Gå till innehåll

Publicerad: 25 juli 2017

Senast reviderad: 25 juli 2017

Hägn visar viltbetets effekter på Skogssällskapets fastighet Rydsmon

Älg

På Skogssällskapets fastighet Rydsmon är vilttätheten hög. Löv och tall betas hårt. Foto: Mostphotos

Varför kan en älg passera tre tallplantor för att börja äta på den fjärde? Och hur stor skillnad blir det med ett hägn? Vi åkte på skogsdag på Skogssällskapets fastighet Rydsmon tillsammans med Märtha Wallgren, Skogforsk, för att diskutera viltbete och tallföryngring.

Rydsmon, belägen väster om Jönköping, är en talldominerad fastighet som präglas av vatten eftersom den på flera ställen gränsar till Nissan. Över halva virkesförrådet är tall och markerna på stora delar av fastigheten lämpar sig mycket väl för naturlig föryngring. Här är uppslaget av tallplantor i fröträdsställningar ofta rikligt.

En solig dag i maj bjöd vi in viltekolog Märtha Wallgren, som forskar på viltbete på Skogforsk, på skogsdag för att diskutera viltbetning, föryngring av tall och målanpassad förvaltning.

Referenshägn visar viltbetets konsekvenser

Mattias Berglund, skogsskötselchef på Skogssällskapet. Foto: Ulrika Lagerlöf

Mattias Berglund

På Rydsmons största skifte har Skogssällskapet hägnat in ett 0,7 hektar stort område för att demonstrera viltbetets effekter.

– Hägnet kom till av ren nyfikenhet, vi ville se hur viltbetning påverkar vegetationen, berättar Mattias Berglund, skogsskötselchef på Skogssällskapet.

Skogssällskapets egna fastigheter används ofta för att lägga ut försök. Området avverkades 2012 och planterades sedan med tall, både utanför och innanför hägnet.

– Skillnaden blir påtaglig när man står vid hägnet och kan göra den här direkta jämförelsen mellan den opåverkade vegetationen innanför hägnet och den betade vegetationen utanför, säger Mattias Berglund.

Innan för stängslet står växtligheten tät. Tallplantorna samsas med rikligt med naturligt föryngrat löv. Utanför stängslet står en och annan stukad tallplanta kvar. På löv är det nästan tomt. Det är tydligt att området betas hårt.

Bild av referenshägnet på Skogssällskapets fastighet Rydsmon. Foto: Lise-Lotte Åberg

Innanför stängslet på referenshägnet står växtligheten tät. Foto: Lise-Lotte Åberg

Vissa tallar smakar bättre

Märtha Wallgren, viltekolog på Skogforsk. Foto: Skogforsk

Märta Wallgren

Det är inte slumpen som styr var det finns mycket hjortdjur – alltså älg, rådjur, kron- och dovhjort. Djuren väljer medvetet att röra sig i vissa områden berättar Märtha Wallgren.

– Hjortdjuren väljer att röra sig i områden där det finns gott om mat, och då helst inte i form av gran, och där konkurrensen från andra hjortdjur är så liten som möjligt, säger hon.

Lägre områden, som dalar, föredras framför mer kuperad och bergig terräng. När djuren har valt sitt ”hemområde” väljer de ofta vissa bestånd där de framförallt betar, och till och med vissa enskilda träd.

– De kan gå förbi tre tallar för att börja äta på den fjärde tallen. Valet beror på att vissa tallar helt enkelt smakar bättre, och när de kommer tillbaka till platsen igen väljer de oftast att gå och äta på samma tall en gång till, säger Märtha.

Märtha berättar att det inom ekologin finns många olika teorier kring hur hjortdjuren optimerar sitt födointag, undviker gifter och balanserar intaget mellan födoämnen som protein,energi och fibrer.

Skillnad på vinter och sommartid

Älgen varierar sin föda efter tillgång under året. På sommaren äter älgen örter, mindre bärbuskar, mossa och lavar.

– De så kallade RASE-arterna (rönn, asp, sälg och ek) är ungefär som älgens oxfilé eftersom de har högt fodervärde och säkert smakar bra, säger Märtha. Bland träd är det dessa arter som älgen allra helst väljer att äta.

Blad och kvistar från träd och buskar motsvarar ungefär hälften av älgens födointag sommartid.

På vintern äter älgen på träd och större buskar, och tall är dominerande i kosten.

– Det här är föda av medelgod kvalitet för älgen, som vår potatis ungefär, säger Märtha. Att tall ofta dominerar födointaget under vintern beror till stor del på att tall är vad som finns tillgängligt i stor volym. Bäst för älg är att äta mer varierad föda, men de kan kosta på sig att leva lite torftigt på bara tall under vintern, för att sedan ta för sig av buffébordet sommartid.

Rådjuret orsakar störst plantdöd hos tall

Rådjur. Foto: iStock

Foto: iStock

På 1800-talet var älg och rådjur utrotningshotade i Sverige. Idag finns det inget land som har så mycket älg på så liten markareal och älgbetning lyfts ofta fram som ett problem vid föryngring av tall. Men i många områden är det faktiskt rådjuret som är den största boven när det kommer till plantdöd hos tall.

– Vid älgbete överlever oftare tallen, även om den blir skadad, eftersom älgen vill ha mer biomassa där den betar och därför siktar in sig på större tallplantor. Rådjur betar gärna små plantor, som då oftare dör av betesskadorna, berättar Märtha.

Älgar kan nå upp till cirka 2,5 meter på ett träd, och kan dessutom böja ner tallar för att kalven ska kunna bita av toppskottet. Först vid 4-5 meter brukar man därför säga att ett träd har nått ”älgsäker höjd”, då oftast stammen blivit så grov att älgen inte längre kan böja ner den.

Viltets påverkan på skogen

I ett försöksområde i Furudal i Dalarna, som etablerats av Sveriges lantbruksuniversitet och Skogforsk, var älgtätheten mycket hög under slutet av 70 och början av 80-talet. Viltbetesskadorna var många och väldigt omfattande. Inom skogsbruket har man historiskt framförallt räknat på kvalitetsförlusten som viltbetesskador orsakar, men i Furudalsförsöket har man räknat även på kostnaderna för förlusten i volymproduktion.

– Det man kom fram till var att de ekonomiska förlusterna av förlorad volymproduktion var lika stor som förlusterna av nedsatt kvalitet, berättar Märtha.

Nu har Skogforsk satt upp ett försöklänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster som sträcker sig från Västerbotten i norr till Småland i söder, som täcker in olika boniteter och olika arter av älg, rådjur och annan klövvilt.

– Vi ska årligen följa upphur mycket träden betas och vilken effekt det får på volymproduktion och kvalitet. Innan de slutgiltiga resultaten finns dröjer det 30-40 år, men vi kommer att kunna räkna fram delresultat längs vägen, berättar Märtha.

Naturliga störningar bra – i ”lagom” omfattning

Störningar i naturen – som inslag av brand, översvämningar och viltbete – kan vara positiva eftersom de bidrar till att skapa förutsättningar som inte hade funnits utan störningen. Men det finns en aspekt av ”lagom” i den här frågan.

– Den biologiska mångfalden kan gynnas av störningar i naturen, om det är ”lagom” stora störningar. Det som är utmaningen är att avgöra när det är ”lagom” ifråga om viltbete, och hur vi kan lindra effekterna som viltbetet har, säger Märtha.

Att öka avskjutningen, omfördela viltet och öka fodermängden i landskapet är några sätt att minska viltbetets effekter. För privata markägare är foderskapande åtgärder kanske den enklaste att snabbt omsätta i praktiken, men resultatet kommer att vara beroende av viltstammarnas storlek och många gånger är det nödvändigt att också öka avskjutningen för att nå önskade positiva effekter.

Om man vill arbeta med foderskapande åtgärder är den näringsmässiga sammansättningen viktig.

– Utfordring av jordbruksensilage är inte bra. Då kan djuren behöva kompensationsäta fiber och det ger en motsatt effekt. Utfordring ska göras med naturligt foder, eller att man skapar foder i landskapet, säger Märtha.

Plantera på våren och spara RASE

Att i högre grad föryngra med tall och samtidigt främja lövfoder i landskapet gör att betestrycket blir utslaget på större yta.

Märtha säger att en självföryngrad planta smakar sämre än en planterad planta eftersom den planterade har vuxit upp under optimala ljus, vatten och näringsförhållanden i plantskolan, vilket har gjort den näringsrik och frodig.

– Om du ska plantera – gör det då på våren, då kan man dra nytta av att djuren hellre äter lövfoder, och chansen är större att de låter tallplantan vara. Och behandla tallplantor med viltskydd, åtminstone de första åren, säger Märtha.

Vid röjningen är det bra att spara redan betade tallar eftersom älgen föredrar vissa tallar framför andra, och chansen är god att de fortsätter att beta på samma tallar en gång till och skonar tallar som inte har blivit betade i första omgången.

– Det är också bra att röja i knä- och midjehöjd, och att se till att björken inte växer om tallen, utan att man håller jämna och täta bestånd.

Slutröjning görs vid älgsäker höjd – 4-5 meter. Och det viktigaste – spara alltid RASE (rönn, asp, sälg och ek) i röjningarna.

– Det är det godaste på klövviltets smörgåsbord, avslutar Märtha.

TEXT: Lise-Lotte Åberg

Viltskador på skog

  • Skogsskador är ett samlingsbegrepp som innefattar alla typer av skador på skog och kan orsakas av till exempel frost, storm, insekter och viltbete. Gemensamt är att det är skador som förväntas ge kvalitets- och/eller produktionsnedsättningar på ekonomiskt intressanta träd.
  • Viltskador på skog är skogsskador som orsakats av vilt, ofta klövvilt, men det kan också röra sig om andra arter (som bäver, hare eller tjäder). Viltskador uppkommer framförallt genom betning, trampning, fejning (när klövvilt använder träden för att gnugga av sig skinnet från de nya hornen som vuxit ut) och bök (av vildsvin). Toppskottsbetning är vanligt när plantorna är unga och resulterar i att ett nytt toppskott skjuter ut, något som orsakar fiberförändringar i veden. När plantorna blir äldre och högre betas det mer på sidoskotten. När den gröna biomassan betas bort sänks volymproduktionen. Dubbelstammar är också ett vanligt resultat. Barkgnagning kan i värsta fall leda till ringbarkning som gör att trädet dör.
  • Betesskador på skog är skogsskador orsakade av vilt genom just betning.

Dela

0771 - 22 00 44

Skogssällskapets huvudkontor:
Besök: Kilsgatan 4
Postadress:
Box 11374
404 28 Göteborg

Hitta ditt lokala kontor under Kontakt

I sociala medier

Skogssällskapet på Instagram
Skogssällskapet på Facebook

Skogssällskapet förvaltar cirka 500 000 hektar skog tillsammans med stora och små skogsägare i Sverige, Estland, Lettland, Litauen och Finland. Tjänsteutbudet inbegriper skogsbruk och tjänster inom ekonomi och fastighetsfrågor. Ägare är Stiftelsen Skogssällskapet som grundades 1912 och vars syfte är att verka för skogshushållning och naturvård. Skogssällskapet delar årligen ut cirka 15 miljoner kronor till forskning och utveckling.