viltförvaltning
Kronhjortsskadorna på gran måste minskas
Viltförvaltning krävs för att minska skadorna
Foto: Sven Persson
- Lokalt kan det förekomma extrema situationer i mötet vilt - skog. Rymmer det individer från hägn uppträder de, åtminstone inledningsvis, mer eller mindre som tama. Då kan det lokalt bli svåra skador på den växande skogen.
- Det är sannolikt vad som inträffat i de fall skogsägare fått särskilt stora kronhjortsskador. Detta borde direkt ha åtgärdats på något sätt av ansvariga inom hjortskötselområdet, menar Per-Arne Olsson.
- Det går inte att förvalta en viltstam om man inte vidtar lämpliga åtgärder. Sen beror det på hur jägare, myndigheter och markägare kommunicerar med varandra kring viltfrågorna. Åtgärder i det här fallet kunde ha varit att tillämpa ett högre jakttryck, skjuta vissa individer och erbjuda annan föda för att minska skadorna.
Naturligt klövvilt i Sverige
Kronhjorten är ett naturligt förekommande klövvilt som vandrade in i Sverige efter senaste istiden. Den var för hundra år sedan, på grund av fri jakträtt, vargens härjningar och konkurrens från tamboskap, mycket nära utrotning.Endast ett 50-tal djur fanns kvar på några gods i Skåne. Idag finns Sveriges starkaste stam av kronvilt i Södermanland. Man beräknar att den uppgår till mellan 2 500 och 3 000 individer.
Staten har beslutat om jakttider på kronhjort. Tillsammans med vildsvinet är kronhjorten det mest lättstörda villebråd vi har i den svenska faunan. Men det bygger på att de är vilda och beter sig som vilda djur. Är det så att kronhjortar kommer från hägn blir uppträdandet ett annat.
Tillgång på mat
- Vi borde anlägga en lite annan syn på viltet och dess uppträdande. Går man tillbaka till grunderna är viltförvaltning egentligen ganska enkelt. Vad behöver viltet? Jo, de behöver mat samt lugn och ro genom avskildhet. Tyvärr är det relativt vanligt förekommande att det satsas för lite på utfodring av viltet. Man skördar utan att tänka på återväxten.Sker det svåra skador på skogen, är foderbrist för viltet ofta anledningen. Skogsbruk, jordbruk och jakt- och viltvård hänger ihop. Alla måste dra åt samma håll.
En åtgärd av många är att så viltfoder på del av öppen mark. Ägnar sig jaktlaget åt en regelbunden utfodring av klövviltet, får man bättre koll på hur viltet rör sig och vilka individerna är.
Dessutom får djuren ett bättre hull. Det innebär högre överlevnad även för den blivande avkomman.
Rätt avskjutning
Per-Arne Olsson fortsätter:- Med en aktiv viltförvaltning menas också att bedriva rätt avskjutning. Generellt har vi i klövviltstammarna idag för få handjur med för låg medelålder. Därmed får vi en hög lågproducerande vinterstam, när vi istället borde ha en låg högproducerande vinterstam. Tänker man i människoperspektivet och tittar på klövviltstammarna i södra Sverige, så är 90 % av alla handjur tonåringar eller yngre. Det kan var och en räkna ut hur sådana viltstammar utvecklas.
- Färre individer av äldre handjur gör att hondjuren inte blir betäckta utan brunstar om. Sent födda kalvar utvecklas sämre. Fördelningen mellan han- och hondjur ska vara ungefär 50/50. Det existerar på sina håll, men långt ifrån överallt. Det är alltså väldiga skevheter i viltstammarna.
- Har vi balansen på han- och hondjur så slipper vi upp- och nedgångarna i populationerna och kan bättre förutsäga hur respektive viltstam kommer att utvecklas och utifrån det anpassa avskjutningen, förklarar Per-Arne Olsson.
Kunskap och urval
- Vi kan tänka oss det praktiska exemplet där passkytten under älgjakten får på sig ko, kalv och tjur. Jag vill hävda att det i 80-90 % av fallen är tjuren som skjuts. Kalven borde ha skjutits istället. Samma fenomen gäller även för andra klövviltsstammar.- Det handlar inte sällan om kunskap, dvs. kunna se skillnad på vuxet djur och kalv. Djur med trofé betraktas ofta som något alldeles särskilt. Det kan vara till nackdel för stammen, säger Per-Arne Olsson och fortsätter:
- Synsättet beträffande troféer börjar så smått att förändras, vilket jag tycker är bra. Stora och vackra troféer ska vi sträva efter, då får vi automatiskt högre medelålder på viltstammen och större djur. Hondjuren väljer vem de vill para sig med. Springer där en "snorunge" i form av en så kallad pinnatjur så blir det ingen parning.
- Och blir det parning så sker det sent under säsongen. Ett litet handjur kan inte para sig med lika många hondjur som ett äldre handjur kan. Det orsakar i sin tur lägre kalvvikter, avslutar Per-Arne Olsson.
Blekinge drabbat
I många områden i Blekinge finns omfattande viltbetningsskador på den yngre granskogen. Skadorna är orsakade av kronhjort. Kronhjorten har spritt sig i Blekinge genom att ett antal individer under årens lopp rymt från hägn.– Skadorna på skogen är värst under vårvintern, berättar Arne Mirton som under lång tid arbetat med kronhjortsfrågorna på Skogsstyrelsen.
- Kronhjorten fläker av barken på stammarna på den växande granskogen. Drabbade skogsägare förlorar mycket pengar. Hjortarna drar sig gärna till nygallrade granbestånd. De söker föda omväxlande i skogen och ute på åkern.
Bevisligen har det för ett antal år sedan rymt kronhjort från hägn i landskapet. De har uppträtt i större flockar och rört sig i ett ganska begränsat område. Idag återfinns kronhjorten över större områden och sprider sig bland annat norrut upp i Småland från östra delarna av Blekinge. En allt större andel av skogsmarken i Blekinge är bevuxen med granskog. Växande granskog i kombination med åker erbjuder skydd respektive mat för hjortarna. Då blir det lätt skador på granen när hjortarna flockas.
Förr inga skador
Arne Mirton, Skogsstyrelsen:- Under en period på 1980-talet var jakten mer eller mindre fri på kronhjort i Blekinge. Det kan bara konstateras att då hade vi inga nämnvärda skador på skogen. Idag är jakten mer restriktiv. Älgskötselområdena inkluderar även kronhjorten. Men djuren är skygga och håller sig undan. Kronhjorten är ett svårjagat vilt. De rör sig en hel del över större områden beroende på årstid.
Många skogsägare är märkvärdigt lugna, trots att de förlorar mycket pengar. Det måste bero på att intresset för jakt på kronhjort väger tungt.
Av Hans-Jöran Hildingsson
hans-joran.hildingsson@skogssallskapet.se
Till toppen
Vidare i SkogsVärden 