Äldsta trädet på jorden

Äldsta trädet på jorden, en ur-gran på fulufjället.

En av granarna på fulufjället som fortfarande är samma genetiska individ som för 9500 år sedan. Foto: Leif Kullman, Scanpix

Den världsberömda ur-granen på Fulufjället är inte bara kuriosa. Svensk trädforskning visar också hur växthuseffekten skenar. På 100 år har trädgränsen höjts 200 meter och sedan 1988 har värmen varit extrem. Fjällbjörkskogen ersätts av tall och gran.

Den senaste istiden som varade mellan 100 000 år f.kr. till för 11 000 år sedan, omöjliggjorde all växtlighet. Så att hoppas på radikalt äldre träd än de nu funna är ingen idé i Sverige. Men för professor Leif Kullman, vid Umeå universitet, var det inte bara en lycklig slump att världens äldsta nu levande träd, 9500 år, hittades i svenska fjällen.

– Fulufjället, i Dalarna, där vi hittade det gamla trädet, ingår i det område som vi forskare har haft under bevakning sedan drygt ett hundra år. Där finns ideala förutsättningar för att vi skulle hitta urgamla träd och rotrester under stammarna, berättar professor Leif Kullman vid naturgeografiska institutionen på Umeå Universitet.

– Det måste vara ett område där det är torrt och där tjälperioden är lång för att rötterna ska kunna fortleva. Dessutom får det inte vara utsatt för t ex storm, bränder eller insektsattacker, förklarar Leif Kullman.

– Träden har här kunnat överleva trots variationer i klimatet genom att ändra växtform från upprättstående träd till krypande buskar, vilka tål ett bistrare klimat.

Döda vedrester har svaret

Den 9 550 år gamla granen har där kunnat fortleva genom vegetativ förökning. Grenarna har, genom att träden stått fritt, hängt ned i marken och kunnat bilda exakta kloner av den ursprungliga växten.

– De här granarna har alltså fått fäste nästan direkt efter det att landisen efter den senaste istiden, dragit sig tillbaka. De 9000 år gamla träden visar nu att granen är en av de tidigaste invandrarna. Tidigare har det ansetts att granen är en betydligt mer nytillkommen invandrare.

Träden har här kunnat överleva trots variationer i klimatet genom att ändra växtform från upprättstående träd till krypande buskar...

Det är också intressant att fundera över varifrån granen, har kommit. Tidigare har teorin varit att granen spridits österifrån med pollen flera hundra mil över landisarna, men nu finns det mycket som tyder på att det kan finnas en annan spridningsväg.

– Ja, säger professor Leif Kullman, det är med våra resultat som grund, inte omöjligt att tänka sig att granen istället vandrat in västerifrån.

– Under istiden var havsytan 120 meter lägre än idag och mycket av det som idag är Nordsjön i vattnen mellan England och Norge, var på den tiden skog. Jag kan tänka mig att det kan vara sannolikt att de första granarna kom från dessa områden.

– Idag är det t ex vanligt att fiskare som rör sig i dessa vatten får upp trädrötter i sina trålar, berättar han. Hittar vi t ex grankottar i en trål en vacker dag, så har vi där svaret på granens gåta.

Är granen på Fulufjället äldst?

– Sannolikt finns det gamla levande träd även på andra platser, men man har inte letat på samma sätt som vi gjort.

– Vi har ju istället grävt under befintliga plantor och här funnit flera lager av döda stammar, rötter och kottar. Vi har kunnat Kol-14 datera rötterna och med all sannolikhet handlar det om samma genetiska individ. Till det kommer att de naturliga förutsättningarna måste vara rätt.

Professor Kullman berättar att man i White Mountain i västra Nordamerika tidigare funnit 4- 5000 år gamla levande Bristlecone Pine. Där har man kunnat räkna årsringarna i stammen, men denna art har inte förmågan till vegetativ förökning. Där råder ett torrt och kallt klimat med liten konkurrens och få brand-, vind- och insektsskador. Det har gjort det möjligt för träden att överleva så länge på samma plats. Även Redwood och Gigant Sequoia är träd som kan uppnå en ansenlig ålder, dvs ett par tusen år. Bland svenska trädslag kan eken bli max 5-600 år och den äldsta levande trädstammen i Sverige anses vara från Hornslandet, Hälsingland, en kraftig tall på 750-800 år.

Före istiden, dvs för mer än 100 000 år sedan, fanns det en mycket rikare flora av träd på våra breddgrader. Här fanns t ex flera varianter av gran som vi idag inte hittar naturligt hos oss. Detta är naturligtvis mycket intressant för granentusiaster och barrträdsforskare och som ett kuriosa för oss andra.

Spår av snabb klimatförändring

Men det verkligt intressanta för den stora massan är nog Kullmans resultat när det gäller trädgränsens förändring de senaste hundra åren.

Nu kan vi se att trädgränsen har förflyttats ca 200 meter uppåt sedan kartläggningen började för 100 år sedan.

Hans studier vid Umeå universitet är nämligen en viktig kugge i den internationella klimatpanelen IPCCs viktiga arbetet kring att kartlägga klimatförändringarna på jorden. Kullmans forskargrupp, som håller koll på trädgränsernas utbredning på ett 8 000 km2 stort område i de svenska fjällen är omnämnd i den senaste klimatrapporten. Det handlar om hundratals lokaler bara i Sverige, som har studerats och kontrollerats i hundra år. Genom Harry Smiths tidiga arbete har de svenska forskarna nu unika möjligheter att studera utvecklingen av hur trädgränserna förändras över lång tid.

Harry Smith var docent i växtbiologi vid Uppsala universitet. Han började kring år 1915 notera trädgränsen i en stor mängd fjällområden. De svenska mätningarna jämförs nu med resultat från en lång rad platser runt om i världen i Alperna, Uralbergen och Nordamerika. Resultaten är samstämmiga.

Trädgränsen flyttat 200 meter upp

– Nu kan vi se att trädgränsen har förflyttats ca 200 meter uppåt sedan kartläggningen började för 100 år sedan, berättar Leif Kullman.

Han förklarar att det bara har med ett varmare klimat att göra. Forskarna kan tydligt se hur framgångsrik etableringen varit under varmare perioder och hur den gått tillbaka under kallare perioder.

– Det är enbart klimatet som ligger bakom, exempelvis anses inte längre koldioxidgödslingen har stor betydelse för tillväxten. Den har alltså varierat mellan olika år beroende på hur varmt eller kallt det varit, men det har långsamt gått åt ett allt varmare klimat, förklarar Kullman.

– Den stora förändringen skedde efter 86- och 87 års ”mördarvintrar”. Efter 1988 har vi haft en dramatiskt lång obruten period av extremt milda vintrar.

Det betyder att vedväxterna inte råkat ut för barrskador eller rotskador. Marken har blivit mycket varmare och de vanliga vårvinterskadorna har inte uppstått.

Tall ersätter fjällbjörk

– Framförallt har detta fått effekt på trädslagsblandningen. Tallar och granar blir vanligare på kalfjället och ökar tillväxten på höjden väldigt snabbt. Tallen är den stora vinnaren. Fjällbjörken den stora förloraren, säger Leif Kullman.

– Unga plantor av tall har årsskott på sensationella 30-40 cm, vilket är helt unikt i denna miljö. Tallen klarar sig bäst eftersom det sker en allmän upptorkning på fjällen. Det är snöfattigt och torrt.

– Gamla björkar kan dö på 5-10 år och de nya klarar sig inte så bra eftersom björken måste stå på områden där den långsamt smältande snön skapar sanka och vattenrika miljöer. Granen vill ha det svalt och fuktigt så den står nog kvar, men bara i närheten av källor och bäckar. Någon allmän spridning blir det knappast tal om, tror Leif Kullman.

TEXT: Mikael Falk

Vill du prenumerera...

...på vårt nyhetsbrev?

Fyll i din e-postadress här. Nyhetsbrevet innehåller tips och ny kunskap och skickas ut en gång i månaden.

...på Tidningen Skogsvärden?

Fyll i dina uppgifter här. Tidningen skickas därefter kostnadsfritt hem till dig fyra gånger per år.