pejling
Skogens mat
Mat och skog hör ihop. Karsten
Thurfjell har
samlat matiga texter ur den svenska litteraturen
till viltrecept av Gert Klötzke. Foto: Mikael Falk
"Skogens mat", av Karsten Thurfjell och Gert
Klötzke, Albert Bonniers förlag, idé: Sveaskog.
Foto: Mikael Falk
- Det är ett försök att inspirera till närmare kontakt med skogen, säger Karsten Thurfjell. En kokbok och litteraturantologi på en och samma gång.
Det är en av årets vackraste höstdagar. Träden har börjat skifta färg på sina håll. Guld, rött och ockra blandas med sensommarens kvardröjande grönska. Vi möter Karsten Thurfjell på Sveriges Radio dagen innan han ska visa upp sig och nya boken inför media och fackfolk på Bokmässan i Göteborg. Hans och mästerkocken Gert Klötzkes bok "Skogens mat" har nyss kommit från förlaget och ska ut på erövringståg på det stentuffa slagfältet för kokböcker. Då är det viktigt med en eldsjäl som banerförare. Och Karsten har varit både "vargunge", scout och militär.
Skogsintresset fanns med redan när han som barn lekte i Sörbyskogen i utkanterna av Örebro. Det odlades under ungdomsåren och han blev till och med militär under några år, mycket på grund av en önskan att få vara nära naturen. Med ett sommarställe mitt i skogen på Adelsö nära Björkö i Mälaren de senaste 18 åren har kontakten aldrig riktigt tappats. Idag är Adelsö bytt mot ett ställe vid Bennebols bruk nära Knutby i Uppland med både naturreservat och björn in på knutarna.
Kocklandslagets kokbok
- De flesta skulle nog också beskriva mitt matintresse som tämligen fanatiskt redan från början, ända sedan jag som barn tvingade morsan att köpa svalbon, friterade gräshoppor och annat spännande, berättar Karsten.Vid sidan av sitt jobb som kulturredaktör på Sveriges Radio, har han varit radioprogrammet "Menys" vinkrönikör. 1999 ombads han att skriva reportage till kocklandslagets kokbok.
- Det var otroligt kul. Vi for runt världen. Kockarna lagade mat och jag skrev. Det var också då som jag lärde känna Gert Klötzke som var landslagets "tränare" och Patric Leo som var bokens formgivare, berättar han.
Kontakten mellan de tre höll i sig och de diskuterade att göra något nytt ihop. Med Gert Klötzkes viltreceptbank i botten valdes de 75 bästa ut till kärnan i den nya boken, Skogens Mat. Karsten Thurfjell fick uppdraget att fiska fram lämpliga stycken ur den svenska litteraturen som handlar om mat, jakt och fiske.
- Jag ser det som ett sätt att förhoppningsvis locka ut fler i skog och natur. När man läst om "Koncipieringen av en gädda" av Peter Kihlgård ska man känna att det inte är så dumt att själv ta spöet med sig och gå ut och fiska. Tanken är att texterna ska väcka glädjen i fiskafänget, jakten eller tillagandet.
Idag finns en tydlig trend där gemene man allt mer kommer bort från den dagliga kontakten med skogen. Allt färre bor i kontakt med en riktig skog och de som ändå bor kvar där blir digitalt uppkopplade och motorbundna. Skogen blir inte "nödvändig".
Skogen en råvaruresurs
Istället blir den på sin höjd intressant som en råvaruresurs för industriintressena. Myten, lugnet och det överjordiska i skogen marginaliseras.- Ja, majoriteten lever idag fjärmade från skogen. Det är inte så många som lever av skogen idag som för hundra år sedan. Ändå gillar vi den.
- För det är ju så att det finns många olika värden i skogen, inte bara de industriella eller ekonomiska. Gemene man i Sverige har nog en betydligt mer positiv inställning till skogen än vad folk har i andra länder, tror Karsten Thurfjell.
- För de allra flesta av oss är nog skogen fortfarande en av våra viktigaste rekreationsytor.
- Svenskarna är ett folk av svampplockare, fiskare och jägare, säger Karsten Thurfjell. Själv jagar han inte, men fiskar och plockar gärna svamp.
Svampplockningen är fortfarande ett svenskt folknöje. Kanske beroende på att det anses vara en delikatess. Och jakten engagerar stort fortfarande om höstarna.
Maten - vårt band till skogen
Kan maten vara det som trots allt behåller banden till skogen för folkflertalet? I tider när till och med maten industrialiserats kan vi genom att återknyta till "rötterna" återerövra vår naturliga känsla?- Ja, jag tror absolut att maten är en av de drivkrafter som håller oss kvar, säger Karsten Thurfjell. Tillbaka till boken. Vad är egna favoriten bland all den mustiga prosan?
- Häftigaste texten är nog trots allt Fritiof Nilsson Piratens bidrag ur Bombi Bitt och jag. Piraten är en otrolig berättare även om man nog ska akta sig för att ta berättelsen (om tjuvfisket) som tips att själv använda sig av.
- En annan text i boken jag särskilt gillar är Kerstin Ekmans reportage om älgjakten från 1983. Det luktar mycket stress, sprit, kyla och tufft jobb. Hon försöker beskriva jakten exakt som den var.
Hur hittade du alla texter?
- En del, som "Viltpölsan" av Torgny Lindgren, Ekmans bidrag och Piratens, hade jag klart redan från början i huvudet, förklarar han. Kihlgårds "Koncipieringen av en gädda" hade jag dessutom själv gjort ett radioprogram om.
- Andra kom till efter hand. Jag pratade med bibliotekarier och spånade med andra. Sedan tog jag fram de allra bästa som kunde platsa med den variation jag ville ha.
Och egen favoritsysselsättning i skogen då?
- Trattkantarellplockning. Det innehåller allt, säger Karsten Thurfjell. Det har ett element av att jaga. Man kan stå och glo på ett och samma ställe utan att se dem. Ögonen måste kalibreras. Och ibland har man tur.
- Ett år hade vi t ex fullt med kantareller hemma på tomten på Adelsö. Det var bara att dyka ut och plocka till middagen.
Av Mikael Falk
falk.micke@gmail.com
Till toppen
Vidare i SkogsVärden 