ÄGA TILLSAMMANS
Ständiga kompromisser
DE HAR EN SKOG TILLSAMMANS. Anna-Gretha Eriksson och Lena Nordström bor i var sitt hus på Åby gård i byn Vaksala några minuters
bilresa från Uppsala. De är systrar och har drivit gården tillsammans sedan 1994.
Systrarna Anna-Gretha Eriksson och Lena Nordström
driver Åby gård tillsammans. Lena tycker att de borde
tagit ner energiskogen för länge sedan. Systern Anna-
Gretha har dragit på det.Att äga en skogsfastighet tillsammans betyder ständiga kompromisser.
Men till vintern blir det av. Nu ska energiskogen ner.
– Det har varit ett eländes elände med den där energiskogen, säger Lena Nordström, vissa kloner är inte bra, det har varit pilskottsjuka, de fryser, ja, ekonomiskt har det gått jämnt upp.
Lena Nordström och Anna-Gretha Eriksson har drivit den 300 hektar stora fastigheten med i dag 17 hästar i stallet, ridhus, en handfull bostäder, åker och skog sedan 1994. Det har gått, de har lärt sig att samarbeta, trots att de, som Lena säger, tycker olika om allt.
»Jag tycker det
är bättre att bruka
skogen så att den
blir fin «
Anna-Gretha bor i det gamla föräldrahemmet,
ett rejält storbondshemman från 1870-talet. När hon kliver
utanför huset kan hon se Uppsalas historiska
silhuett i västra horisonten. Hon
ser Uppsala slott, Vaksala kyrka och
Domkyrkan.Anna-Gretha vill att det som växer ska få växa och boningshuset är omgärdat av barrträd, lönnar, pioner, malva och den gamla rosen Minette.
GAMLINGSHAGEN. Här går halvblodet Amadeus, 25 år, och new forest-ponnyn Juvel, 31 år.
– Vill man ha träd kan man ta ner de gamla och plantera nya, det gjorde ju folk förr också, säger hon.
Dagen vi kommer har Lena precis varit ute och kört röjsågen på gärdena. Det är pestskråpen hon tuktat, medicinalväxten med de stora bladen som kom hit med munkar på 1600-talet och som nu sprider sig och trycker på och förstör elstängslet. Det gäller att hålla undan buskar och träd. Dels vill hon att det ska se prydligt och omskött ut, dels handlar det om EU-regler.
Gärden med för många träd blir ”skog” i EU:s bidragsvärld och därmed kan man inte söka pengar för dem. Då har man att välja mellan att ”rita bort” ytan på EU-ansökan eller att rent fysiskt röja bort växtligheten.
Anna-Gretha röjer också, men inte med röjsåg, utan med lie. När Lena gick röjkurs passade Anna-Gretha på att gå liekurs.
FIKA. Hemma i Anna-Grethas kök.
De ärvde gården efter sin mamma 1995. De brukar säga att gården gått i arv på kvinnolinjen. Mamman ärvde den efter faster Helga Nilsson 1970. Helga hade då drivit gården sedan 1932.
Det saknas inte historia på markerna så nära Uppsala. Åby gård omskrevs redan 1186 och fortfarande finns en rustbod kvar, rödmålad och med svart galler för fönstret, där dragoner och soldater förvarade sina vapen.
Fastigheten har 180 hektar skog som de i första hand ser som en buffert.
– Vi har Skogssällskapet som hjälper oss att ha koll på vad som ska göras i skogen, säger Anna-Gretha.
Nyligen har de dock, tillsammans med grannen, sålt av mark som kommer att bli ett nytt villaområde med 700 villor.
De driver verksamheten i Lenas enskilda firma och har ibland funderat på att hitta en annan form. Men hittills har det fungerat.
UPPFARTEN. På gräsmattan utanför
Anna-Grethas hus står Lenas ”traktor”.
Båda systrarna har heltidsjobb utanför
gården. Anna-Gretha arbetar på Riksantikvarieämbetet
i Stockholm vilket
betyder 1,5 timmes resa åt vardera hållet.
Lena jobbar som röntgensjuksköterska.
De turas om med skötseln av de 17
hästarna varje vardagsmorgon. Det tar
två timmar att utfodra, lägga täcken på
och leda ut hästarna till rasthagarna.
Passet i stallet börjar klockan 5.15 på
morgonen för att hinna till jobben i tid.De köper hjälp för nästan allt annat på gården. Om något går sönder som Lena inte kan laga själv finns ett helt gäng av hantverkare på nära avstånd som kommer fort.
De tar hö till hästarna på 60 hektar men hyr in både bonde och maskiner. På gården finns inte ens en traktor utan det är Lenas gamla vita Volvo 760 som får tjänstgöra. Den tar sig fram på de flesta ställen.
– Vi är inga lantbrukare. Pappa var professor i hydroteknik på lantbruksuniversitetet, säger Anna-Gretha.
Det som är speciellt med deras mark är att de har många nyckelbiotoper, områden som fått ett särskilt skydd av Skogsstyrelsen. Vi ger oss ut i skogen för att leta reda på en av dem, en glup. Det är en vattensamling med gräs vid en stor sten och om man inte visste att detta var en nyckelbiotop skulle man bara tycka att den var en vacker plats. Anna-Gretha tycker att det är okej med stämpeln nyckelbiotop här eftersom det är blött och inte ett högproduktivt område. Lena är inte lika förtjust.
– Jag tycker att det är bättre att bruka marken så att det blir en fin skog, säger hon och pekar på en gammal tanig granruska. På faster Helgas tid tog de ju bort sådant här, då var det fint.
Anna-Gretha går och tittar på stigen i skogen som är jämn och fin.
– Här kan man ju rida, säger hon.
Jakten är utarrenderad. Men systrarna har bra koll på vilka djur som rör sig på fastigheten. Ett vildsvin har passerat. Åtta rådjur matade de hela förra vintern.
– Vi tycker de är våra och vi har sagt till grannen att inte skjuta dem, säger Lena.
För de vill ni skjuta själva?
– Nej, vi tycker de är söta!
Nyckelbiotoper är skogsområden med mycket höga naturvärden. Dessa har en nyckelroll för skogens missgynnade och hotade djur och växter. Nyckelbiotoper har inventerats sedan 1990.
”Skog med höga naturvärden”
”Det som är signifikant och som skiljer sig mot de flesta andra skogsfastigheter som jag förvaltar, är den stora andelen skog med höga naturvärden som finns här. Nästan en fjärdedel av den produktiva skogsmarken är nyckelbiotoper eller näst därtill.
Äldre skog med stort lövinslag, framförallt av asp och gran på blockig mark, har skapat förutsättningar för ett stort antal olika lavar och mossor. De kräver kontinuitet i luftfuktigheten för att gynnas, vilket innebär att områdena skall lämnas för fri utveckling.
Fastigheten ligger också tätortsnära, öster om Uppsala, och det är mycket folk som rör sig i området. Det gäller att hålla rent runt stigar och vägar så att det går att ta sig fram. Annars är det många som har åsikter.
Naturvård behöver inte alltid handla om passivitet utan det kan ofta vara aktiva handlingar som förstärker och utvecklar de värden som finns på fastigheten. I områden på fastigheten där det finns inslag av exempelvis ek kan vi aktivt främja naturvärdena genom frihuggning.
På övriga delar av skogsmarken bedrivs ett produktionsinriktat skogsbruk med stor hänsyn till övriga verksamheter, som ridning och det rörliga friluftslivet, i området. Ridleder och stigar hålls fria från ris och vi försöker begränsa markskadorna vid avverkningarna genom god planering.
Området med aktivt konventionellt skogsbruk är inte jättestort så vi brukar samla ihop åtgärder och tajma in när det är bra priser.”
LARS GRANBERG,
SKOGSSÄLLSKAPET
TEXT CARINA GERKEN CHRISTIANSEN
FOTO HÅKAN FLANK
Till toppen
Vidare i SkogsVärden 