pejling
”Domedagsprofeten” Kenneth Libäck om framtiden:
Allt är inte svart
Skogsägare gör mental exit
Kenneth Libäck är också hobbyskogsägare, han äger ett skifte på 100 hektar i Halland. Han är djupt oroad för skogsägarnas engagemang i framtiden.- Jag och mina grannar fick granskogen förstörd vid stormarna 1969. Vi spottade i händerna och planterade gran igen. Nu tog Gudrun och Per de skogarna också - och det lilla som står kvar är söndertrasat och det fortsätter att falla träd hela tiden.
- Många av mina grannar har fått sin odlarglädje knäckt. Man orkar inte mer, man gör en mental exit från skogen, säger han. Det är en ekonomisk term som fritt översatt betyder ”man har fullständigt tappat sugen”.
- Nej, vi måste hitta alternativ till den klassiska granskogskötseln här nere. För stormarna kommer säkert inte att bli färre i framtiden, snarare fler tror ju klimatexperterna.
Kenneth Libäck har beskrivits som en skogsindustrins domedagsprofet. Eller katastrofoptimist. Men också som kritisk realist*. Han är jägmästare och civilingenjör med inriktning på skogsindustri. Han har under många år arbetat som konsult åt skogsindustrin och som forskare. I dag presenterar han sig som konsult, hemmansägare, filosof och samhällsanalytiker.
Bokhyllan är imponerande. Det är meter efter meter med böcker. Framförallt handlar de om ekonomi. Ekonomisk historia, teknikhistoria och ekonomisk psykologi är hans stora intresse.
- Vad är det som gör att vi människor alltid låter oss luras av våra illusioner, frågar han retoriskt. Se på den amerikanska fastighetsmarknaden. Subprimelånen är en av tidernas största ekonomiska bubblor. Dåliga, osäkra lån paketeras om och säljs som riskfria till aningslösa banker. Nu kollapsar allt när huspriserna sjunker.
Krisen slår direkt mot svensk träindustri. Byggmarknaden i USA kommer att vara mycket sval i många år. Först måste marknaden ta hand om alla de hus som nu står tomma. Byggmarknaden kommer att stagnera också i många andra länder. Historiskt har byggindustrin ungefär 20-åriga cykler. Nästa peak kanske inte kommer förrän 2025. Om ens det. Sågverk och träindustri står inför stora utmaningar.
- Det kommer att flyta blod, säger Kenneth Libäck bistert.
Tidningens död
Tidningspapperet är den nordiska skogsindustrins andra stora utmaning, enligt Kenneth Libäck. I USA minskar tidningsläsandet. Folk vill inte ha dead wood papers, som vanliga tidningar kallas av kritikerna. Annonsörerna satsar alltmer på digitala media – på tidningarnas bekostnad. Och med bara lite bättre dataskärmar kommer den unga, datamogna och miljömedvetna generationen välja bort papperstidningen helt. På nätet kan de dessutom välja bort allt det som de inte är roade av – kulturen för en del, kanske sporten för andra. En ytterligare nackdel med den traditionella papperstidningen är att nyheterna är nästan ett dygn gamla när väl de dimper ner i brevlådan. Det är en evighet för onlinegenerationen.- Nej, då är det bättre att läsa pinfärska nyheter på skärmen i stället, säger han och klappar sin Iphone lite extra.
Tidningspapperets problem förstärks av de skenande elpriserna. Svensk skogsindustri har i många år levt gott på våra extremt låga elpriser, menar han. De var i sin tur en effekt av en överutbyggd kärnkraft frampressad av efterkrigstidens nära samarbete mellan storindustri, fack och regeringsbärande parti. Det är gårdagens billiga el som gör att det lågförädlade elslukande tidningspapperet svarar för så mycket som en fjärdedel av allt papper vi gör i Sverige i dag.
Men nu finns det kablar ner till kontinenten. El skickas fram och tillbaka och vi har fått ett europeiskt jämviktspris. Den billiga svenska elens tid är förbi – och den kommer inte tillbaka, menar han.
Inte ens vanligt finpapper lever säkert, enligt Kenneth Libäck. Efterfrågan stiger visserligen i Asien. Men finpapper är en lokal produkt och kineserna bygger nu flera egna pappersmaskiner. De körs med returpapper från Europa och Nordamerika och massa från Asien och Latinamerika.
Dessutom är många nordiska skogsindustriföretag i dag sargade av sina drömmar om en global expansion. Norska, svenska och finska företag har bränt mycket pengar på att etablera sig på nya marknader. Stora Ensos återtåg från den nordamerikanska marknaden är kanske det mest omskrivna exemplet. Den affären kostade kanske 40 miljarder kronor, bedömer Kenneth Libäck.
Skogsägarna vinnare – om Putin står på sig
Men trots att mycket ser mörkt ut, så finns det faktiskt en vinnare i skogen, och det är skogsägarna. Åtminstone på kort och medellång sikt. På de senaste 10-15 åren har nordisk skogsindustri gjort sig allt mer beroende av billig rysk ved. Man har expanderat långt över de egna skogsresurserna. När ryssarna stänger vedbodsdörren med de nya höga tullarna kommer det att bli ett väldigt tryck på de nordiska skogarna. Det kommer att gynna de skogsägare som förstår att ta betalt för sitt virke.- Ryssarna har något som ekonomerna kallar auktoritär kapitalism. Utifrån sitt perspektiv gör de nu alldeles rätt, säger han. Finsk och svensk skogsindustri har haft en rent kolonial syn på den ryska skogen. Köpt råvara billigt och sedan förädlat den hemma. Och det är inte jag som beskriver det så, det var en EU-kommissionär som sade så nyligen.
Så ur ett snävt ekonomiskt perspektiv ska Sveriges skogsägare hålla tummarna för att Ryssland står på sig och inte faller till föga för internationella påtryckningar. För skulle vedbodsdörren blåsa upp igen – då blir det riktigt tufft för de svenska skogsägarna.
Allt är inte svart
Men är då allt nattsvart för den svenska skogindustrin?- Nej då, säger Kenneth Libäck. Industrin kommer förvisso att få några verkligt tuffa år. Ja, lokalt kommer det att bli mycket tufft, tror han. Men industrin kan gå stärkt ur detta. Får bara marknadskrafterna verka kommer virket styras över till de industrier som går bäst och som kan betala mest. De industrier som bara kan överleva med billig el och billig ved slås ut. Och det är långsiktigt bra för branschen.
Men det här förutsätter att marknadskrafterna verkligen fungerar. Och marknad och fri konkurrens har historiskt kanske inte varit skogsbranschens allra bästa gren, ler han. Inte hos köparna, och kanske inte heller hos säljarna, där personliga relationer och värderingar ofta har varit viktigare än priset.
Enligt Kenneth Libäck har nu de skogsaktörer som agerar utan egen industri en nyckelroll. Sveaskog och Skogsällskapet måste se till att virkesmarknaden blir en transparent, genomskinlig, marknad där prismekanismerna slår igenom. Då kan marknadskrafterna rationalisera branschen på ett sunt sätt.
Optimist
På riktigt lång sikt är Kenneth Libäck till och med optimist! Världen kommer alltid att behöva skogsprodukter. Och egentligen finns det få länder som har så gynnsamma förutsättningar för skogsindustri som Sverige, menar han.- Vi har 23 miljoner hektar utan alternativ användning. Vi har en extremt samarbetsvillig natur som alltid ger oss skog – lite snabbare med intresserade skogsägare, lite långsammare utan. Men skog blir det alltid. Vi har ett stabilt politiskt system. Och, kanske viktigast av allt i ett nytt klimat: vi har gott om vatten till en processindustri. Och det kommer alltid vara en nödvändig förutsättning för pappers- och massaindustrin.
* Intervjun görs alldeles i början av finanskraschen. Tyvärr har han sedan dess bara fått mer och mer rätt...
Av Carl Henrik Palmér
chp@areca.se
Till toppen
Vidare i SkogsVärden 