- Höga virkespriser är bra för aktiebolaget Sverige!

Professor Runar Brännlund, SLU, Umeå. Foto: Mikael Lundgren

För första gången på länge försvinner det nu en stor virkesförbrukande industri i Sverige. Det är Stora Ensos massabruk Norrsundet som ska läggas ner.

Därmed lämnar en stor köpare virkesmarknaden - Norrsundet förbrukar i dag runt en och en halv miljon kubikmeter massaved. Även andra skogsindustrier kippar efter andan - både i Sverige, Norge och Finland. I en del presskommentarer skyller man på de allt högre virkespriserna. Men är verkligen höga virkespriser ett hot mot skogsindustrin och därmed mot svensk ekonomi?

Hotar den girige skogsägaren det svenska välståndet?

Skogsvärlden bestämmer sig för att reda ut begreppen, och kontaktar professor Runar Brännlund vid Lantbruksuniversitet i Umeå. Han är nationalekonom och har arbetat med skogsekonomi i många år. Hans slutsats är kanske något förvånade:

- Ett högre virkespris speglar att skogen blivit värdefullare och det är bra för hela samhället - ja, för skogsindustrin som bransch också, även om de inte gärna vill inse det.

Varför det bra för aktiebolaget Sverige?

- Att enskilda industrier läggs ned är förstås alltid ett problem på kort sikt, inte minst för de anställda. Men på längre sikt är det bra för aktiebolaget Sverige att virket, som är en knapp resurs i dag, styrs över till de köpare som värderar det högst och som har den högsta betalningsförmågan.

- För de industrier som försvinner är naturligtvis de som har sämst betalningsförmåga. Med högre priser slussas virket över till industrier med högre lönsamhet och högre förädlingsvärde.

BNP, bruttonationalprodukten, används som ett mått på ett lands välstånd. Och BNP beräknas genom att summera alla de förädlingsvärden som skapas i ett land. Så om mer av virket processas i högpresterande, lönsamma skogsindustrier så ökar Sveriges BNP och välstånd.

Det här kallas strukturrationalisering - och det har varit en starkt positiv kraft i Sveriges ekonomiska utveckling. Utan den hade vi haft kvar tekoindustri och varv - och låga löner för alla anställda och en låg BNP för landet.

Vid 1950, -60 och -70-talens strukturrationalisering försvann massor med industrier som inte klarade de höga lönekraven. Det var tufft för de drabbade människorna. Men det var nödvändigt för aktiebolaget Sverige. Den knappa resursen arbetskraft slussades över till mer högpresterande verksamhet som kunde betala högre löner. BNP steg. Och det här fortsätter än i dag. Gamla, trötta branscher försvinner, nya pigga och lönsamma kommer i deras ställe.

- Nej, det anmärkningsvärda är att det har varit så lite strukturrationalisering i skogsindustrin. Det har väl inte försvunnit en enda större virkesförbrukare på 20 år i Sverige? Tvärtom har alla trimmat och trimmat så att industrins samlade virkesbehov har ökat påtagligt.

- Uppenbarligen har alltså virkespriserna under lång tid varit så låga att alla massaindustrier har klarat sig ekonomiskt. Även de med sämst lönsamhet och lägst förädlingsvärde har kunnat leva kvar på marknaden.

OK, men hur kan högre virkespriser vara bra för skogsindustrin?

- Med en sådan här strukturrationalisering styrs den knappa resursen skogsråvara över till de framgångsrika industrierna - och det är bara de som orkar investera och satsa för framtiden. Och det är i sig nödvändigt för att på lägre sikt orka hänga med i det globala skogsindustriella racet.

Men om alla skogsindustrier slås ut? Då står skogsägarna åter med mössan i hand

- Javisst, resonemanget håller förstås bara så länge det finns många aktörer som vill köpa skogsägarens virke, säger han. Blir virkespriserna alltför höga, så kommer industrier slås ut. Då sjunker efterfrågan och då sjunker förstås också virkespriserna - och det kan bli drastiskt.

- Men i dag känns det som det är långt dit. Vi har en mycket väl utbyggd skogsindustri i Östersjöområdet. Kanske överutbyggd om man ser statiskt på virkestillgångarna.

- Den ryska vedboden är på väg att stängas med hjälp av exporttullar. Och bakom massaindustrin står hundratals hungriga värmeverk och flåsar efter råvara. Som landet ligger nu kommer värmeverkens betalningsförmåga snarast att öka!

Men vänta nu - är inte det samhällsekonomisk katastrof att använda prima skogsråvara som lågvärdigt bränsle?

- Nja, säger Runar Brännlund. I en oreglerad marknad med fungerande prismekanism så är priset det i särklass bästa sättet att styra resurserna. Den som kan skapa högst förädlingsvärde kan också betala bäst för skogsråvaran. Och den som skapar högst förädlingsvärde är den gör mest samhällsnytta av virket.

- Men nu är ju bränslemarknaden reglerad av samhället. Med koldioxidskatt och elcertifikat är det billigare för värmeverken att elda svenskt skogsbränsle än smutsig importerad stenkol. Men det är ju precis vad politikerna vill. Man vill inte ha smutsigt kol i våra energisystem. Så om skatterna och avgifterna speglar samhällskostnaden för att elda kol, så är det samhällsekonomiskt effektivt att elda skogsråvara - om nu värmeverken kan betala bäst.

Men förlorar vi inte massor med exportinkomster om vi eldar ved i stället för att först göra papper av den?

- Det där är nog den mest spridda myten i skogen, säger han. Så länge vi har en ekonomi som är i någorlunda i balans med omvärlden, så är skogsindustrins exportandel faktiskt ett nonsensmått. Det är genom höga förädlingsvärden vi skapar välstånd, inte genom export i sig. Så om värmeverkens förädlingsvärde och betalningsförmåga är högre än skogsindustrins så ska de naturligtvis ha råvaran. På samma sätt som de högpresterande skogsindustrierna ska ha virket framför de lågpresterande.

- Man kan förresten resonera på samma sätt med export av rundvirke, som också sägs hota svensk skogsindustri och svenskt välstånd. Skogsägaren ska naturligtvis sälja sitt virke till den som betalar bäst - i Sverige eller i utlandet. Det är bäst för skogsägaren. Det är samhällsekonomiskt effektivt. Och därmed är det bäst för aktiebolaget Sverige!

Av Carl Henrik Palmer
carl.henrik.palmer@skogssallskapet.se

Professor Lars Lönnstedt:

- Långt kvar till toppnoteringarna

Professor Lars Lönnstedt på Institutionenn för Skogens Produkter på SLU, Uppsala. Foto: Mikael Falk

Skogsindustrin i Sverige betalar lägre priser för råvaran till svenska skogsägare än vad som görs i utlandet.
- Det är långt kvar till de historiskt höga priserna på t ex 70-talet, säger professor Lars Lönnstedt, SLU.

Finland, Baltikum, och centrala Europa har högre råvarupriser på både massaved och sågtimmer än vi har här i Sverige.

Enligt svensk industri är orsaken att det inte går att hålla de höga priserna som råder i utlandet. Betalningsförmågan tål det inte.

"De är inte hållbara", säger t ex en högt uppsatt direktör på ett ledande skogsbolag om prisnivåerna i Baltikum.

Men hur kan betalningsförmågan vara så olika i länder som ligger så nära varann?

Vad gör svenska sågverk och svensk massaindustri för fel eftersom man inte kan betala marknadsmässigt till de svenska skogsägarna?

Långt kvar till toppen

Under det senaste året har vi sett stigande priser på rundvirke även i Sverige och många i industriledet klagar för närvarande på de höga priserna på råvaran.

- Det är långt kvar till de verkliga topparna historiskt, t ex prisläget åren 1975/76 då svenskt sågtimmer låg på 800 kr m3/sk och massaveden på 550 kr/m3 sk förklar professor Lars Lönnstedt på institutionen Skogens produkter på SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, Uppsala.

Men vad kan Sveriges skogsindustri egentligen betala? Hur får man fram vilken betalningsförmåga som egentligen finns?

- Det viktigaste är att skilja mellan lång och kort sikt, säger professor Lars Lönnstedt.

- Kortsiktigt, t ex för att slippa låta massabrukens processer eller sågverkslinjerna stå still vilket kostar enorma summor varje dag, kan betalningsförmågan vara mycket hög.

- Självklart skiftar betalningsförmågan också inom industrin, säger han och fortsätter. Det skiljer sig mellan olika produkter, det skiljer sig mellan olika år och det skiljer sig även mellan olika företag.

Långsiktig betalningsförmåga brukar visas genom företagets soliditet. Och kortsiktig betalningsförmåga visas i företagets nyckeltal för likviditeten.

Svenska skogsbolag - hög soliditet

En hög soliditet ger en god långsiktig betalningsförmåga. God brukar den generellt bedömas om den synliga soliditeten ligger kring 30%. Byggindustri och banker brukar ligga lågt och genomsnittet för industriföretag ligger på 25%. Den svenska massa-pappersindustrin däremot, ligger år efter år kring det dubbla, runt 45 - 50 procent enligt SCB.

Detta skulle snarast motsäga det som industrins företrädare nu hävdar. En förklaring till att soliditeten är så hög inom skogsindustrin är att man där egentligen inte har gjort nyinvesteringar under många år.

Ett standardmått för den kortsiktiga betalningsförmågan är kassalikviditeten.

Denna får man fram genom att ta omsättningstillgångarna exklusive lager och pågående arbeten i förhållande till företagets kortfrisktiga skulder. För att den kortsiktiga betalningsförmågan ska räknas som god ska kassalikviditeten vara kring 100 procent.

Timmer

Vad får råvaran lov att kosta? Foto: Hans-Jöran Hildingsson

Vad kostar råvaran och arbetet?

- Utöver likviditetsnyckeltalen är det rätt enkelt att i princip ta fram vad man kortsiktigt kan betala, förklarar Lars Lönnstedt. Från priset på den färdiga produkten drar man helt enkelt bort kostnaderna för insatsfaktorerna, dvs arbetskraften, energin och kemikalierna. Då får man fram en summa som visar hur mycket man i princip kan betala för råvaran.

- Om man slår ut detta på mängden råvara som går åt får man fram vad man kan betala. T ex för tidningspapper går det åt två m3 råvara per ton färdigt papper.

Struktur som gör prispressen möjlig

- Det finns de som säger att orsaken till att vi i Sverige har lägre priser på råvaran beror på att vi har en industristruktur som gör det möjligt att hålla nere ersättningen till skogsägarna.

- Att ett väldigt mäktigt Södra genom sin position med stora massabruk och sågverk och samtidigt lojala medlemmar, skulle påverka hela prisbilden i landet.

- Själv är jag tveksam till detta resonemang. Jag tror att medlemmarna i regel är nöjda med det upplägg de har genom sina föreningar, säger professor Lars Lönnstedt.

Av Mikael Falk
falk.micke@gmail.com

Hur många är på besök i strövområdet?

Räkna med Skogssällskapet!

Att skogen har en läkande kraft är bevisat. Men att räkna på nyttan är inte alltid så lätt, även om analysen är viktig för kommunernas och landstingens investeringar i friskvård och friluftsliv. Nu har Skogssällskapet tagit fram en personräknare som fungerar i alla typer av miljöer.

Ett besök i skogen genererar betydande samhällsvärden, mellan 40 och 200 kr enligt forskningen. Det handlar om allt från minskade sjuktal och sjukvårdskostnader till attraktivare boendemiljöer som med råge motiverar investerings- och driftskostnader i rekreation.

Att veta antalet besökare i ett friluftsområde är alltså ett viktigt argument. De personräknare som funnits tillgängliga på marknaden har visat sig dyra och ger dåliga resultat. Skogssällskapet har därför tagit fram en robust, lätthanterlig och pålitlig konstruktion som lämpar sig för att räkna allt från inpasserande kunder i en butik till vildsvin vid en åtel.

Region Skåne, vars strövområden och leder förvaltas av Skogssällskapet, har medverkat i utvecklingsarbetet. Ett antal räknare har testats Skogssällskapet i Stockholm. Räknarna har prövats under tuffa fältförhållanden och i inomhusmiljö. De är ytterst pålitliga.

Skogssällskapet är generalagent för räknarna.

- Först när man ser hur många som verkligen använder skogen finns argumenten för fortsatta investeringar i friluftsområden. Med räknarna får kommunerna och landstingen ett bra och billigt mätverktyg, menar Mikaela Löfgren på Skogssällskapet i Stockholm.

Av Sverker Johansson
sverker.johansson@skogssallskapet.se

Till toppen

Vidare i SkogsVärden