Gå till innehåll

Publicerad: 06 april 2017

Senast reviderad: 06 april 2017

Panelsamtal: Stereotyp bild av skogsskötsel hämmar skogsägare

STEREOTYP: Förenklad, ofta allmänt omfattad föreställningom utmärkande egenskaper hos alla som tillhör en viss grupp. (Källa: Nationalencyklopedin) Foto: Kristoffer Hedlund

Skogsvärden bjöd in fyra personer till ett samtal om skogens stereotyper. Vilken är bilden av miljökämpen, skogsägaren och jägaren? Varför uppstår stereotyper? Kan förutfattade meningar om ”god skogsskötsel” hindra skogsägare att nå sina mål? Läs referatet av samtalet här.

Jonas Rudberg

Jonas Rudberg, naturvårdsexpert, sakkunnig gruvor och skog, Naturskyddsföreningen. Foto: Kristoffer Hedlund

Hur ser den stereotypa bilden av miljörörelsen ut?

Jonas: Jag vet att många fortfarande tror att vi i miljörörelsen inte förstår själva skogsbruket; i extremfallet att vi inte ens förstår att det kommer upp nya träd efter avverkning, att vi bara bryr oss om små kryp och slemmiga svampar och att vi är emot den privata äganderätten. En del tror att vi inte vill ha skogsbruk alls och att vi vill att alla skogar ska vara orörda.

Gunnar: Den bilden stämmer nog, och en annan bild är att miljörörelsen består av stadsbor som har en massa åsikter om hur skogen ute i landet ska skötas.

Solveig: Det finns en bild av att miljörörelsen är vänsterorienterade, opraktiska akademiker, men som inte nödvändigtvis bor i stan. Och att de inte tycker om att marken brukas och förvaltas.

Monika: Jag tycker att ni beskriver den stereotypa bilden av miljörörelsen ganska bra. När jag fick kontakt med miljörörelsen i Jokkmokk för 25 år sedan kallades de för ”rundglasögon”. De sågs som en främmande sorts människor som inte hörde dit, som hade f lyttat upp till Norrland och kom
från mars.

Stereotyper uppstår när vi skapar bilder av andra och oss själva.

Solveig Larsson

Solveig Larsson, skogsägare i Västerbotten, ordförande i Jägarnas Riksförbund. Foto: Kristoffer Hedlund

Hur ser skogsägar­stereotypen ut?

Solveig: En äldre, självständig, tjurig gubbe med motorsåg som inte vill ha några förändringar. En person som inte gillar de som begränsar mina möjligheter att få göra som jag vill på min fastighet.

Monika: Ja, en lite snarstucken typ som lätt går igång om man trycker på äganderättsknappen och som håller koll på vad alla säger och på att de tycker rätt saker.

Jonas: Ja, att skogsägaren är en man är en väldigt etablerad bild; en envis person som vill ha det på sitt sätt.

Gunnar: Nidbilden av skogsägaren är någon som städar sin skog. Och att alla är precis likadana. 

Monika Stridsman, f d generaldirektör vid Skogsstyrelsen, har numera uppdrag i bl.a. Föreningen Skogen och Svenska Jägareförbundet. Foto: Kristoffer Hedlund

Vilken är jägar­stereotypen?

Solveig: Det är nog ungefär samma som skogsägaren. En äldre farbror med sitt jaktlag.

Monika: En annan bild är jägaren som n av direktörerna i ”adelsjakten”.

Solveig: Jag tror att gemene man i Sverige tycker att jägare är hyvens personer, men det ser helt annorlunda ut i övriga Europa. Jag tror att det också finns en bild av att jägaren är någon som minskar lidandet för djur som skadats, till exempel i trafiken.

Gunnar: Bilden av jägaren är en man som är hundägare. Men jägaren kan komma från vilken samhällsklass som helst. Det som saknas i min bild av jägaren
är människor från arbetarklass.

Jonas: Jag har svårt att hitta någon personlig stereotyp av jägare. Det kan bero på att jag känner många jägare.

Varför uppstår stereotyper?

Monika: Människor vill tillhöra en grupp som består av ”de goda” och för att det ska kunna hända måste man ställa sin grupp mot bilden av ”de andra” som är mindre goda.

Gunnar: Stereotyper uppstår när vi skapar bilder av andra och oss själva.

Monika: Och ”de andra” är de som inte förstår.

Jonas: För 15 000 år sedan var vi alla jägare och samlare, anpassade till att leva i grupper om max 50 personer. Med subkulturer skapar vi möjlighet att få tillhöra en lagom stor grupp – det är ett allmänmänskligt behov.

Gunnar Lindén, naturvårdsexpert, LRF Skogsägarna. Foto: Kristoffer Hedlund

Vilka förutfattade meningar finns om vad som är god skogsskötsel?

Gunnar: Det finns en bild av välvårdade skogar där man tar hand om det mesta, undviker barkborreangrepp, vindfällen och sådana saker. En annan stereotyp är att svenska skogar består av granmonokulturer.

Monika: Det finns en bild av att skogen behöver skötas – att om den inte sköts så dör den.

Jonas: Jag håller verkligen med Monika! Och trakthyggesbruket i sig är en stereotyp; en framgångsrik väg om man vill ha mycket virke till låg kostnad, för ”så har vi alltid gjort” och ”det är det som fungerar bäst” och många tror fortfarande att man intefår göra på annat sätt.

Gunnar: Det finns förstås också stereotypa bilder av kontinuitetsskogsbruk som en lösning på allt – på problem med minskad biologisk mångfald, på barkborreangrepp och som en lösning i skogar där det finns rekreationsbehov.

Monika: Tror du, Gunnar, att det finns ett ”grupptyck” som säger vad man ska tycka om kontinuitetsskogsbruk?

Gunnar: Ja, och grupptycket innebär att man skulle gå över till ”den andra sidan” om man börjar använda sig av kontinuitetsskogsbruk. Det finns en motsättning mellan miljörörelsen och skogsbruket som innebär att man uppfattas ta ställning för något annat om man börjar använda kontinuitetsskogsbruk.

Vad betyder förutfattade meningar om skogsskötsel för skogsägarnas möjligheter att nå individuella mål för sitt skogsbruk?

Solveig: Det hämmar skogsägarna.

Gunnar: Det tror jag också. Det finns risk för att vi- och domkänslan gör att man inte är beredd att gå emot singrupp.

Kvinnor förväntas nog ofta vara lite annorlunda och kan därför kanske lättare gå emot strömmen.

Solveig: Det gäller oberoende av grupptillhörighet. Många är hämmade i att utöva sitt ägande och brukande som man vill. Grupptyckandet – ett jättebra ord – hämmar mig som skogsägare att använda min potential fullt ut.

Monika: Det finns en gräns där du blir så annorlunda att du blir utstött.

Solveig: Jag har mindre problem att gå egen väg. Som kvinna har jag varit lite utanför gruppen och då är det inte så svårt att gå mot strömmen. Det kan vara svårare för män, tror jag.

Monika: Kvinnor förväntas nog ofta vara lite annorlunda och kan därför kanske lättare gå emot strömmen.

Jonas: Trakthyggesbruket som stereotyp håller på att luckras upp, men kan ändå vara hämmande för en del skogsägare. Om jag var skogsägare skulle jag vilja tjäna pengar och samtidigt ta större hänsyn, och därför vara nyfiken på hyggesfritt skogsbruk.

Vilka problem innebär stereotyper?

Monika: Stereotyper hämmar kreativt tänkande.

Solveig: Att man inte släpper in ny kunskap.

Monika: En stereotyp handlar om att hygget är kalt, att bara någon pinne sticker upp och att det är hårt markberett. Den bilden kan hämma utvecklingen och hindra att naturvårdshänsynen inom trakthyggesbruket utvecklas.

Jonas: Det tror jag inte. Det är väldigt osannolikt att en eventuell stereotyp av hur kalhygget ser ut skulle hämma naturvårdens utveckling i trakthyggesbruket.

Monika: Kan inte stereotypen av trakthygget hindra miljörörelsen från att gå in och bidra konstruktivt till skogsbrukets utveckling? Jag menar att en stereotyp om hur hyggen ser ut gör det svårt att mötas kring hur trakthygget skulle kunna utvecklas.

Vilka möjligheter innebär stereotyper?

Gunnar: Stereotyper gör det lättare att få genomslag, exempelvis politiskt, för sitt budskap.

Solveig: Stereotyper kan användas för att skapa bilder hos mottagaren.

Monika: Stereotypen som säger att kvinnor i skogsbruket är lite udda personer och törs göra på sitt eget sätt, har hjälpt många att kunna vara somde är.

Hur kan man göra för att motverka stereotyper?

Monika: Man kan lyssna och tänka sig att man går i någon annans skor – försöka sätta sig in i olika perspektiv på en fråga.

Det goda samtalet behöver vi mer av i dessa internettider. Att samtala och gå i varandras fotspår.

Solveig: Man kan se till att information från olika avsändare görs tillgänglig.

Jonas: Fast internet visar oss på problemet med åsiktsbubblor – att vi gärna väljer bort innehåll som inte stämmer med vår egen åsikt.

Gunnar: Ja, alla vi som sitter i det här rummet lever i våra filterbubblor med stereotyper inom bubblan. De som är utanför har helt andra stereotyper. Och många av de stereotyper vi nämner här är det ganska få som delar.

Vad tänker ni om det här samtalet? Vad har ni eventuellt ”fått syn på” hos er själva och varandra?

Monika: Det är lättare att lyssna på beskrivningen av en stereotyp som inte inbegriper en själv. Man är väldigt snabb med att själv gå in och försvara det som handlar om en själv.

Gunnar: Vi är överens om det mesta som handlar om stereotyper. Det är intressant.

Solveig: Det goda samtalet behöver vi mer av i dessa internettider. Att samtala och gå i varandras fotspår.

Jonas: Det finns en anledning till att vi har två öron och bara en mun. Det är viktigt att bli lyssnad på, men minst lika viktigt att lyssna. Det tycker jag att vi har gjort idag. Men om man ska kunna göra något åt stereotyperna måste man föra samtal om hur det verkligen förhåller sig och om vad vi
behöver göra.

TEXT: Malin von Essen

Panelen

Solveig Larsson

Solveig Larsson

Bor: Umeå
Arbetsliv: Skogsägare i Västerbotten, ordförande i Jägarnas Riksförbund
Favoritskog: Norrländsk tallskog
Gillar att göra i skogen: Att kombinera skogsskötsel med jakt.

Gunnar Lindén

Bor: Storvreta utanför Uppsala
Arbetsliv: Naturvårdsexpert, LRF Skogsägarna
Favoritskog: Jämtländsk kalkbarrskog
Gillar att göra i skogen: Vandra, plocka svamp, upptäcka

Jonas Rudberg

Jonas Rudberg

Bor: Farsta, Stockholm.
Arbetsliv: Naturvårdsexpert, sakkunnig gruvor och skog, Naturskyddsföreningen
Faviritskog: Fjällnära urskog som fått leva sitt eget liv.
Gillar att göra i skogen:Skåda fågel, vandra och njuta av skogens andliga värden.

Monika Stridsman

Bor: Stockholm/Västervik
Arbetsliv: Fd generaldirektör vid Skogsstyrelsen, har numera uppdrag i Föreningen skogen,
Kungliga Skogs- och lantbruks-akademien, Svenska Jägareförbundet och Karlstad Universitet
Favoritskog: De flesta skogar där det finns en spännande variation. Det händer alltid något.
Gillar att göra i skogen: i och vårda min själ, föra goda samtal, gå ut med hunden.

Dela

0771 - 22 00 44

Skogssällskapets huvudkontor:
Besök: Kilsgatan 4
Postadress:
Box 11374
404 28 Göteborg

Hitta ditt lokala kontor under Kontakt

I sociala medier

Skogssällskapet på Instagram
Skogssällskapet på Facebook

Skogssällskapet förvaltar cirka 500 000 hektar skog tillsammans med stora och små skogsägare i Sverige, Estland, Lettland, Litauen och Finland. Tjänsteutbudet inbegriper skogsbruk och tjänster inom ekonomi och fastighetsfrågor. Ägare är Stiftelsen Skogssällskapet som grundades 1912 och vars syfte är att verka för skogshushållning och naturvård. Skogssällskapet delar årligen ut cirka 15 miljoner kronor till forskning och utveckling.