Vargen kommer...

Vargen är ibland närmare än många tror... Foto: Staffan Widstrand

Vid ett antal tillfällen under sommaren har vargar visat sig nära människor i västra delarna av Örebro län.
Nyligen tog länsstyrelsen beslutet att skjuta en oskygg vargtik i en fårhage i trakten.
Skyddsjakt på oskygga vargindivider är en viktig förvaltningsåtgärd, anser vargforskaren Håkan Sand.
– Om vi accepterar oskygga vargar under en längre tid kan det leda till allvarliga incidenter, säger han.

Vargen är till sin natur skygg för människor, men det finns tre riskfaktorer som kan få en varg att angripa människor. En riskfaktor är rabies, en sjukdom som i vissa stadier gör djuren oskygga och aggressiva, och en annan riskfaktor är brist på bytesdjur. Rabies finns inte i Sverige, och bytesdjur finns det gott om i våra skogar.

En riskfaktor finns i Sverige

Den stora faran med vargen i Sverige är istället så kallad habituering; att vargens naturliga rädsla för människan försvinner genom att vargen blir van vid människor. Det kan inträffa om vargar börjar vistas i närheten av bebyggelse. Det sämsta scenariot är att vargarna börjar äta ur soptunnor, och kanske till och med blir matade. På så sätt lär de sig att associera människan med mat. I nationalparker i USA har det hänt att vargarna blivit så vana vid att bli matade att de gått till angrepp när de inte fått något.

Långt från bebyggelse

I Sverige vistas vargarna mest i områden långt från bebyggelse. Men det händer att enstaka, oskygga vargar uppehåller sig i närheten av människor.

Vargforskaren Olof Liberg har en möjlig förklaring till Örebro-vargarnas oskygga beteende. I början av augusti hittades en död vargtik i reviret (Hasselforsreviret), och i väntan på DNA-analyser bedöms vargen vara alfatiken. När en eller båda föräldrarna försvinner i ett vargrevir händer det att de övriga vargarna börjar uppträda oskyggt under en period. Det är då förmodligen valparna som blivit lite vilsna. Detta skulle kunna förklara de täta vargobservationerna nära bebyggelse i Hasselforsreviret.

Normalt med närgångna vargar

En vanlig missuppfattning är att vargar som söker sig till bebyggelse är onormala. De är inte mer onormala och beter sig inte konstigare än älgar som äter äpplen i villaträdgårdar, eller rävar och grävlingar som vistas under bebodda hus. Oskygga individer förekommer hos de flesta djurarter, särskilt bland unga djur - och framför allt i de djurstammar som inte jagas av människan.

Håkan Sand anser att skyddsjakt på speciellt oskygga och närgångna vargar bör tilllåtas i högre omfattning.

- Jakt på de individer som uppvisar ovanligt närgångna beteenden är det i särklass mest effektiva sättet att motverka habituering, menar han.

Generös skyddsjakt positivt

Han tror också att en mer generös skyddsjakt kan leda till positiva bieffekter. Acceptansen för vargen kan förväntas öka, vilket på sikt kan leda till minskad illegal jakt.

Den illegala jakten begränsar idag möjligheten för laglig skyddsjakt på varg. Den skandinaviska vargstammen på 130-150 vargar anses vara för liten för att klara en mer frikostig skyddsjakt. Vargstammen har potential att växa snabbt, men tillväxten och ett eventuellt införande av laglig vargjakt fördröjs på grund av att ca 20-30 vargar varje år tjuvskjuts i Sverige. En större vargstam skulle öka möjligheterna till skyddsjakt på närgångna vargar, något som kan bli vanligare i framtiden.

- Idag är risken för vargangrepp faktiskt mycket liten, ja nästan obefintlig, avslutar Håkan Sand.

Av Sofia Lagerström/Rovdjurscentret de 5 Stora
sofia@de5stora.com

Den 7 januari visade sig den här varghonan på en mosse söder om sjön Skagern i norra delen av Västergötland. Foto: Peter Hjelm

Vargen drar sig söderut och har nu etablerat sig i Västergötland. Ett vargpar med löpande tik spårades nästan dagligen under snöiga vinterdagar senaste vintern.

- Eftersom vi hittat en lya finns det sannolikt ett vargpar här, säger Ingemar Wästlund som arrenderar jakten på mark belägen öster om Gullspång.

Varg i Gullspång

Vid den stora vilträkningen i februari, då marken var snötäckt, kunde de räkna in fem olika vargar. Den 8 september förra året mötte jaktlaget varg för första gången.

- Vi skulle jaga räv med en duktig rävhund. Efter en timme kom en varg rakt mot en av jägarna på 25 meters avstånd. Vi avbröt då omedelbart jakten, berättar Ingemar.

Några dagar senare dök vargen upp igen. En kväll gick Ingemar ut på en mosse för att titta efter smålommens ungar som höll till i några gölar.

Såg direkt att det var varg

- Jag var nästan framme då jag med blotta ögat såg ett ljust djur springa norrut i mossens östra kant. Avståndet är väl 300 meter men i kikaren såg jag direkt att det var en varg. Den såg stor ut. Framifrån var vargen helt vit utom på nosryggen som var mörk. Kroppen var på sidorna gulbruna med mörkare skiftningar som ändrade sig efter kvällsljuset.

Två månader senare märkte Ingemar Wästlund att även en varghanne rörde sig i området. sig i området.

- På flera ställen syntes revirmarkeringar, blod i snön och spår efter krafsande. Man fann också avtryck i snön, benrester, nedgrävda rådjur, älgkadaver och avföring. Kärnområdet är cirka 60 kvadratkilometer stort söder om sjön Skagern i Gullspångs kommun. Efter ett tålmodigt och systematiskt sökande hittade Ingemar Wästlund en varglya.

- Den används inte just nu men kan vara en av flera mötesplatser för vargarna. Frågan är om vargparet har föryngrat sig och om det finns några ungar. Ingemar har slumpmässigt hittat fem älgar som under året slagits av varg i kärnområdet. Flera vargrivna rådjurskadaver har också påträffats i det som nu fått namnet Gullspångsreviret.

Vargpar i området

Även länsstyrelsens viltspårare Gillis Persson anser att det är en varglya man funnit, sannolikt i ett f d grävlingsgryt. En liknande varglya, dock inte färdiggrävd, har också påträffats några kilometer österut.

– Sedan i december ser det ut att finnas ett vargpar i området. Det finns därför anledning att vara återhållsam under älgjakten och i år enbart fälla kalvar, säger Gillis Persson. Ingemar Wästlund tycker att det är en stark känsla att följa vargen i hemmamarkerna.

- Möte med varg är en av de häftigaste naturupplevelser jag varit med om i jaktmarken på länge, menar Ingemar, som samtidigt har en kluven inställning till rovdjuret.

Även om han är fascinerad av varg anser han inte att den är önskvärd så här långt söderut.

- Vi vill ju samtidigt fortsätta att jaga. Eftersom vi inte kan jaga vuxen älg borde vi bara betala hälften.

Skogsförvaltare Ingemar Karlsson på Skogssällskapet har förståelse för jaktlagets synpunkter

- Finns det varg i området tvingas annat vilt bort och till angränsande revir. Ett alternativ till det nuvarande arrendet kan vara en lägre fast avgift samt en rörlig beroende på hur många djur som fälls, menar Ingemar Karlsson.

80-tal lamm och får

Under det senaste året har ett 80-tal får eller lamm dödats eller skadats i Gullspångsområdet av varg eller annat rovdjur. Det senaste angreppet inträffade i slutet av augusti då en lantbrukare i Södra Råda fick 12 av sina 21 får rivna av vargen. Åtta av de rivna fick avlivas medan fyra var borta. Två av dessa hittades senare döda. Två veckor tidigare dödades 15 får och lamm i samma område. Gillis Persson anser att det i det här fallet handlar om björn.

- Jag har tagit DNA-prover. Om några månader ska vi få reda på om det rör sig om björn eller varg.

Enligt viltforskaren Olof Liberg vid Grimsö Forskningsstation är det mycket som tyder på att vargen etablerat sig i Gullspångsområdet.

- Men vi behöver en bekräftelse under den kommande vintern genom bilder på valpar, spillning eller spår, säger Olof Liberg.

Av Anders Christiansson

Till toppen

Vidare i SkogsVärden