virkesmarknaden

Värmeverk och utländska virkesköpare knackar på dörren

Foto: Hans-Jöran Hildingsson

Massa- och pappersindustrins lönsamhet ser ut att förbättras de närmsta åren. Samtidigt ökar konkurrensen om massavedsråvaran både från utländska bruk och från bioenergianläggningar inom landet. Hur kommer då den svenska massaindustrin att försöka stärka greppet om råvaran; genom vädjan om förståelse eller genom att höja priset?

I den nyligen publicerade Skogsbarometern, en årlig rapport från Swedbank/LRF Konsult om familjeskogsbruket, svarar 70% av de tillfrågade skogsägarna att de skulle välja att leverera sin skogsråvara till värmeverk istället för till skogsindustrin om priset var detsamma. Det är ett tydligt besked från skogsägarhåll om deras positiva syn på biobränsle som alternativt sortiment. Skogsindustrins vädjanden och nationalekonomiska kalkyler till pappersindustrins fördel har uppenbarligen inte bitit på skogsägarna. Det finns många goda argument för att förädla veden till papper istället för att elda upp den, men för den enskilde skogsägaren ligger intresset och den slutgiltiga trovärdigheten i hur råvaran faktiskt betalas.

Dyr timmerråvara

Vissa sågverksindustrier har öppet uttryckt att det är bra att timmerråvaran är "dyr", eftersom det gynnar de duktigaste och effektivaste vidareförädlarna av en värdefull råvara. En råvara som därmed också blir prioriterad. När får vi höra något liknande från massaindustrin?

Betalningsförmågan verkar dessutom stärkas, eftersom de flesta analytiker spår en förbättrad lönsamhet för skogsindustrin de kommande åren, uppemot en fördubbling av vinsterna inom två år. Dels genomför många bolag stora kostnadsbesparingsprogram och dels är kapacitetsneddragningar och nedläggningar att vänta i Europa. I kombination med fortsatt ökande papperskonsumtion och goda möjligheter till prishöjningar på både massa och papper leder det till förbättrade marginaler.

Detta till trots verkar priserna i råvaruledet, dvs på massaveden, i det korta perspektivet vara oförändrade i stort sett över hela landet. En förändring kan dock väntas i Bohuslän/Dalsland där Mellanskog nu lämnar över verksamheten till Södra och en allmän prisnivåhöjning i området borde bli aktuell.

Industrin på högvarv ger sug

Industrin i Europa går på högvarv och det utländska suget efter svenskt grantimmer och massaved är stort. Det sammanfaller med ett beskedligt inhemskt köpintresse i Sydsverige, orsakat av fortsatt stora virkeslager efter stormen Gudrun och det tillkommande flödet av barkborrevirke. Kombinationen gör att det är ett intressant affärsläge för köpare från kontinenten (dock inte för talltimmer, där den inhemska marknaden är fortsatt stark med bra priser och hög efterfrågan i Sydsverige). Även finnarna importerar avsevärda volymer råvara från Sverige, framför allt Norrland, men även längre söderut. Östersjöregionen utvecklades redan före stormen Gudrun till en i ökande grad utjämnad homogen råvarumarknad, vilket nu alltmer visar sig i praktiken.

Dålig försörjning

I Mellansverige har många industrier haft svårt med försörjningen under den milda hösten, vilket avspeglats i lokalt höga rotpostpriser. Med annalkande vinter är pristoppen troligen passerad, men den allmänna efterfrågesituationen är fortsatt stark och frågan är om vi får se ytterligare uppjusteringar av timmerprislistorna under vintern eller våren. I Norrland räknar skogsägareföreningarna med att vinterföret traditionsenligt ska öka på avverkningarna och utbudet av virke och därför tas höstens premier bort eller sänks 1 december, motsvarande 25 kr/m3to. I allra nordligaste Norrland är kampen om råvaran dock som hårdast med fortsatt höga priser. Framför allt börjar bristen på talltimmer bli riktigt kännbar för vissa sågverk i den regionen.

Räcker skogen?

Räcker då den svenska skogen till både brädor, papper och bränsle? Det blir troligen i Västsverige och Mälardalen, där värmeverken är mest betydelsefulla, som vi först får bevittna den allt tuffare konkurrensen om skogsråvaran. Bara Fortums planerade värmeverk i Värtan i Stockholm är tänkt att förbruka en miljon ton skogsbränsle per år. Skogsbranschen står inför en intressant utmaning. Om Sveriges skogsråvara ska räcka till allt gott som det talas om, måste produktionen öka märkbart i ett relativt kort perspektiv, dvs redan inom 10-20 år. Därför ska det bli mycket intressant att följa Skogsstyrelsens hållning i skogsproduktionsfrågorna med tanke på det politiska trycket för ökad biobränsleanvändning.

Plantförädling och gödsling

Statens oljekommission med Stefan Edman i spetsen är glasklar med det ökade behovet av skogsråvara. Då behövs perspektiv och visioner. Att vi ska klara återplantering och röjning är en självklar ambition, men det är ett sömnpiller i sammanhanget. Inte minst för alla de skogsägare som redan klarar sin plantering och röjning. Vad kan de göra, sitta och vänta på att grannen ska röja? Vi måste kunna ta ut svängarna mer och hitta nya vägar. Plantförädling, alternativa trädslag, gödsling, stubbrytning, dikning, det finns många exempel på områden som vi måste våga utveckla och testa för att nå det övergripande målet om uthålligare energisystem och en totalt sett bättre miljö.

Av Mikael Zachrisson
mikael.zachrisson@skogssallskapet.se

Till toppen

Vidare i SkogsVärden