Flygburen laserskanning för bättre beslutsunderlag på enskilda fastigheter

Inom detta projekt vill vi bygga en informationsbrygga mellan storskaligt insamlade data och det lokala skogstillståndet på den enskilda skogs­fastigheten. Med flygburen laserskanning mäts skogens horisontella och vertikala struktur med hög precision och en hypotes är att diameterfördelningar kan skattas med så mycket högre noggrannhet om dessa data kombineras med enkla lokala fältmätningar att en sådan metod skulle kunna rekommen­deras för praktisk användning.

Syftet med detta projekt är att utveckla och validera en metod för laserdatabaserade skogliga skattningar av trädlistor som även är lämplig för mindre fastigheter. Avsikten är att skatta stamdiameter- och trädhöjd-fördelningar inom homogena områden, s.k. mikrobestånd. Ett datorprogram har utvecklats för att automatiskt avgränsa mikrobestånd. I programmets grundversion slås rasterceller samman så att de bildar homogena områden. Detta raster beräknas från laserdata.

Det finns problem med automatiska metoder som utgår från ett raster, t.ex. avgränsas inte kanter så bra eftersom en rastercellens värde kan vara resultatet av en blandning mellan hög och låg skog, t.ex. vid en hyggeskant. För att bättre kunna utnyttja laserdata som egentligen lagras som punkter (x, y, z-koordinater) har ett nytt datorprogram som utgår från punkter utvecklats och utvärderats med hjälp av ett rutnät bestående av provytor. Tester utförs nu där denna automatiska metod jämförs med manuell beståndsindelning. En statistisk metod som nyligen utvecklats vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har använts för att effektivt allokera en fältinventering inom ett urval av mikrobestånd på en fastighet. För denna tillämpning användes data från den flygburna laserskanningen för att bestämma var fältinventeringen skulle utföras för att även med ett mindre stickprov få en bra representation av skogstillståndet.

Metoder har undersökts för att skatta diameterfördelningen inom samtliga mikrobestånd på en fastighet och en av dessa metoder har utvärderats med hjälp av totalklavade provytor med 40 m radie. Tidiga resultat visar på att liknande noggrannhet kan erhållas för skattning av diameter­fördelningen även om antalet fältmätningar reduceras kraftigt vilket är viktigt eftersom ett mål är att kunna föreslå en kostandseffektiv metod.