Folke Pettersson, Skogforsk: "Ungskogsröjning är det viktigaste"

Ungskogsröjning är effektivt för att begränsa viltbetesskador på tall. Tidpunkten och tillvägagångssättet ska anpassas till beståndet och är därför olika i tallplanteringar och naturliga föryngringar. Folke Pettersson, forskare på Skogforsk och rutinerad expert på röjning, delar här med sig av sina bästa råd.

– Ungskogsröjning är den viktigaste åtgärden om man vill begränsa viltbetesskador, och den ger hög framtida avkastning. Det mesta talar för att man bör röja i tallskog enligt gängse rekommendationer – även i områden med stor älgstam. Men man ska ha klart för sig att röjning gör att fodertillgången minskar, säger Folke Pettersson.

Det är viktigt – av både ekologiska och ekonomiska skäl – att utföra röjningen i rätt tid. Tidpunkten blir olika i tallplanteringar och i naturliga föryngringar.

De största älgskadorna finns enligt Folke Pettersson i tallföryngringar med överskärmande löv som hindrar tallens utveckling. Där bör lövröjning utföras senast då björken har vuxit ikapp och blivit starkt konkurrerande med tallen; i regel då tallen är 1–2,5 meter hög. Ofta behöver man upprepa röjningen, men en viss andel björk bör alltid sparas. Sträva efter att spara björken koncentrerat, och utnyttja fuktstråk för detta.

– I naturliga tallföryngringar gör man först en plantröjning med enkelställning vid en meters höjd. Då röjer man också bort förväxande så kallade vargar samt björkuppslag. Slutröjning utförs vid fyra eller senast vid 4,5 meters medelhöjd – men då kan förstås vissa träd vara fem meter eller mer. Då har trädens toppskott nått ”älgsäker” höjd.

– Men om älgtätheten är stor under lång tid blir betestrycket hårt på foderväxterna, och då kan det i värsta fall bli sönderätet oavsett hur man röjer. I områden med liten areal tallungskog, som för närvarande i Götaland, behöver man skapa förutsättningar för att skogsägare ska våga satsa på föryngring av tall. Man bör minska älgstammen, i varje fall på kort sikt, så att man hinner bygga upp större hyggesarealer med tall.

TEXT: Stefan Hällberg