jakt
Svinhugg går igen
Förmodligen har vildsvinet varit för länge i hägnet.
Hans taktik är noga utprovad – en snabb rush och sedan en explosiv tvärvändning.
Några veckor senare är han borta. Hägnets ägare insåg förmodligen att den ilskna 70-kilosgrisen inte var bra för affärerna. Svinhugg går igen.
- Ett svårt fall, säger Janne Bodell som hjälper jägare över snart sagt hela landet med träning i grishägn. Rätt eller fel? Det är en hårfin balans - syftet är att ju att hunden ska få känna på gris. Naturligtvis ska hunden lära sig respekt. Är grisarna för små kanske hunden istället invaggas i säkerhet och lär sig vara för tuff. När den sedan träffar en större gris kan det sluta riktigt illa. Men när en gris blir för hundvan måste hägnets ägare ta bort den.
Ny jakt kräver ny kunskap
Janne Bodell tränar
vildsvinshundar.
Foto: Sverker Johansson
Hundarna spelar hur som helst en avgörande roll.
- Utan bra hundar är ju all jakt svår, men grisjakten blir närmast ett vågspel, menar Janne. Det blir svårt att hitta dem. Svårt att jaga dem. Närmast omöjligt att ta hand om påskjutningar och trafikolyckor.
Det är tre kategorier jägare som följer med Janne på vildsvinstest. De som vill tända hundens instinkt, antingen eftersom hunden visar svalt intresse eller för att den blivit skrämd. De som vill testa hundens dådkraft och bedöma om de ska lägga ned resor, tid och kraft på att jaga in den på gris. Och så de som sporadiskt har gris på markerna, men ännu så få att det är svårt att jaga in hunden på dem utan att resa långt till andra marker. Ju äldre hunden blir, desto mindre är chansen att väcka intresset. Samtidigt är deras marker fulla av grisar om två-tre år. Då kommer en grisintresserad hund att behövas.
Agnarna från vetet
- Hägnträning skiljer agnarna från vetet i ett första steg. En hund som står och väger kan få en riktig kick - visst, det kan bli tvärtom också, att hunden blir skrämd. Den risken får man ta. Testet är också ett sätt att skilja bort alltför skarpa hundar, som ger sig på grisarna för att riva dem. Men hägnarbetet är förstås bara en vägledning och ett första verktyg. Det är under jakten det avgörs.Hägnen är ofta ganska små för att man ska kunna följa hundens arbete. Ovana hundar kan då få stöd från hundföraren genom att han eller hon står nära situationen och berömmer när hunden jobbar bra. Ibland skjuts också grisen för en hund som gör bra ståndskall. För en bytesmedveten hund blir det en mycket motiverande belöning att få slita lite ragg.
Att möta gris är en stor psykisk påfrestning för en hund, det kan närmast jämföras med anspänningen inför rovvilt. En ovan hund kan vara helt slut efter 10-30 minuters griskontakt - om hunden då jobbat bra är det inte säkert att den ska in igen. Risken är att den blir lite låg och räddhågsen i onödan.
Och många hundar hittar inte ens grisarna i det halva hektar stora hägnet.
- Om de ser lite spattiga ut, viker öronen bakåt, undviker att titta åt ett särskilt håll och lyfter mycket på benet runt ett område utan att gå dit...då finns nog grisarna där, säger Janne och ler lite. Men med rätt metod vid hägnträningen har många hundekipage åkt hem med rätt motivation. Finns det något härligare än att se en hund axla en utmaning och göra ett bra jobb? Det skulle väl vara att se det där riktigt breda leendet hos en nöjd hundförare i så fall...
På språng. Viijägarens Bark visar framtassarna. Foto: Sverker Johansson
Jannes tre tips för träning i hägn:
1. Hunden får inte vara för ung. Mellan 1,5 – 2 år är en lämplig ålder.
2. Hunden ska gärna vara testad med t.ex. ett vildsvinsskinn på vajer eller tunna. En hund som inte pallar det enkla testet ska heller inte in i ett hägn.
3. Välj hägnet noga. Hägn med andra syften, som t.ex. avel, går bort. Grisarna ska vara så vilda och skygga som möjligt. Helst ska ägaren kunna byta grisar löpande, t.ex. från ett angränsande hägn.
Jan-Erik Bodell är viltmästare med bas i Enköping. Förutom vildsvinstester, jakthundsträning och dressyrkurser ägnar han sig också åt uppfödning av fasaner och rapphöns. Han driver den prisbelönta pointer- och wachtelhundskenneln Viijägarens.
Av Sverker Johansson
sverker.johansson@skogssallskapet.se
Till toppen
Vidare i SkogsVärden 