Bröt mot grundlagen

Landshövding Maria Norrfalks älgutredning kom förra sommaren. Nu skulle det bli ordning och reda i skogen. Efter en remissrunda var propositionen planerad till mars 2010.
Men de föreslagna ändringarna av jaktlagen hade ett fel. De bröt mot Sveriges grundlag.

Älgutredningens föreslagna hierarki

Den föreslagna hierarkin

Längst ner finns älgskötselområdet.
Sedan kommer älgförvaltningsområdet, som ska vara rejält stort, mellan 50 000 hektar och 80 000 hektar, mindre söderöver och större norröver. Älgförvaltningsområdet ska vara rådgivande till länsstyrelsen och styras av en grupp på fem personer varav tre ska vara markägare och två jägare.
Tredje nivån i älghierarkin är länsstyrelsernas viltdelegationer, som ersatte viltnämnderna den första februari 2010.

Viltdelegationen är en stor grupp på upp till 17 personer med landshövdingen som ordförande. I den ingår politiskt tillsatta ledamöter, jägare, markägare, representanter från näringslivet, friluftslivet, naturvården, skogsnäringen med flera. Sammansättningen av viltdelegationerna har kritiserats hårt från markägarhåll.

– Vi tycker att representationen från markägarna är alldeles för låg. Det är ju markägaren som till sist har ansvaret att väga samman viltvården, skogsvården och miljövården, säger Frederik Treschow, Sveriges Jordägareförbund.

Den nya lagen om älgjakten förväntas träda i kraft den 1 mars 2011. Men vägen dit har blivit minst sagt snårig. I skrivande stund skulle propositionen vara klar, men det blev tvärnit på jordbruksdepartementet när älgutredningen landade. Förslaget fick skrivas om och skickas ut på en ny remissrunda.

Skogsvärden kan avslöja vad som hände.

Älgutredningen tycktes, när den kom, ha svaret på hur den svenska älgstammen skulle förvaltas, med en ny tydlig beslutshierarki från den statliga nivån och ända ner till älgskötselområdet.

Licensjakten skulle bort och flera paragrafer i jaktlagen skrivas om. Men när älgutredningen och dess tillhörande remissvar och yttranden hamnade hos juristerna på jordbruksdepartementet började varningsljusen att blinka rött.

Anledningen är att avgörande delar av utredningens förslag, enligt departementets jurister, kunde hamna i konflikt med den grundlagsfästa äganderätten där jakträtten ingår.

I den nuvarande jaktlagen (1987:259) står i § 33 att jakt får ske – med licens – i ett licensområde. Det som krävs för registrering av ett licensområde är att det ska gå att jaga älg där, att det finns minst en älg att skjuta per år och att det i övrigt är lämpligt för jakt.

Älgutredningens nya skrivning skulle ge §33 en helt ny innebörd. Den föreslog att jakt på vuxen älg endast får ske i ett registrerat älgskötsel-område, och kraven för registrering av ett sådant skulle öka. Älgskötselområdet ska tåla tio älgars avskjutning per år och hänga ihop geografiskt.

Dessutom skulle länsstyrelsen kunna vägra att registrera ett älgskötselområde eller avregistrera det, om förvaltningen av älgen inte skedde enligt föreskrifterna.

På det sättet skulle utredaren uppnå två mål:

Byråkratin med olika licenser och i dag sju olika sorters tillstånd för jakt skulle minska genom att jakt på vuxen älg bara skulle tillåtas i ett registrerat älgskötselområde.
Systemet skulle bringa ordning i förvaltningen av den svenska älgstammen eftersom länsstyrelsen plötsligt skulle sitta med ett skarpt sanktionsvapen i hand. Om älgskötselområdet inte följer föreskrifterna ska området kunna avregistreras och jakt på vuxen älg förbjudas. Inget älgskyddsområde, ingen jakt på vuxen älg.

Men konsekvenserna, som till exempel LRF pekade på, är att markägare med mark som ligger isolerat och inte tål minst tio älgars avskjutning per år inte längre skulle kunna jaga vuxen älg.

Samma sak med mindre markägare som inte tillåts vara med ”de andra” i ett älgskötselområde. Ingen älgjakt för dem heller.

Enligt departementssekreteraren Helena Busk på jordbruksdepartementet är just detta den springande punkten varför älgutredningens lagförslag inte kunde antas.

– Problemet, som vi ser det, är jakträtten, att man inte får jaga vuxen älg utanför älgskötselområdet. Det kan strida mot grundlagen. Man tar ifrån jakträttsinnehavaren en del av jakträtten på sin mark, då får han bara jaga älgkalv och inte vuxen älg, säger hon till Skogsvärden.

Hon tillägger att om alla garanterades en plats i ett älgskötselområde hade problemet inte funnits. Men älgskötselområdena i förslaget bygger på frivillighet och inte på tvång. Då kan det bli problem.

Hon vill inte säga hur problemet ska lösas. Men det borde finnas två vägar att gå: Antingen tillåta jakt utanför älgskötselområdena, eller tillåta så små älgskötselområden att en enskild markägare kan registrera sin egen mark som ett älgskötselområde, liknande de nuvarande licensområdena.

Men utredarens poäng med större älgskyddsområden var att de nuvarande älgskyddsområdena är för små för att fungera för förvaltning av egen älgstam, plus att de som sköter dem har för lite kunskap.

TEXT CARINA GERKEN CHRISTIANSEN

Till toppen

Vidare i SkogsVärden