SKOGEN & JAG
»Och medan eventuella kamraters tältdukar snart är sträckta som trumskinn, brukar mitt tält se ut som en silhuettbild av Höga Kusten-bronAtt tälta i skogen
JACKE SJÖDIN sång-, rim- och
dansman från Uppsala med rötterna i
Sollefteå inleder vår serie "Skogen &
jag", där kulturpersonligheter ger sin
syn på skogen. Mer om Jacke på
www.jackesjodin.se
Därför blev man inte direkt Skogsmulles bästa elev. Fast idag älskar jag murklor. (Bara jag slipper plocka dem.)
Och det allra värsta var övernattningarna i skogen. Att campa i tält alltså. Redan som elvaåring ställde jag mig mycket frågande till denna sysselsättning. ”Det är så mysigt”, sa omgivningen. Vaddå mysigt? Alla rationella argument talar emot: Om vi nu har lyckats komma upp i en viss standard i våra hem – rinnande vatten, värme, elspis, toalett, säng och annat fiffigt – varför är det då mysigt att plötsligt avstå från allt detta?
För mig är alltihop en gåta. Och mitt livs samlade tältnätter i skogen (sju) har bjudit på ungefär samma scenario: För det första får jag aldrig upp tältet. Det är ett gytter av pinnar och snören och tygbitar och spikar, och allt förefaller bara vara en större variant av sådana här omöjliga pussel som säljs i välsorterade skämtbutiker. Och medan eventuella kamraters tältdukar snart är sträckta som trumskinn, brukar mitt tält se ut som en silhuettbild av Höga Kusten-bron.
Dessutom är det ju så vansinnigt trångt i ett tält. Man föser in sin ryggsäck och kryper runt som en idiot på alla fyra och försöker rulla ut ett liggunderlag som varit ihoprullat i elva år i och alltså beter sig som en normal klockfjäder så fort man släpper det. Med hela sin kroppshydda vilande på varje del av liggunderlaget får man dock ut det till slut, men då känner man i samma stund hur natten kommer att bli. Den plätt man slagit upp tältet på, den var nyss slät och fin som en landningsbana, men under tältresandet har tydligen en kvick bergsväckning skett. Man känner omedelbart att det är kraftig lutning som samlar allt blod i skallen, man har fullt med knölar i knävecken och en granstubbe i vekryggen.
Och dessutom är det fruktansvärt varmt. Fukten rinner efter väggarna, det luktar gammal fjällräv och bränd grillkorv. Fast detta går som bekant över under natten. När man vaknar på morgonen är det nämligen alltid iskallt. Jag vet inte vilka meteorologiska fenomen som uppstår inne i ett tält, men temperaturen faller alltid med minst 30 grader under en enda natt. På morgonen ligger man med huvudet inne i sovsäcken och fryser som en hund. Myggen surrar entonigt enerverande, och det regnar ute (det gör det alltid på morgonen när man tältar).
Man kravlar ut i griskylan, inser att klockan är halv fyra på morgonen och börjar ur ryggsäckens kladdiga djup fiska fram sin frukost som består av ljummet kaffe i termos samt en inplastad knäckemacka som blivit så mjuk att den hänger som en labradortunga i handen på en. Och så äter man detta och börjar sedan försöka packa ihop alla pinaler igen. I med sovsäcken som är tolv gånger så stor som sin påse, vika tält och pula in i en minst lika liten påse, och när man till slut är klar upptäcker man att mobilen är kvar i tältet.
Det är därför jag i största möjligaste mån undviker tält. Såvida det inte är cirkustält eller möjligen öltält.
Till toppen
Vidare i SkogsVärden 