SKOGSÄGARE

»Jag är kär i Sveriges mark«

– Säg att jag är kär i Sveriges mark. Jag tycker om träden som står på marken, säger Jutta Waller som började köpa skog för fem år sedan. Nu är hon en av Sverige största privata skogsägare.

När arkeologen Jutta Waller fick ett stort arv efter sin far 2003 ville hon inte in på börsen. Istället började hon leta skog.
Sonen Björn satte sig och googlade och snart hade de hittat skiftet Granen på Kroppefjäll i Dalsland.
Nu är hon en av Sveriges största privata skogsägare.

Redan innan vi ringer på dörren till lägenheten på Östermalm i Stockholm vet vi en hel del om Jutta Waller. Vi har förstås googlat henne. Hon fanns med på topp tio-listan över Sveriges största skattebetalare 2004.

Hon hade bidragit med 49 miljoner kronor vilket gav henne plats nummer tio.

»Jag har verkligen haft glädje av det här och lärt mig mycket. Dessutom ger det en stor trygghet att äga en bit mark och att det är i Sverige«

Ettan på listan, klädkedjan Hennes & Mauritz huvudägare Stefan Persson, hade bidragit med 388 miljoner kronor.

Men det ska sägas, att om Stefan Persson brukar finnas med på listan – och toppa den år efter år – så var det ett engångsinhopp för Jutta Waller. Hon och syskonen ärvde nämligen sin far, Arend Nordin, och hans andel i kraftbolaget Graninge AB 2003.

Jutta Wallers farmors far, Arend Veerstegh, blev majoritetsägare i Graningeverken i slutet av 1800-talet. Han hade kommit från Holland till Sverige och såg att det fanns pengar i skogsrikedomen här uppe. Familjen har sedan dess behållit sitt inflytande i bolaget.

2003, samma år som Jutta Wallers far avled, köpte Sydkraft majoriteten i Graninge AB som avnoterades och försvann som eget bolag. Därmed var en epok i svensk industrihistoria slut.

Samtidigt sålde Jutta Waller sin andel. Det är det arvet som Jutta Waller nu åter förvandlar till skog, i ganska rask takt. Numera har hon hjälp av kunnigt skogsfolk, både för köp och förvaltning, men första skiftet som sonen, flygteknikern, googlade fram, köpte hon ”helt själv”.

Ovan vid stora affärer var hon en ganska besvärlig köpare, säger hon. Tjafsade om 100 000 hit och 100 000 dit. Men till slut blev det affär och hon var ny ägare till Granen 1:6, ett 1154 hektar stort område med 941 hektar produktiv skogsmark, kronojägarboställe, torp, kaffestuga och skidklubb.

– Att äga mark är för mig att bokstavligt ha en fast punkt på jorden och att den finns i Sverige ger mig en känsla av trygghet. Inte bara ekonomisk trygghet, utan känslomässig också, säger Jutta Waller.

Kroppefjäll är ett avlångt skogbeklätt berg med utsikt över Dalboslätten och Vänern. Vid klart väder ska man kunna se ända till Kinnekulle i Västergötland.

Senare har hon blivit ägare till ytterligare två skiften på Kroppefjäll, Gullesbyn 1:15 på 398 hektar med 356 hektar produktig skogsmark och Hult 1:33 på 1041 hektar med 604 hektar produktiv skogsmark, vilket gör hela innehavet på Kroppefjäll 2 593 hektar stort med 1 901 hektar produktiv skogsmark.

Innehaven gör henne till en av Sveriges största privata skogsägare. Skiftena är så vidsträckta att de går in i tre kommuner i Dalsland: Vänersborg, Mellerud och Färgelanda.

Hon säger att skogsinnehaven öppnat en helt ny värld för henne och – kanske man kan säga – en helt ny kärlek. Att det var så roligt att äga skog!

– Skogsmänniskorna är så trevliga. Även om det handlar om affärer finns en kärlek till marken, djuren och naturen, jag har verkligen haft glädje av det här och lärt mig mycket. Dessutom ger det en stor trygghet att äga en bit mark och att det är i Sverige, säger hon.

Varje sommar åker hon till Kroppefjäll och bor i torpet på Granens sydvästra sida i några veckor. Hon har sett djur som älg, råddjur och skogsfåglar som orre och tjäder. Varg har hon inte sett, bara spåren än så länge.

Jutta Waller har aldrig varit fattig, men faktiskt inte heller förmögen i meningen att hon haft några större summor att placera. Hon växte upp i en villa på Drottningholm med kungafamiljen som nästan närmaste granne på andra sidan Ekerövägen. Hon utbildade sig till arkeolog, köpte villan av fadern, bildade familj med maken Erik, födde fyra barn och var anställd på deltid som antikvarie under 18 år på Statens historiska museum i Stockholm.

Under uppväxten var hon aldrig med i resonemang om pengar och affärer. Det var sonen som sågs som den självklara förvaltaren av familjeföretaget Graningeverken. Men hon var aldrig osäker på vilken inriktning hon skulle välja som investerare.

Det var långsiktighet. Hon skulle säkra förmögenheten, inte spela med den. Förvalta, inte förbruka, har varit släktens måtto. Målet är att det ska finnas något kvar efter henne, något för barnen.

Hon köpte också ett hyreshus, på söder i Stockholm. Det har hon lagt i bolaget AB Pyrus och det har hittills bara kostat pengar. Hon övertog dyra lån och underhållet var eftersatt. Hyresintäkterna har hittills inte täckt kostnaderna. Men, säger hon, det gör inget. På sikt blir det lönsamt.

Åter till träffarna på ”Jutta Waller”. Hon har aldrig googlat sig själv och är nyfiken på vad vi fångat på nätet.

Jag säger ”Dräktnålar och dräktskick i östra Mälardalen” och hon skiner upp, javisst hon är sannolikt den person i Sverige, som kan mest om något så udda som dräktnålar i brons. De användes i Mälardalen under några hundra år, från 400–500-talet till runt 750-talet då vikingatiden började. Då slutade man med dräktnålar och gick över till spännbucklor för att hålla ihop kläderna.

Det som gör en så liten sak som en dräktnål intressant är att det ofta är det enda som finns kvar i gravarna från den tiden. De döda brändes och dräkterna och föremål av trä försvann i lågorna.

I en annan träff hittar vi henne som folkpartist i ett protokoll om busstrafiken på Ekerö. Och som medlem av Kyrkofullmäktige i Lovö församling. Efter flytten för ett par år sedan till Östermalm har hon dock avslutat uppdragen på öarna.

Men hon kommer väl ihåg när hon skrev en insändare i lokaltidningen Mälaröarnas Nyheter om den så kallade ringleden som planeras att gå rakt över Lovö, som är den ö där Drottningholm är beläget.

Jutta Waller tyckte att trafiken var störande och skrev i det gratisutdelade lokalbladet att ringleden kanske inte var så dum ändå om den gick i tunnel och kunde avlasta Ekerövägen.

»När kronan gått ner har tyskarna och danskarna börjat köpa skog i Sverige och det har hållit priserna uppe «

– Det blev som om jag var motståndare till att ’rädda Lovön’ och jag fick flera fiender, helt oväntat faktiskt, säger hon utan att verka alltför bekymrad över uppståndelsen.

Hon är fortfarande aktiv i Folkpartiet. Anledningen är Europapolitiken.

– Jag känner mycket för den. Vi måste helt enkelt samarbeta i Europa och inte bli överkörda så bokstavligt och bildligt som vi blev under kalla kriget, säger hon.

När vi träffas är det finanskris och många stora svarta rubriker i affärspressen.

Även om hon hela tiden betonar långsiktigheten i sin investering i skogsmark så anser hon att hon redan fått bekräftat att hon valt rätt. Oron har inte påverkat värdet av innehavet. Åtminstone inte i svenska kronor.

– När kronan gått ner har tyskarna och danskarna börjat leta och köpa skog i Sverige och det har hållit priserna uppe, säger hon.

TEXT CARINA GERKEN CHRISTIANSEN | FOTO TINA AXELSSON, SKOGSSÄLLSKAPET

Till toppen

Vidare i SkogsVärden