SKOGSÄGARE
Christina d'Otrante:
- VI LEVER PÅ SKOGEN
Elghammar köptes av 1807 av Curt von Stedingk som
var kosmopolit, krigare och diplomat hos både Ludvig
XVI i Frankrike och Katarina den Stora av Ryssland. Den
italienske arkitekten Giacomo Quarenghi ritade huvudbyggnaden
med sina sex ståtliga kolonner.
Christina d'Otrante är en svensk hertiginna som fortfarande bor kvar i sitt slott. Men utan ett aktivt skogsbruk hade det aldrig gått.
– Vi är beroende av egendomens avkastning och så har det alltid varit. Vi har anpassat oss efter vad gården ger.
Det första vi ser när vi snirklar oss fram på grusvägen och följer skyltarna mot Elghammars slott utanför Nyköping är flera helt nybyggda jakttorn. De är så nya att de fortfarande är gröna av impregnering. Vi räknar till 16 torn på en ganska kort sträcka. Många inom ropavstånd från varandra.
» Man ska inte låsa
in sig i sitt hus. Om
man visar det kanske
människor förstår att
det är ett stort ansvar
att hålla reda på en
sådan här sak. «
Vi vet att Leif GW ”Efterlyst” Persson
arrenderar jakten på Elghammar. Är det
han som byggt tornen?
Snart öppnar sig skogen, gruset får krattade ränder, och som i ett trollslag längst ut på udden ligger det ljust gula slottet med sina sex enorma kolonner i fronten, allt omgivet av vatten, sjön Lockvattnet.
Hertiginnan Christina d'Otrante har bott här i drygt 40 år.
Elghammar har varit hennes hem sedan hon var 28 år. Här har hon uppfostrat sina fyra barn och härifrån fattar hon besluten om skötseln av 1 638 hektar skog, 130 hektar åkermark, tre stallbyggnader, tio åretrunt-bostäder och ett 20-tal sommartorp.
Hon tar emot i galleriet som, liksom många rum i byggnaden, får besökaren att häpna. Det är inte bara fullt möblerade slottssalar med guld, svärd och porträtt, det är dessutom en glad känsla i dem.
I alla rum finns minnen av Curt von Stedingk, diplomaten som köpte Elghammar 1807 och som undertecknade fredsfördraget mellan Sverige och Ryssland för exakt 200 år sedan.
Christina d'Otrante bor inte i de stora salarna. Familjen har sedan 1950-talet bott i den högra flygeln som innehåller den ursprungliga äldre herrgården till Elghammar. Där är det lågt i tak, svängda trätrappor och prång.
– Mysigt och mer familjevänligt, som Christina d'Otrante sammanfattar det.
Alla rummen är fullt möblerade.
Elghammar
– Jag tycker att det är roligt själv. Man ska inte låsa in sig i sitt hus. Om man visar kanske människor förstår att det är ett stort ansvar att hålla reda på en sådan här sak, säger hon.
Hon kallar huvudbyggnaden för ”stora huset”. Hon säger aldrig ”slott”.
– Det är inget slott! Det har gått inflation i slott, allt ska vara slott. När arkitekten ritade detta ville han skapa en italiensk villa, ett herrskapshus kan man säga.
Men står det inte ”slott” på skyltarna hit?
– Jo, det gör väl det, men det är ju inget slott.
Christina d'Otrante har aldrig varit blyg med vad hon tycker. Hon har tydliga åsikter om hur jakten på ägorna ska bedrivas.
Den är idag utarrenderad till tre personer som disponerar olika delar.
– Jag är ingen jättevän av jakt som bedrivs i dag på sina håll. Det tas ingen hänsyn till djuren och naturen, utan det är mängden som gäller. Djuren föses fram och skyttarna står på rad. Uppfödda fasaner släpps ut och flyger lågt. Så står skyttarna och pangar på hej vilt.
Nej, då föredrar hon andjakt. Andjakt då man sitter på vakt i skymningen och skjuter vilda änder som sträcker.
– Det är ingen lätt form av jakt.
På Elghammars ägor jagas vildsvin, dovhjort, kronhjort, rådjur och älg.
Stallet på Elghammar har förvandlats till inspirerande muséesalar.
Har du angivit hur du vill att jakten
bedrivs här?– Det kanske är allmänt känt vad jag tycker.
Och jo, det är Leif GW som byggt tornen. När jaktkompisarna kommer vill han hellre ha dem i tornen än att de springer runt i terrängen, är förklaringen.
Hon har sedan barnsben haft ett nära förhållande till träden. Hennes pappa Eugene von Rosen tog ofta sina båda döttrar, Christina och Charlotte, runt ägorna på Örbyhus slott utanför Tierp där familjen bodde.
– Han ville att vi skulle bli vänner med skogen.
De besökte olika träd och Christina kommer särskilt ihåg en gran. Hon och systern brukade springa i förväg. När pappan kom citerade han några strofer från folkskolans läsebok: ”Lyssna till den granens susning vid vars rot ditt bo är fästat”.
– Den där kombinationen med gran och bo etsade sig fast i mig lustigt nog och betyder trygghet. Var jag än befunnit mig har jag kunnat tänka att man kan alltid göra ett bo under en gran och sitta där och lyssna.
På Örbyhus var skogen minst lika viktig och hon kommer ihåg hur skogskarlarna med hästar och slädar och kom hem från skogen i skymningen och då var det dags att avsluta leken och springa hem.
När hon gifte sig med hertig Gustaf d'Otrante och flyttade till Elghammar var skogen redan då säteriets viktigaste inkomst. Maken hade nya sätt att tänka.
– Vi hade skött vår skog på Örbyhus på gammaldags sätt. Vi skulle aldrig drömma om att plantera igen någon åker.
Men det gjorde Gustaf d'Otrante och till den grad att han retade upp makthavare på högsta ort.
– De sade att de skulle ta itu med Elghammar i allmänhet och Gustaf d'Otrante i synnerhet, säger hon.
Men makens tilltag har visat sig lyckat. På den bördiga marken har granplanteringen växt med sådan fart att den redan börjat avverkas. Christina d'Otrante har därmed bott på gården under trädens hela livstid.
Träden förblir viktigaste inkomsten.
– Det finns de som har en väldigt god ekonomi och som kan göra alla reparationer. Vi har fått rätta oss efter de ekonomiska förutsättningarna.
Har du någon gång velat bara släppa allt och bara lämna detta?
– Nej, jag är faktiskt inte. Jag är förtjust i huset och i mitt arbete här. Det är ett trevligt och glatt hus. Men utan mina duktiga medarbetare och rådgivare hade det aldrig fungerat.
Vi frågar förstås om det spökar.
– Nej, det har jag aldrig märkt.
TEXT CARINA GERKEN CHRISTIANSEN
FOTO HÅKAN FLANK
– Vi avverkar tidigt
Peter Calderon, Christina d´Otrante och John Wallin.
”Det finns en hel del granbestånd med hög produktion som ligger i ålderspannet 40 till 60 år. Mycket av detta växer nu in i slutavverkningsskogar.
Det är viktigt att vi använder oss av rätt skogsskötselstrategi för dessa granbestånd. De måste vara väl röjda och därefter går vi in relativt tidigt i gallringsfasen.
I granbestånden som ligger runt G30 och G32 ofta på gammal åkermark är strategin på Elghammar att inte gallra efter 45-50 års ålder. Det blir istället en slutavverkning tidigt. Om vi väntar med slutavverkning för länge i dessa bördiga granbestånd kan det bli för grova stammar som ger ett sämre pris.
» Om vi väntar med slutavverkning för länge
i dessa bördiga granbestånd kan det bli för
grova stammar som ger ett sämre pris. «
Det finns en del röta i dessa
granbestånd. Skulle vi gå in
och gallra ytterligare en gång
sent i omloppstiden kan rötan
spridas ännu mer genom att
maskinerna kör över utsatta
granrötter.
Därför slutavverkar vi redan vid åldern 55-65 år.
Christina d'Otrante har höga ambitioner vad det gäller skogsvården. Vi jobbar som exempel mycket aktivt med planteringarna. Vi ser till att göra en bra markberedning och plantering med snytbaggebehandlade stora plantor. Året efter gör vi ytterligare en snytbaggebehandling. Det görs återväxtkontroller för att säkerställa att planteringarna har kommit igång ordentligt. Vid plantavgångar sätter vi in hjälpplanteringar.
Året 2008 röjde vi nästan 100 hektar.
Det är viktigt att planteringarna och röjningarna blir lyckade för att säkerställa en långsiktigt bra avkastning på fastigheten. För det första tar vi bort de träd som är oönskade. Vi får en god dimensionsutveckling av stammarna, det är viktigt för den framtida avkastningen. Det resulterar i stabilare bestånd med färre framtida skador.
Genom att röja i rätt tid sätter vi också in förstagallringarna vid rätt tid.
Elghammar har hela tiden sett positivt på väginvesteringar. Kortsiktigt kan det vara en hög kostnad, men långsiktigt är en god vägstandard A och O för en god avkastning.
Om vi löpande underhåller vägarna blir det inga dramatiska kostnader under ett enskilt år.
I höst kommer vi även att krossa grusmaterialet till vägarna själva. Grusmaterialet blir betydligt billigare om du krossar materialet själv istället för att köpa färdigkrossat material av ett grustag.
För några år sedan tog jag fram en dikningsplan över skogarna på Elghammar. Där beräknade jag att vi har ca 11 000 meter att dikesrensa. Vi har från och med 2006 dikesrensat varje år. Vi har nu dikesrensat cirka 4 500 meter.
Det gäller att ha koll på dikessystemen. Här kan jag också poängtera att det är viktigt att anlita en gräventreprenör som har rätt utbildning.
Det går inte att sätta in vem som helst på denna typ av åtgärder. Ett tips är att när man ska göra en ny skogsbruksplan så ska planläggaren även inventera dikessystemen.”
TEXT PETER CALDERON
FOTO HÅKAN FLANK
Till toppen
Vidare i SkogsVärden 