jakt

Sälj jakten!

Guldkant. Jakten är värdefull - både för turisterna och ortsbefolkningen. Lars ska hålla alla nöjda. Foto: Sverker Johansson

Två norrmän kliver in på skogskontoret, de ser trötta men förväntansfulla ut. De kom från Oslo i natt. Nu ska de få instruktioner.
- Innan de går frågar de om björnarna, viskar Lars. Ska vi slå vad?

Osloborna bubblar av frågor: vilka marker passar bäst för jakt med stående hund, var har det setts fågel, var håller tjädern till nu, finns det bär? Lars Karlsson svarar snabbt och exakt. Sedan frågar de lite försiktigt om hur de ska hantera björnmöten. Lars blinkar glatt åt mig och ger dem några goda råd. Allt går ut på att ta det lugnt. Norrmännen ser lättade ut och samlar ihop kartorna.

- Många norrmän frågar om björn. De har inte så många där. Det gäller att ta ur dem nervositeten så att de verkligen kan njuta av upplevelsen här. Om de andas ut när jaktdagen är slut, för att de gått och oroat sig helt i onödan, då har jag misslyckats i mitt möte med kunden!

Sälj jakten

Inte djur utan människor

Jakt handlar om människor. Inte djur, om man verkligen ska hårddra det. Kanske är det särskilt tydligt på Orsa Besparingsskog, där en hel bygds släkter är delägare i skogen – och jakten.

- Du vet, det finns alla sorter. De som vill att kommunens 7000 invånare ska bli fler, som gillar att turisterna jagar här och sedan tar hela familjen på Orsa Grönklitt i sommar.

Och så har du de som inte har plockat en hink lingon på tio år, men blir förbannade för att polackerna kommer hit och plockar. OK, de ogina är inte så många. Men de kan ta mycket plats.

- Det ryktades att vi hade 200 norrmän här första veckan – egentligen var det 30, säger Lars och ler lite trött. Vi är väldigt öppna med information och statistik. Vi jobbar ju på 75 000 hektar. Med 30 jägare här under första veckan har de alltså ca 2 500 hektar var att röra sig på. Ingen kan på allvar påstå att det är ett stort jakttryck.

Det är andra året som Orsa Besparingsskog satsar på jakten som affärsområde. Målet är att täcka löner och kostnader i ett första steg. Sedan ska jakten och fisket bära sina utvecklingskostnader. I ett tredje steg ska området ge ett överskott.

Bemötandet är viktigast

Han är inte farlig. Bara man är varlig. Lars lugnar norrmännen. Foto: Sverker Johansson

- En sådan här tjänst har några basala delar, menar Lars. Jakten, boendet och bemötandet. Bemötandet är avgörande, det måste vara vänligt och reglerna tydliga. Då känner sig kunderna trygga. Boendet ska vara bra. Det ska finnas fina kartor över området. De ska få tips och råd från folk som själva jagar på markerna, t.ex. vilka marker som passar bäst för deras jaktönskemål och hundraser. Och gärna färska tips om var det finns vilt, förstås. Vill kunden ha guide krävs mycket mera: goda hundar, beredskap att serva med vapen, vilthantering, fotografering och troféer. Då måste också priset vara ett annat.

Nästa norrman står i dörren. Arne är också från Oslotrakten och har en stuga i Gudbrandsdalen. Där brukade han jaga skogsfågel med sin vorsteh.

- Men där är slut på fågel sedan länge. Tvärslut, säger han och skakar på huvudet. Så nu blir det Orsa, det har gott rykte sade en kompis.

Marknadsföringskostnaderna är närmast obefintliga. En enkel hemsida och mun-mot-munmetoden. Man sponsrar en skoterkarta, sätter ut röding. Såväl sommar- som vinterfiske kan förlänga säsongen avsevärt. Jägare är fiskare – och tvärtom.

- Bra jakt säljer sig själv, konstaterar Lars enkelt. Ett bevis för det är andelen norrmän, de står för 70 procent av den kommersiella jakten. Och vi har redan många återvändare.

Kvarts miljon per år

I dag drar man in ca 250 000 på jakten. Ett dagkort kostar ca 300 kronor. Men om man skulle vilja sätta riktig fart på jakten så kan man det, menar Lars. Utan att det krockar med ortsbefolkningens krav på att ha kakan kvar och äta den. Eller vad sägs om hundra gästjägare på drygt två dygn, som knappast skjuter något, betalar riktigt bra och som ingen ens hinner se i skogen?

Tricket? Låt de älgjaktslag på Besparingsskogen som vill ta med björnjägare under premiärdagarna.

- De kan själva jobba som guider, men Besparingsskogen kan sköta försäljning, administration och skaffa fram riktigt duktiga hundekipage. De lag som inte vill kan sköta upplägget själva förstås, men jag tror att konceptet skulle må bra av sammanhållning och kvalitetssäkring... säg 100 björnjägare som jagar 2-3 dagar och betalar 2000:- per dag... det är en halv miljon rakt in till bygdens folk och till Besparingsskogen. På ett par dagar!

- Det skulle nog funka. Vi har testat i år, men måste förankra idén.

Men det finns väl många som skulle kunna tänka sig att betala betydligt mera?

- Säkert. Men här har jakten fortfarande allmogekaraktär, och det vill vi främja. Om den skulle börja betraktas som en exklusiv ”sport”, som på andra håll, då riskerar vi att göra hela bygden en otjänst. Nej, mina idealkunder jagar några dagar, lägger en hygglig slant och drömmer om att komma tillbaka redan när de sätter sig i bilen för att åka hem!

Så lyckas du med säljjakten

Lars Karlsson, ansvarig för jakten på Orsa Besparingsskog, tipsar om några framgångsfaktorer:

1. Unika säljfördelar. Våra fördelar är områdets karaktär och storlek. 75 000 hektar sammanhållen vildmark med spännande kulturhistoria. Det slår ingen i Mellansverige.

2. Lokal förankring. Folket i bygden måste inse värdet av turismen – för sig själva och andra. Då får du det stöd och den energi som behövs för att kunderna ska känna sig väl mottagna – och ge ytterligare tillskott till bygden.

3. Seriöst bemötande. Vi ska kunna allt om tjänsterna vi säljer och ge den service som gör att kunden verkligen kan utnyttja tjänstens alla fördelar till max.

4. Relevant prissättning. Pengarna kommer på allvar med ett stort antal riktigt nöjda kunder. Det blir lättare att på sikt höja priset om efterfrågan är stor.

Till toppen

Vidare i SkogsVärden