AFFÄRSPROFILEN
Stora sågverk
måste bli lika duktiga som de små
Kent Torwald anser inte att det finns
något utvecklingstryck bland de
dominerande sågverken.
– Sågverksbranschen har räddats för många gånger av konjunkturen.
KENT TORWALD– Sågverksbranschen har räddats för många gånger av konjunkturen.
Familj Hustru Yvonne och tre barn. Niklas, 13 år, Anneli, 20 år och Tommy, 22 år, hunden Linus och fyra katter | Intressen Jag är med i ett jaktlag i Vättlefjäll i Göteborgsområdet och tycker mycket om jakt, men även fiske och båtliv. | Okänd talang Jag spelar piano och trummor och har varit med i både rockband och dansband | Senast lästa bok ”Min far hade en dröm” av Barack Obama. | Längtar till just nu En riktig långsemester i ett annorlunda land, bortanför allfarvägarna. Att uppleva en exotisk kultur mer inifrån, inte bara som charterturist. Kanske Afrika, Asien eller Sydamerika. Att bara få ta sig tid att uppleva en annan värld och leva i nuet | Senast sedda film ”Flickan som lekte med elden”. Den var ännu sämre än den första. | Ska göra snart Jag gillar musikaler så vi ska se Fantomen på Operan.
I dag är han en ”fri” man. Det gör att han numera tillåter sig säga det som de flesta i skogsbranschen vet, men som de talar tyst om.
Trots att han bara är 45 år har göteborgaren Kent Torwald lång erfarenhet av skogsbranschen. Både från Mellanskog som ordförande i sågverksbolaget Mindab och som vice VD i LRF. För att inte tala om de senaste sju åren då han först var vice VD och sedan koncernchef i Sveriges största sågverkskoncern, Setra, med uppdrag att börsnotera bolaget. Han har också varit ledamot i Skogsindustriernas styrelse.
– De stora sågverksföretagen i Sverige är olönsamma eftersom de inte har haft sågverksamheten som sin huvudverksamhet. Sågverken har historiskt bara varit en sidoverksamhet inom fiberindustrin. Därför har det inte funnits tillräcklig drivkraft att bli kundorienterade eller öka innovationsgraden, säger han.
När det gäller den återhämtning som just nu upplevs vara på väg inom sågverksbranschen efter det svåra 2008 och första halvåret 2009, menar Kent Torwald att det inte beror på några strukturella förändringar eller förbättringar.
Inte heller är det resultatet av en framsynt politik bland ledande stora sågkoncerner, även om Setra som en av få svenska aktörer aktivt vidtog åtgärder för att anpassa produktionen till marknadens nedgång. Och någon ökad konsumtion är det inte fråga om, varken under 2009 eller 2010 som det ser ut nu.
Istället är uppgången ett resultat av att Rysslands premiärminister, Vladimir Putin, hotat med drastiskt höjda exporttullar för virke. Det har lyckats skrämma framförallt finnarna till stora neddragningar av sin produktion. När sedan lågkonjunkturen kom, var produktionen redan på väg nedåt och det kunde se ut som skogsindustrin varit förutseende. Och priserna kunde vända upp igen trots en låg konsumtionsnivå.
För att sågverken ska bli lönsamma krävs istället, enligt Torwald, att de stora bolagen gör som de mindre, men lönsamma, sågverken. De måste förädla och fokusera på kundnyttan i sitt utvecklingsarbete, inte bara producera huvuddelen i form av bulkvaror.
– Ju mer du vidareförädlar, ju mindre bulk blir det och du måste jobba mera kundspecifikt. Det kräver bättre framförhållning och en närmare kundrelation. Man kan här konstatera att Setra har tio procent vidareförädling, medan en ren sågverkskoncern som Vida-gruppen, har en vidareförädlingsgrad av gran på 90 procent.
Kent Torwald tycker inte att han nådde ända fram i Setra i det förändringsarbetet, trots att han försökte. I Setra, som har sin grund i gamla Assi, hade fokus historiskt varit på andra saker, inte att i första hand tjäna så mycket pengar som möjligt på sågverksamheten. Och det var något som kändes inom organisationen. Det var då inte så lätt att skapa ett riktigt skarpt kommersiellt sinne hos alla i koncernen.
– Jag skulle varit ännu mer radikal i mitt omstruktureringsarbete. Även om jag var medveten om att det skulle finnas stora kulturskillnader så kanske jag skulle tagit i ännu mer för att kunna förändra. Då tycker jag ändå att jag jobbade ganska hårt med de frågeställningarna. Men det är omöjligt att överskatta svårigheterna i ett genomgripande förändringsarbete i en sådan här organisation.
Kent Torwald anser att sågverken är mer intresserad av att köpa in varan än att sälja den.
»Man kan väl
inte säga att
Göran Persson
som ordförande
i Sveaskog,
direkt var pådrivande
för
att vi skulle
bli noterade
och få in en
grupp nya
privata ägare.
Kent Torwald betonar att det är inte är
så enkelt som att bara bestämma på ett
styrelsemöte att börja förädla.– Det är svårt att lära sig springa innan man kan gå. Och inom Setra var det ett mycket långt steg från gamla statliga skogskoncernen Assi till att bli en effektiv, kundorienterad och lönsam sågverkskoncern. Man ska inte underskatta kulturen inom ett företag. Det är skillnad för de som har utvecklat sågningen och utökat förädlingen parallellt. För oss gick det inte att snabbt ställa om till mer vidareförädling. Det blev till stor del fortfarande bulkvaror.
– Har man en ägarstruktur som inte egentligen är intresserad av förändring, så har man inte fullt stöd för att ge förändringarna något eftertryck. Ägarna måste stödja processen. Gör de inte de går det inte att omvandla en organisation, tillägger han.
När han fick jobbet som koncernchef hade ägarna betonat att man var ute efter en man med hårda nypor och nya idéer för omstruktureringen som skulle krävas inför en önskad börsnotering. Men med lågkonjunkturen 2008 och ny styrelseordförande i största ägaren, Sveaskog, kom ägarna på nya tankar. Eller ska vi kanske säga ”gamla”. För plötsligt var det inte aktuellt längre att börsnotera Setra. Istället byttes hela styrelsen ut 2009.
Ut åkte alla som inte var direkt knutna till de tre storägarna Sveaskog, LRF och Mellanskog. Och ut åkte även civilekonomen från Göteborg, Kent Torwald och hans idéer om kundfokusering. Så blev allt åter som det alltid varit i stora svenska sågverkskoncerner.
Sågverksamheten fick inte heller i fortsättningen leva på sina egna meriter eller med sina egna mål i främsta rummet. Sågandet riskerar återigen att bli en sidogren inom ägarnas råvaruflöde.
– När det verkligen gällde skulle besluten tas utifrån andra förutsättningar än om det hade varit sågandet som var huvudspåret. Man kan väl inte säga att Göran Persson som ordförande i Sveaskog, direkt var pådrivande för att vi skulle bli noterade och få in en grupp nya privata ägare.
Här kommer vi tillbaka till Kent Torwalds huvudtes: Felet med svensk sågindustri är just att det i de stora bolagen som ägs av skogsindustrin aldrig handlat om sågen som huvudsak.
Han anser att detta inte bara varit en företagsintern fråga:
– Nej det har haft en väldig betydelse för hela branschen. Fokus är och har varit på att skaffa in råvaran. Inte att sälja sågade trävaror. Det gör att prisbilden på sågat inte alltid speglar de faktiska kostnaderna och det blir svårare för de mindre sågverken som lever på sågade trävaror att konkurrera.
En av många negativa effekter som han tycker sig märka är att det jämfört med andra branscher är oerhört få innovationer i branschen. Utvecklingen mot till exempel ökad användarvänlighet eller nya applikationer är liten. Han tar Holmens nya storinvestering, sågverket i Braviken, som ett tydligt exempel:
– Den kommer inte innebära någon dynamisk utveckling av branschen. Det är olyckligt. Jag har väldigt svårt att tro att den kommer vara lönsam i sig själv, åtminstone i ett kortare perspektiv. Det är inget nytt koncept utöver att man kan värma vatten till fjärrvärmen i samma anläggning. Nu kallar man det biokombinat, men sågverksdelen har samma utgångspunkter som tidigare storsågverk, säger Kent Torwald.
Som han ser det är den enda avgörande effekten att Braviken sannolikt kommer att driva upp råvarupriset för andra sågverk i regionen. På så sätt är det istället negativt för de övriga som har sågverksamheten som sin huvudinriktning och som kanske har klarat lönsamheten hittills. Detta eftersom de måste konkurrera med företag där sågverksamheten bara är en del i fiberflödet.
Kent Torwald menar att denna typ av investeringar inte bara påverkar lokalt utan får effekter på hela branschens lönsamhet.
Han anser att det där inte finns något äkta lönsamhetstryck. Det existerar inget motiv för att öka förädlingsgraden och industristrukturen består. Stora moderna såganläggningar som Holmens Braviken förändrar ingenting i det avseendet.
– I andra branscher handlar de stora investeringarna alltid om huvudspåret i den branschen. Men i skogsindustrin är det fiberhanteringen för papper och massaframställningen som är dess corebusiness. Sågverken inom skogsindustrin är bara till för att ge lite grädde på moset i bästa fall, och vara ett led i flödet från skogsägarna till fiberindustrin. Går det inte så bra ekonomiskt är det fortfarande ok. Detta ger efterhängande effekter när det gäller utveckling mot ökad kundorientering. Det är en nerv som måste finnas. Om den saknas finns bara volymutveckling kvar – och en väldig utsatthet, anser Kent Torwald.
TEXT MIKAEL FALK
FOTO HÅKAN FLANK
Till toppen
Vidare i SkogsVärden 