Rena bonnauktionen

CARL HENRIK PALMÉR

»Det är bara ute på det kala hygget som du kan göra en insats för att öka skogsproduktionen «

Tio procent, 20 procent, 50 procent. Ja, till och med 350 procent. Det har de senaste åren varit lite som en bonnauktion med olika rapporter om hur mycket bättre skogen kan växa om man bara satsar. Många skogsägare har säkert känt sig lite otillräckliga.

Men om vi vänder perspektivet – vad kan jag som skogsägare göra konkret i dag för att öka tillväxten i min skog?

Inte så väldigt mycket!

Sköter jag föryngringarna, är det mesta redan gjort. Okej, det finns ett undantag, men det tar vi på slutet.

Runt 95 procent av den svenska skogen består av etablerad skog, alltså plantskog och äldre. Här kan jag bara öka tillväxten marginellt. Jag kan underhålla gamla diken, om jag har fuktiga marker, och jag kan kvävegödsla. Men gödsling ger bara marginella volymer. Om ett bestånd på ett hektar på hundra år producerar 600 m3, så kan jag med en gödsling få fram ytterligare 15-20 m3. Det är tre procent. Ofta är dock skogsgödsling inget alternativ, markerna är för magra eller för bördiga eller också är kvävenedfallet för stort.

Allt annat jag gör i den etablerade skogen kan bara sänka tillväxten. Röjning sänker tillväxten, gallring likaså (sedan kan det vara lönsamt, men nu pratar vi volymproduktion).

Bonnauktion

UPP OCH NEDVÄNDA VÄRLDEN. Skogsindustrierna och diverse forskare bjuder över varandra. Enligt dem är det är ingen hejd på i vilken takt skogsägarnas skog kan växa till sig.

Ungskogsgödsling pratas det en del om i dag. Det handlar om att gödsla skogen flera gånger när den är ung. Det finns några få, mycket imponerande försök, utifrån dem finns det forskare som tror att tillväxten kan öka med hela 350 procent. Men det finns massor med frågetecken. Håller produktionen i sig? Lönar den sig? Och vad händer med miljön när man vräker ut tonvis med gödsel? Dessutom skulle myndigheterna säkert säga nej, om man frågade, så det är i dag inget alternativ.

Det är egentligen bara på det kala hygget som jag kan göra skillnad. Men även här är möjligheterna små – förutsatt att jag har en bra rutin för återväxterna. För med bra markberedning, duktiga plantörer och bra plantor med bra insektsskydd ska jag ha rejäl otur för att inte klara skogsvårdslagens minimikrav – jag ska inte ens behöva ta hjälp av ”livlinan” självsådda björkplantor.

»Hur ambitiös du än är, kommer tillväxten bara öka långsamt i din skog «

Och klarar jag lagen, om än bara precis, så är i princip 90 procent av den möjliga produktionen redan i hamn. Ja, är plantorna jämnt spridda över hygget, kan jag gå ännu lägre. Skogsvärden visade för något år sedan att man med en gles plantering med 800 plantor per hektar bara förlorar 40-50 kubikmeter klenvirke under omloppstiden. För tillväxten i en sluten skog är i princip konstant vid en given ålder. Med en gles planering tar det längre tid för skogen att sluta sig – det är den tillväxten vi förlorar.

Naturligtvis gäller också motsatsen. 3 000 plantor per hektar i stället för normala 2 500 ger lite högre volymproduktion, eftersom skogen sluter sig lite tidigare. Men det är inte mycket, bara några procent.

Skog som anläggs med små plantor tar också lite längre tid på sig innan den sluter sig, med större plantor kan jag vinna några procent i volymproduktion.

Produktionsforskarna använder nästan alltid genetiskt högförädlade plantor i sina prognoser, ofta sticklingar eller plantor från masskopierade elitfrön. De kan ha både 20 och 30 procent högre produktion än ”ortens proveniens”. Problemet är att det inte finns några sådana högförädlade elitplantor på marknaden i dag. Å andra sidan går det oftast inte att köpa ortens proveniens heller. Nej, som skogsägare kan jag i dag på de flesta ställen bara köpa en sorts plantor, ofta är de från den första generationens fröplantager. Det finns undantag – det börjar komma lite frö från andra generationens plantager och plantor från dessa växer runt fem procent bättre än de från gamla plantager. Men det är ont om detta frö, i dag det räcker inte alls till alla plantor.

Forskarna ser i dag med oro på att alltfler hyggen på tallmark planteras med gran, eftersom det ger långsiktiga produktionsförluster. Det är älgskadorna som styr mot gran. Men frågan är om jag som skogsägare har något riktigt fritt val. Jag kan inte påverka älgstammen, och med en hög älgstam är det dumt att plantera tall. Hårt betad tall växer sämre än obetad gran.

Nu kommer vi till undantaget: jag kan välja ett snabbväxande trädslag. I norra Sverige är contortan oslagbar – enligt forskarna växer den 35-40 procent bättre än vanlig tall på rätt mark. Den klarar dessutom älgen. Sedan är det en annan sak om jag verkligen vill ha en grön vägg med contorta i min skog. Men nu pratar vi volymproduktion.

I Syd- och Mellansverige kan jag satsa på hybridasp. Den växer otroligt bra, men trots att den odlats i snart 60 år, har alltid varit en nischgröda. En gissning är att det förblir så. För hybridasp är dyr att plantera och den kräver ett rejält, mångårigt stängsel mot älg.

I sydvästra Sverige kan jag prova sitkagran. Den växer bättre än vanlig gran på regnrika marker, men den är ett oprövat kort – det är tveksamt om man ännu ska satsa på sitka i stor skala. Samma gäller lärk – som förvisso är ett intressant trädslag att odla i liten skala för den intresserade.

Nej, vill jag öka skogsproduktionen finns det ingen quick fix. Det gäller först och främst att göra hemläxan i föryngringarna. Bara självföryngra de självklara markerna och plantera resten. Markbereda på bästa sätt. Köpa bra plantor. Engagera välutbildade plantörer. Och så krydda med contorta om jag får och vill och törs för grannarna. Eller lärk. Eller hybridasp. Resten är mer marginellt!

Men nu kommer det tråkiga: Hur ambitiös jag än är, kommer tillväxten bara öka långsamt på min fastighet. För de flesta skogsägare föryngrar bara en liten yta varje år, och det är ju bara då man kan göra skillnad. Skogen är ett trögt system – på gott och ont.

Till toppen

Vidare i SkogsVärden