata), som också gav Brasilien dess namn. Det var Brasiliens första stora kolonialprodukt, sedan följde guld, ädelstenar, bomull, socker, gummi och kaffe. Ur kärnveden från detta träd lärde sig portugiserna att ta ut brasileína, ett glödrött färgämne som användes för att färga textil och att skriva med. Exporten av detta träd var under 1500-talet så stor att man kom att kalla landet Terra do brasil, senare Brasil. Pau-brasil är idag en mycket sällsynt och fridlyst relikt, men utsedd till Brasiliens nationalträd.

Araucaria - världens vackraste träd?

Curitiba, staden vi just lämnade bakom oss på tåget, är huvudstaden i delstaten Paraná. Namnet betyder på indianspråk "de många tallarnas stad". Den tall som indianerna åsyftade var Araucaria angustifolia, idag delstaten Paranás stolta symbol. Jag hävdar att det är världens vackraste träd! Trädet ser ut som ett paraply som vänt sig fel i vinden. Det kan bli en bra bit över en meter i diameter och är något av trädens dinosaurie, d.v.s. genetiskt mycket gammalt. Araucaria är enkönad, d.v.s. det finns hanträd och honträd. Dess fortplantning hänger på att blåkråkan, en vacker kråkfågel, gömmer fröna i marken inför vintern och glömmer en del av dem.

Idag är största hotet mot araucarian den brasilianska skogsvårdslagen. Trots att den är ett fullt användbart träd i både sågindustrin och massaindustrin, fibrerna påminner om barrmassaved, är den i princip olagligt att avverka. Det gör att den naturliga föryngringen snabbt ersätts med annat. Och att någon skulle få för sig att plantera ett trädslag som sedan inte får avverkas är knappast troligt.

Regnskog är...
"...ett slutet växtsamhälle med ständigt gröna, huvudsakligen bredbladiga och fuktälskande träd, vanligtvis med två eller flera skikt av trädkronor och därmed sammanhängande samhällen av klängväxter och epifyter. Det är den karaktäristiska vegetationen i de ständigt fuktiga tropikerna, även i områden med svaga säsongsvariationer i klimat, samt i fuktiga bergsområden i tropikerna"
Djungelboken

Av Björn Rasmusson
bjorn@asora.se

Till toppen

Vidare i SkogsVärden