porträttet
Från ägare till företagare
Följ med på en spännande resa från skogsägande till skogsföretagande!
Det är tjugo år sedan Maria Westrin Wernström blev skogsägare. 260 hektar i Ångermanland skulle delas med storasyster. Och det gick väl...sådär. Resan till att bli skogsföretagare började på allvar när de tio år senare klöv fastigheten.
- I det här fallet var det ju jag och min syster som ville olika saker, men i efterhand har jag förstått att just samägande är en riktigt farlig kvinnofälla, menar Maria Westrin Wernström. Alltså, säg att du som kvinna blivit skogsägare. Din bror har kanske varit med pappa i skogen och har med sig mycket kunskap och kontakter. Då är det nästan kulturellt betingat att bara hänga på. Men vill du något annat så måste du stå på dig – och göra din egen resa!
Idéer, tankar och drömmar
Och det blev en riktig resa. Hon for till Härnösand med sina idéer och tankar – och en dröm på en papperslapp. Det var en teckning av ett litet torp som hon räckte över till sin nya rådgivare, Clas Tjäder på Skogssällskapet. Kunde hennes skog kanske finansiera ett sådant? Men det ena gav det andra och plötsligt var torpet bara en del av alla planer. Med de första 130 hektaren som säkerhet har hon nu köpt fyra skogsfastigheter, sålt en fastighet, styckat av och sålt en hel skogsgård, och har nu en brukningsenhet på 270 hektar och en på 60 hektar. Och förstås ett eget torp. Ett skogstorp på 10 hektar- med eget gårdsnamn: Mariero.För Maria var affärer ingenting nytt. Men skogsbruket med alla dess begrepp och företeelser var då en ny värld, en värld som hon snart fyllde med vägbyggen, rotpostförsäljningar, avverkningar, nyckelbiotoper, plantering, röjning – för att inte tala om skatteplanering, deklarationer och bokföring.
- Jag kan känna att jag fick kraften från mina förfäder uppe runt Sidensjö. De sålde inte sin skog till skogsbolagen, de startade skogsägarförening, sparbank, sågverk och samfälligheter, företag och föreningar. Kunde de, så kunde väl jag! Men det är klart, jag undrade lite hur det skulle gå när jag för några år sedan – då jag dessutom lade mitt företag i vila för att ägna min tid till skogen – lånade mycket pengar för att köpa mer skog...
Gynnsam bransch
Hon ler och hennes pigga ögon glittrar.- Men skogen kan ju vara en gynnsam bransch. Och så hade jag hunnit skaffa mig goda rådgivare. Det är mycket man kan göra så länge man håller sig inom ramarna för vad skogen kan avkasta inom den planeringshorisont man har.
I början när Maria Westrin Wernström ville utöka sitt innehav så dök det inte upp några fastigheter som passade.
- Men om man inte hittar den perfekta fastigheten så bör man agera ändå, tycker hon. Jag köpte t ex en mindre fastighet som låg en bit bort, utan att pressa likviditeten alltför mycket och utan att räntorna åt upp för mycket. När jag sedan fick ynnesten att köpa grannfastigheterna intill min arvsfastighet kunde jag sälja den mindre fastigheten och dessutom få en slant över.
- Den insikten, att fastighetsmarknaden bara är EN del i skogsägandet, och att det inte bara är med yxan man frigör pengar, den var värdefull och den tog jag med mig.
- Jag kände att jag hade fått ett väldigt stort förtroende när jag fått köpa de två angränsande fastigheterna. Jag blev också på det klara med att jag inte kunde ta ansvar för det stora antal vackra hus och byggnader som hörde till köpet. Därför lät jag stycka av en riktig ångermanländsk skogsgård, där över 70 hektar fick följa med i köpet. På det sättet värnades både bygden som fick nya invånare och min egen ekonomi eftersom jag då kunde betala mina lån.
- Du vet, det är bygden och skogen som ger mig ett sammanhang. Och en känsla av sammanhang, det är den viktigaste grunden för hälsa, visste du det?
Skogsägandets själ
Så formulerar beteendevetaren, distriktssköterskan, hälsoföretagaren och skogsägaren Maria Westrin Wernström en del av skogsägandets själ.En sak lärde hon sig den hårda vägen. Att kvinnor inte självklart kan ta för sig i skogsbruket. Här kom hon inseglande som företagare i hälsobranschen, van att verka i professionella sammanhang. Och möttes av skogsgubbar som inte tog hennes frågor och funderingar på allvar.
- Nästan hälften av skogsägarna är kvinnor, poängterar Maria Westrin Wernström. Egentligen är det obegripligt att det för det mesta är männen som för talan i den här branschen, som väl knappast kan fortsätta att bara engagera och rekrytera den ena halvan av mänskligheten. Men när jag var ny som skogsägare så hände det många gånger att mina - dåvarande - rådgivare inte tog mig på allvar...och det fanns det ingen anledning att acceptera!
Nytt stöd i skogen
Så hon bytte rådgivare. Och gick med i den fristående kvinnliga skogsägarföreningen Spillkråkan som just bildats.- Vi var många som hade blivit trist behandlade i våra kontakter med inspektorer och virkesköpare. Men Spillkråkan gav oss råg i ryggen. Det var – och är fortfarande - härligt att kunna stärka varandra med erfarenheter och kunskap! Spillkråkan fick Skogsstyrelsens förtjänstmedalj för att vi, bland annat, inflytelserikt ökat kunskapen om ekologiskt skogsbruk och stärkt kvinnors inflytande i skogens värld. Vi lyckades bryta ny väg, och visst har det blivit bättre. Även de traditionella skogsägarföreningarna har vaknat till, även om de inte är klarvakna ännu.
Barn och barnbarn involverar hon så mycket hon kan. Även det är ett projekt som kräver framförhållning. När hon och de tre barnen timrade ett litet hus tillsammans så krävde den insatsen två års planering – bara för att kunna ordna tid för småbarnsfamiljerna med barnpassning och semesterdagar.
- Visst är släktträffarna svåra att få till, men alla har varit med mig och "morfar Jonas" i skogen, de har planterat och röjt och förhoppningsvis har de fått en känsla för skogen – och för Ångermanland, för våra gemensamma rötter.
- Ynnesten att få överlämna något värdefullt från mina förfäder och mig till barn och barnbarn är stor. Men dit är det länge än...det här livet, skogslivet, har ju bara börjat! Och det är verkligen ett oväntat spännande liv, säger Maria Westrin Wernström och citerar Tomas Tranströmer:
"Mitt i skogen finns oväntat en glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse."
Det är vackert. Och jo, jag förstår liknelsen. Men vilse, det är ett ord som är svårt att förknippa med Maria Westrin Wernström.
Marias skogsägartips
Ta vara på skogen – och njut!
KUNSKAP
Utan kunskap är det inte möjligt att förstå vidden av möjligheterna – och ansvaret. Gå Skogsstyrelsens grundkurs, gå praktiska kurser och ta skogsbrukarexemen – det är ett sorts körkort som alla skogsägare borde investera i. Då blir du en bättre beställare! Men på sikt bör du också ha kunskap i företagande – framför allt hur de ekonomiska aspekterna kopplar till skogens möjligheter. En internetbaserad utbildning finns vid Växjö Universitet.RÅDGIVARE
Dina rådgivare är dina ”möjliggörare”. Diskutera, planera och lär känna dem väl – och låt gärna skogsgrannarna lära känna dem också, så blir allt enklare. Ha inte kvar en dålig rådgivare – byt! Rådgivaren måste t ex kunna hantera symbiosen mellan skog och ekonomi för att hjälpa dig som skogsföretagare, det räcker absolut inte med att bara kunna sköta skogen.NÄTVERK
Omge dig med människor som befinner sig i samma situation. Dela erfarenheter, svårigheter och glädje med dem. Du har ingen affärsrelation med ditt nätverk, så nätverket och rådgivarna kompletterar varandra på ett utmärkt sätt.TÄNK SKOG OCH EKONOMI
Se över hur mycket skogen kan avkasta. Tillsammans med dina rådgivare lägger du fast en tidsplan för kostnader och intäkter åtminstone fem år framåt. Använd den när du ska deklarera – nästa års verksamhet blir ju nästnästa års taxering. Gör om din planering om något förändras, t.ex. om en intressant fastighet blir till salu. Skatta inte bort pengarna, använd dem i verksamheten.TÄNK LÅNGSIKTIGT
Eftersom skogens ekonomi ger bäst utfall med en lång planeringshorisont ska du också odla långsiktigt hållbara kontakter som kan följa dig på resan mot dina mål. Långsiktighet är förstås också att följa skogens takt och att tänka i uthålliga, ekologiska termer.SOM KVINNA i skogen måste du:
- våga fråga och ifrågasätta- våga ställa krav
- våga komma med egna förslag
- våga säga ifrån när du inte möts med respekt eller med negativa attityder
- våga tro att du kan!
av Sverker Johansson
sverker.johansson@skogssallskapet.se
Till toppen
Vidare i SkogsVärden 