skogsskötsel

Ungskogen - dags att hantera vardagshänsynen

Olof Widenfalk, Skogforsk.

Alldeles nyss var ungskogarna klassade som en ointressant öken från naturvårdssynpunkt. Men något har hänt. Enligt nya rön är ungskogarna centrala för att skogsbruket ska klara den biologiska mångfalden.
- Naturvårdsinsatserna måste göras i skogens alla faser, säger Olof Widenfalk på Skogforsk. Och det är dags att börja nu.

Skogsbruket har tagit vardagshänsyn i 15 år. På 90-talet började man ställa högstubbar. Torrakorna och asparna fick stå kvar. Trädgrupper sparades på hällarna och runt surdrågen. I branten fick några träd stå kvar för att skugga lavarna och mossorna. Och insatserna ger effekt.

- Vi har sett hotade skalbaggar öka i antal med högstubbarna, berättar Olof Widenfalk. Vi har också indikationer på att skogslevande fåglar, t ex mesar som blivit allt färre, har slutat minska de senaste 5- 10 åren. Förhoppningsvis finns det en koppling till att skogsbruket har lyckats skapa död ved och mera löv.

I ungskogar och gallringsskogar finns inte några beprövade arbetssätt och rutiner, på samma sätt som i slutavverkningarna. Men forskarna tror att det blir nästa steg när nu de kvarlämnade högstubbarna och hänsynsytorna blir en del av ungskogarna som växer upp runt dem. Några av deras funderingar, översatta till praktiska råd, skulle kunna se ut så här:

UNGSKOGEN

Tidig röjning gynnar inte bara tillväxten på framtidsstammarna. Mera ljus ger mera kärlväxter. Det gynnar många arter även i djurvärlden.

- Det är en viktig effekt, menar Olof Widenfalk. Vi ser att det ger mycket mera arter som täcker marken ända in i slutavverkningsskogen. Blir ungskogarna för täta så kommer örterna aldrig igen när beståndet väl öppnas upp i en sen röjning eller i förstagallring.

Öka lövandelen med hjälp av röjning där det är lämpligt. Tänk på att behålla trädslag som ädla lövträd i söder och asp, rönn och sälg i norr.

Runt hänsynsytorna röjer du så här:

- Hällar med skog på: gör ingenting särskilt.

- Surdråg eller sparade träd längs en bäck: röj inte ända fram. Låt ungskogen växa tät och skugga kanterna. Röj fram och gynna några framtidsstammar av löv som snabbare blir grova.

GALLRINGSSKOGEN

Högstubbar ställs idag främst vid slutavverkning. Det tar inte sällan 10-15 år innan de ruttnat så pass att insekter verkligen kan börja dra nytta av dem. Men om man skulle ställa stubbarna redan i sistagallringen så hinner de multna lite.

Vid slutavverkningen hamnar stubbarna i solen och blir mycket snabbt lämpliga för insekter. Men även i tidig gallring är det bra att ställa högstubbar för att skapa boträd och död ved.

Pass upp på gamla träd i gallringsskogen! Träd som "blev kvar" vid förra slutavverkningen är viktiga som livlinor och runt ett sådant kan man gärna spara ytterligare ett par träd. Kör heller inte sönder gamla lågor på marken.

Gynna löv I gallringen kan du påverka trädslagsblandningen. Frihugg träd med vida kronor.

Underväxtröj inte alla bestånd. Lämna gärna tätningar ogallrade som skydd för fåglars häckningar.

Skapa små gläntor vidga t.ex. en naturlig lucka i beståndet. Det gynnar örter och lövträd, insekter och fåglar - och viltets bete.

- Åtgärderna passar olika bra i olika bestånd förstås, säger Olof Widenfalk. I en mager tallskog gör inte en glänta lika stor nytta som i en bördig grangallring, där du öppnar upp för örter på ett effektivare sätt.

Klarar arterna den svenska modellen?

Professor Lena Gustafsson vid SLU.

Det finns rödlistade arter i både ungskog och gallringsskog - men de växer på gamla, kvarlämnade träd. Snart ska skogen avverkas igen. Frågan är hur arterna hänger med in i nästa omloppstid? Är gallringsskogen en ättestupa?

Forskarna har tittat på mångfalden i ungskogar och medelålders skogar (30-70 år). I de medelålders skogarna hittade forskarna en del rödlistade lavar, en artgrupp som anses känslig för skogsbruk. Men de växte inte på den nya skogsgenerationens unga träd, utan framförallt på äldre kvarlämnade lövträd och gamla lågor. Sådant som blev kvar. Det visar en undersökning som SLU och Skogforsk gjort i Hälsingland.

Flyttar inte över

- De flesta arterna verkar inte flytta över till de unga träden, men det är ju ändå uppmuntrande att vi hittar arter just på äldre löv och död ved - det är ju sådant som lämnas som hänsyn i dag, säger professor Lena Gustafsson vid SLU.

Antalet rödlistade arter ökade också med åldern på de undersökta skogsbestånden. Det skulle kunna betyda att arterna sakta men säkert tar sig tillbaka. Men det tror inte forskarna:

- Nej, det är nog snarare så att bestånden från 30-talet innehöll mera kvarlämnade träd än 60- och 70-talets kalhyggen, tror Lena Gustafsson. Men även det är ju uppmuntrande - det visar att kvarlämnade träd kan fungera som "livlinor" in i det nya beståndet.

Stora krav på hänsyn

Men det här ställer stora krav på hänsyn i de medelålders skogarna.

- De kvarlämnade gamla lövträden ser ju ganska skruttiga ut för den oinvigde. Det är ofta oansenliga träd som man lätt råkar gallra bort. På samma sätt finns där ofta fina lågor på marken, och det är viktigt att inte köra sönder dem.

Artfattigt på sikt?

Den här typen av yngre skogar har också studerats Uppland. Där fanns rödlistade lavar i bara fem procent av bestånden och mängderna var också mycket längre jämfört med i Hälsingland.

- De norrländska skogarna är kalavverkade för första gången. I Uppland har skogen brukats hårdare och under lång tid. Kanske har tidigare brukare tagit bort mer av “livlinorna", tror Lena Gustafsson.

Dilemmat?

Det finns alltså en del att fundera över. Få arter har på 70 år flyttat över till den nya skogen. Ganska snart ska skogen slutavverkas igen. Kan arterna då fortsätta klamra sig fast vid samma gamla kvarlämnade träd och hur länge klarar de det?

- Här måste vi hitta robusta metoder för att komma vidare, menar Lena Gustafsson. I hårt brukade landskap får man kanske försöka skapa möjligheter för de arter som finns kvar.

Behövs det då? Det finns ju gammal skog i landskapet och nu kommer den nya skogen med vardagshänsyn hur stort är problemet att det under en tid ligger artfattiga bestånd mellan dem?

- Det handlar om så stora ytor att det spelar roll, men det handlar om att få in det i rutinerna. Om man regelmässigt lyckas skapa gläntor, högstubbar och annan död ved, gynna löv, lämna någon tätning ogallrad och minska andelen förröjning i den här typen av "fattiga" skogar så tror vi att det bidrar som skydd och föda för många arter. Men hur hänsynen placeras är säkert inte oviktigt. Där får man nog utgå från vad som finns kring beståndet också - inte bara i beståndet.

Av Sverker Johansson
sverker.johansson@skogssallskapet.se

Till toppen

Vidare i SkogsVärden