ANALYS
»Hårdrar man det, kan man alltså säga att staten
inte ens får de pengar som Sveaskog fått in när
de har sålt den av oss gemensamt ägda marken.«
CARL HENRIK PALMÉR
Inget guld från Sveas skogar
Vår svenska skog borde vara guld värd. Idag säljer statliga Sveaskog av skogsmark till ett värde av 800 miljoner kronor per år. Staten får bara 460 miljoner i utdelning.
Men skogsbruket på 3,3 miljoner hektar borde också ge en slant. Försvinner den i amorteringar och skatter? Flyttas pengar från svenskarnas skog till Sveaskogs dåliga affärer, som konkurrenterna surt påstår? Är Sveaskog helt enkelt inte effektivt riggat?
Läs krönikören Carl Henrik Palmérs betraktelse av ett företag i gråzonen mellan statligt verk och big business.
Första, andra, tredje
...sålt av Sveaskog
» Jag har kommit på en idé som skulle få statliga Sveaskog, de som förvaltar din och min gemensamma skog, att flerdubbla sin utdelning till staten.
CARL HENRIK PALMÉR
Jag känner mig lite som uppfinnaren. Jag har nämligen kommit på en idé som skulle få statliga Sveaskog, de som förvaltar din och min gemensamma skog, att flerdubbla sin utdelning till staten.
Först lite basfakta: Sveaskog förvaltar 4,3 miljoner hektar, varav 3,3 miljoner är produktiv skog. Man avverkar här runt fem miljoner kubikmeter per år.
Men Sveaskog är också en stor virkeshandlare – eller trader, som man säger på modern affärssvenska. Sveaskog förmedlar ytterligare fem miljoner kubikmeter virke – främst kommer det från andra svenska skogsägare men det är också lite import. Av det virke som Sveaskog säljer till skogsindustrin kommer alltså varannan pinne från egen mark – varannan är tradad. Vi återkommer till detta ...
Var är utdelningen?
Totalt sålde Sveaskog virke för runt fem miljarder kronor i fjol.Dessutom säljer Sveaskog fastigheter. Det handlar om 30 000 till 40 000 hektar per år – i fjol gav markförsäljningarna drygt 800 miljoner.
Och så har man jakten och fisket – det borde väl kunna ge ytterligare runt 100 miljoner kronor i arrenden och fällavgifter.
Det snurrar alltså mycket pengar runt Sveaskog. Vad har då staten, det vill säga du och jag för nytta av detta? Ja, Sveaskogs utdelning har de senaste tre åren i genomsnitt varit 462 miljoner kronor per år. Det är faktiskt mindre än vad man fått in från fastighetsförsäljningarna dessa tre år. Hårdrar man det, kan man alltså säga att staten inte ens får de pengar som Sveaskog fått in när de har sålt den av oss gemensamt ägda marken. Mellanskillnaden från fastighetsförsäljningarna, plus överskottet från alla virkesaffärer plus alla jaktarrenden och fällavgifter stannar i företaget.
Var är tillgångarna?
Okey, men utdelningar är ju inte allt. Det finns ju en pluspost till för en ägare: Man kan vara försiktig med utdelningar och låta företaget öka i värde så att det ger mer pengar på sikt. Det är väl därför statens policy är att bara 60 procent av överskottet ska delas ut. Men det går faktiskt inte att se någon tydlig ökning av tillgångarna i Sveaskogs balansräkning. Okey att värdet på den stående skogen stegvis har ökat per kubikmeter, men den ökningen styrs av marknadsvärdet på skog, inte av utdelningspolicyn.Lösningen?
Nu till min geniala idé: Vi antar att virkesköpare i Norrland i genomsnitt betalar markägaren 275 kr per kubikmeter som ett genomsnitt som både innehåller slutavverkning (det mesta) och gallringar (en mindre del). Det är den ersättning skogsägaren får i handen – köparen svarar sedan för avverkning och transport in till industrin. Tänk om Sveaskog skulle sälja allt virket från egen skog på auktion? Tänk om de skulle få ut det norrländska medelpriset för all skog som avverkas på egen mark? Då skulle företaget få in 275 kronor gånger fem miljoner kubikmeter. Det blir 1 375 000 000 kronor, säg 1,4 miljarder för att få en jämn siffra!Men lite avbräck blir det förstås. Statliga Sveaskog ska naturligtvis ha en hög ambition i skogsvården. Enligt statistik från forskningsstiftelsen Skogforsk kostade plantering och röjning med mera i genomsnitt 45 kronor per avverkad kubikmeter 2009. Vi avrundar till 50 kronor, och landar på en skogsvårdskostnad på 250 miljoner kronor.
Enligt statistiken kostade vägar och administration ytterligare 37 kronor per kubikmeter. Vi höjer till 50 kronor här också – så blir det jämnt 250 miljoner till.
Rörelseintäkterna för virke plus jakt blir enligt denna ”buskalkyl” 1,5 miljarder och rörelsekostnaderna 500 miljoner, det ger ett netto på 1 miljard. Lägger vi till markförsäljningarna på 800 miljoner blir nettot 1,8 miljarder kronor. Sedan har dagens Sveaskog räntekostnader på knappt 300 miljoner kronor. De kommer vi nog inte ifrån. Men kvar är ändå 1,5 miljarder.
Fet katt?
Nu kommer en finess: Detta ”nya” Sveaskog behöver ingen stor kassa. Huvuduppgiften – att förvalta och auktionera ut statens skog kräver inget stort rörelsekapital. I princip hela överskottet kan delas ut till ägaren/staten.Det är faktiskt lite av en pluspost i sig. Företag med stora kassor blir lätt ”fat cats” som engelsmännen säger. Feta katter som inte engagerar sig helhjärtat när de inte har kniven på strupen och som börjar satsa pengar på tveksamma projekt. Därför låter många stora koncerner konsekvent dotterföretagen leverera in sina överskott till moderbolaget. Så får de beställa investeringspengar om de har bra idéer. Därmed inte sagt att Sveaskog skulle var en fet katt. Det tror jag absolut inte, men risken finns på sikt.
Är jag rättvis?
Nu hör jag en kör av invändningar: Är det verkligen rätt att jämföra Sveaskog med en genomsnittlig norrlandsskog? De har ju merparten av skogsarealen längst upp i norr och långt bort från industrierna vid kusten. De har dessutom svagare skogsmarker och klenare skog. Allt detta borde dra mot ett lägre kubikmeterpris.Men å andra sidan har Sveaskog en hel del välbelägna skogar i Svealand och Götaland. Dessutom kan de erbjuda marknaden rejäla ”virkespaket”. När skogsägarföreningarna, Holmen eller SCA köper virke från privatskogsbruket blir det många koppar kaffe för varje tusen kubikmeter man köper in. Här kan de köpa mångdubbla volymen med några knapptryckningar på Internet, om nu Sveaskog väljer en digital auktionsmodell. Det är värt en hel del.
Det finns också en bra fallhöjd i kalkylen. Skulle jag ha kommit så mycket som 50 kronor för högt per kubikmeter, så fäller det inte idéen. Den utdelningsbara vinsten sjunker förstås, men ”bara” med 250 miljoner kronor.
De andra målen då?
Men Sveaskog har ju också andra mål än rent affärsmässiga. Hur påverkas de av en ny affärsform?Ja, naturvårdsarbetet behöver inte påverkas alls. Den viktiga planeringen ska naturligtvis fortfarande ligga kvar hos Sveaskog. Och vill man fortsätta med till exempel ekoparker är det bara att lägga ut sina avverkningsposter så att de passar in i det mönstret. Och den viktiga naturhänsynen vid avverkningarna påverkas ju inte av vem som gör arbetet, utan att man har en god kunskap om den skogen som ska avverkas och ställer tydliga krav på den som gör jobbet.
Fastighetsförsäljningarna, som också är ett regeringsuppdrag, påverkas naturligtvis inte heller av en ändrad försäljningsform på virket.
Ökad konkurrens
Sedan har Sveaskog ytterligare ytterligare ett spännande uppdrag: Man ska öka konkurrensen på virkesmarknaden. Här tror jag att en auktionsförsäljning kan bli ett riktigt lyft.Dagens Sveaskog får en del kritik för sin tradingverksamhet. Elaka tungor säger att man dopar marknaden – betalar för mycket för köpvirket och tar sedan igen eventuella förluster genom att lägga in eget, billigt virke i leveransen. Jag har till och med hört kommentarer som ”lekstuga” och ”Ebberöds bank”. De elaka tungor jag pratat med är dock mycket tydliga på en sak: ”Du får för allt i världen inte citera mig!” Sveaskog har en stark position på marknaden, framförallt i norra Sverige, och man vill uppenbarligen inte stöta sig ...
Kanske är de elaka tungorna bara besvikna köpare som tycker att de får betala för mycket. Utifrån Sveaskogs bokslut går det tyvärr vare sig att bekräfta eller förkasta det här skvallret. Allt redovisas som bruttosiffror – man håller inte isär eget virke och köpvirke. Eftersom staten inte ens får misstänkas blanda ihop sina roller, så är det väl lika bra att ”nya” Sveaskog upphör med tradingen. Alternativet är att man särredovisar kostnader och intäkter för virke från egen skog och köpvirke. Då kan alla se om det är en bra eller dålig affär.
Tydlighet och transparens
Då är vi framme vid min huvudpoäng: Med ett auktionssystem kan vi få något så ovanligt som en helt transparent marknad, något som alla ekonomer säger är en grundförutsättning för en riktig marknad. Alla vet vad andra har betalat. Det blir inget tisslande, inget smygande. Priserna blir helt offentliga. Det om något skulle underlätta virkesmarknadens funktioner (om nu inte de stora virkesköparna börjar samarbeta och lägga fejkade bud – det lär ha varit vanligt förr, men så illa kan vi väl ändå inte tro om dem i dag).Ja, detta var min enkla idé. Och då är vi tillbaka till sketchen i inledningen. Naturligtvis har jag fel. Inte kan man öka Sveaskogs inbetalningar till statskassan med fler hundra procent utan att det får kraftiga negativa konsekvenser någonstans. Inte kan en regering, en högprofessionell styrelse och en riksrevisor, som nyligen tittat på verksamheten, ha missat ett sådant gyllene tillfälle att öka ägarnyttan från våra gemensamma skogar. Naturligtvis är det något jag har förbisett. Något som kommer att få mig rodnade att säga: ”tänkte inte på det”.
CARL HENRIK PALMÉR
Vad säger Sveaskogs ägare?
RIKSREVISIONEN:
”Utdelningen?
Den låg inte
i vårt uppdrag”
Riksrevisorn har nyss granskat Sveaskog. I en tuff rapport slår de ned på bristande transparens i Sveaskogs affärer och företagets fortsätta industriägande, trots avvecklingsbeslut 2001. Regeringens styrning är för svag. Men avkastning och utdelning har man inte granskat på ett mera förutsättningslöst plan.
– Det låg inte i vårt uppdrag, säger Camilla Gjerde som ledde granskningsarbetet. Men så mycket kan jag säga att vi fick indikationer på att Sveaskogs avkastning är låg.
Vad gjorde ni då?
– Som sagt, det var inte så uppdraget var formulerat. Vi tittade på hur företaget levererar i förhållande till hur det ser ut i dag.
REGERINGEN:
”Vi är nöjda med
Sveaskogs nya
uppdrag”
Den 22 juni 2010 förtydligades riksdagens uppdrag till Sveaskog. Från luddiga formuleringar – där man först sedan år 2005 förutsätts leverera en marknadsmässig avkastning – har uppdraget skärpts:
”Sveaskogs verksamhet ska baseras på affärsmässig grund och generera marknadsmässig avkastning. Sveaskog ska vara en oberoende aktör med kärnverksamhet inom skogsbruk utan egna stora intressen som slutanvändare av skogsråvara. Sveaskog bör också kunna bedriva närliggande verksamhet om det bidrar till att öka bolagets avkastning. Dessutom ska Sveaskog även fortsättningsvis genom försäljning av mark på marknadsmässiga villkor möjliggöra omarronderingar och tillköp för enskilt skogbruk, särskilt i glesbygd.”
Och uppdragsarkitekterna på regeringskansliet är nöjda. Ett första steg till stramare ägarstyrning är taget, säger man, precis som Riksrevisionen föreslår. Sveaskog ska fokusera på skogsbruket och endast ägna sig åt affärsverksamhet som bidrar till ökad avkastning. Redovisningen måste nog också bli mera transparent för att man ska kunna styra bättre. Och så ska företaget förses med nya ekonomiska måltal. Av vem? Det avgörs på valdagen den 19 september.
GÖRAN PERSSON:
Inga kommentarer
Vi ringer upp statens företrädare i styrelsen, Marianne Förander, ett verkligt styrelseproffs som på Näringsdepartementets mandat sitter i flera statligt ägda bolag. Om hon har en uppfattning om hur transparensen och effektiviteten kan bli bättre i Sveaskog så avslöjar hon den inte. Det är bara Göran Persson som får svara, säger hon.
Men det gör han inte. Han får inte frågan från Sveaskogs tjänstemän.
– Nej, vi har bollat detta mellan olika tjänstemän och vill inte fråga styrelsen, säger pressansvarige Esbjörn Wahlberg.
AV SVERKER JOHANSSON
Till toppen
Vidare i SkogsVärden 